Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ieknisk Tidskrift
att apparatens alkoholbalans skall upprätthållas,
måste produkten xeE vara oförändrad. Hålles
apparatens avverkning konstant, erhållas alltså följande
två regler för dess skötsel:
för hög
Är temperaturen i förspritångan ^ j.(n, , skall
„ ..„.„ , minskas
ångtillförseln ökag .
,,,,,, . . för hög , „
Ar alkoholhalten i spriten , skall sprit-
ökas
uttaget mjnskas- Härvid har dock stillatigande
antagits, att värmegenomgången i kondensorn varit
konstant. Om denna minskas genom försmutsning,
faller et, och l stiger, under det ångförbrukningen
minskas genom reglering. Egentligen borde
avverkningen härvid minskas. Denna förändring måste dock
gå långsamt och kan därför ej inverka på jämnheten
i apparatens gång. Om man iakttar
temperaturstegringen i luten vid dess passage genom kondensorn,
kan man få en uppfattning om, när denna bör
rengöras.
Detta är allt, som behöver iakttagas vid apparatens
skötsel, varför man kan säga, att denna är mycket
enkel.
B. Äldre typen.
Denna typ (fig. 2) har två kolonner, en lutkolonn
och en bredvid denna uppställd spritkolonn, som
består av förstärkare och avdrivare. Från lutkolonnen
går sprit-vattenblandning i ångform till
spritkolonnen, där den inkommer på avdrivarens översta botten.
Återflödet i spritkolonnen erhålles i en kondensor,
som kyles med hela den inmatade lutmängden. Båda
kolonnerna antagas drivna med direktånga.
1. Ekvationer.
Lutkolonnen avger per timme D0 Mol ånga
hållande x Do mol % alkohol. I övrigt användas samma
beteckningar som förut, varvid de, som gälla
av-drivaren, förses med "prim", så är t. e. x’A
alkoholhalten i luttervattnet.
För lutkolonnen erhålles Da -j- M = D0 + A, men
då A = Fa = eM, blir
Da*=D0 + M(e—l) (25)
För spritkolonnen erhålles A’ = F’a och då ingen
vätska tillföres utifrån och ingen kondensation sker
på avdrivarens översta botten, måste återflödet i
densamma utgöras endast av det återflöde, F, som
kommer från spritkolonnen. Alltså blir:
D’a + D0 = E -f A’ men E = e1 M — F och A’ = F.
Därför blir
D’a = e1M ~ D0 (26)
Genom addition av (25) och (26) erhålles apparatens
totala ångförbrukning:
971
Da +■ D’a = M(e-\-e1 — 1) = M — (tF — tL) (27)
Kolonnernas sammanlagda ångförbrukning är alltså
given och lika med grundtypens, men ångan kan
godtyckligt fördelas mellan kolonnerna. Om man gör
denna fördelning så, att förhållandena bli lika i
lutkolonn och avdrivare, vilka antagas ha lika många
bottnar, kan man tänka sig, att de sammansmälta till
en lutkolonn, varigenom man kommer över till
grundtypen. AUa dessa ekvationer gälla då även för äldre
typen.
2. Apparatens driftsegenskaper.
Då grundtypen på grund av sin enkla konstruktion
måste utnyttja den tillförda energien på
gynnsammaste sätt, ånge dess ekvationer det bästa resultat,
som kan uppnås med äldre typen. Resultatet kan vid
ändring av ångfördelningen väl bli sämre men aldrig
bättre. Härvid förblir visserligen ångförbrukningen
oförändrad, men alkoholförlusten kan stiga.
Om grundtypens ekvationer gälla, måste x’A = xA.
Fördelar man ångan SS. 5 åtrtj detta villkor är uppfyllt,
kör man därför apparaten på bästa möjliga sätt. Det
torde vara uppenbart, att samma regel gäller, då
kolonnerna ha olika bottenantal. Av det sagda
framgår, att det är fel att tro, att man alltid kan få
minsta möjliga alkoholförlust genom att ge
spritkolonnen så litet ånga som möjligt, varvid motiveringen
skulle vara, att då F är mindre än Fa, bör det vara
fördelaktigt, att x’A göres större än xA. I stället bör
tydligen x’A = xA. Om apparaten köres nära
belastningsgränsen, är det nämligen möjligt, att
lutkolonnen blir överbelastad, varvid xA i stället för att
sjunka kommer att stiga vid överförande av ånga till
lutkolonnen.
För att nå ett gott resultat med denna apparattyp
torde det vara lämpligt att en gång för alla fastlägga
ångfördelningen (t. e. med en strypfläns) och ej låta
apparatföraren bestämma den. Apparaten regleras
sedan med den sammanlagda ångtillförseln. Den
skall då köras precis lika med grundtypen, varför
allt, som sagts beträffande denna, även gäller här.
C. Nyare typen.
En apparat av denna typ (fig. 3) består av två
kolonner: en lutkolonn, på vilken är placerad en
kort förstärkare, lutterkolonnen, samt en spritkolonn,
liksom vid äldre typen bestående av förstärkare och
avdrivare. Lutterkolonnen är försedd med en
kondensor, "lutterkondensorn", och spritkolonnen har
även en, "spritkondtnsorn". Båda kondensorerna
kylas med lut och få härvid var sin portion av den
inmatade luten. En tredje portion inmatas i
regleringssyfte direkt som kallut. Lutterkolonnen avger
sprit-vattenblandning i vätskeform vid
koktemperatur till sprit-kolonnen, från vars topp 95 % sprit
uttages. Båda kolonnerna antagas drivna med
direktånga.
1. Ekvationer.
Nyare typens båda kolonner ha blivit fullt
självständiga och måste därför behandlas var för sig,
varvid båda skola hänföras till grundtypen. Alla
beteckningar, som gälla spritkolonnen, förses med
"prim". I övrigt äro de oförändrade.
Antag, att pM Mol lut går genom kondensorerna.
För lutkolonnens del kan man anse den förvärmning
av luten, som sker i spritkondensorn, som en
förvärmning av kalluten före dess passage genom
lutterkondensorn, i det man tänker sig den tillförda
värmemängden fördelad på hela den lutkvalitet, som går
genom kondensorerna. Om man nämligen antar, att
den lut, som kommer från spritkondensorn, blandas
med den, som skall till lutterkondensorn, och i denna
92
13 juni 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
