- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Mekanik /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Lätt fältkanon av modern typ.

visar en moderniserad pjäs, 7 cm kan m/02—33, som
har de karakteristiska egenskaperna hos en modern
fältpjäs, nämligen såväl stort höjdriktfält (minst 40°)
som stort sidriktfält (50—60°), det senare
åstadkommet medelst en s. k. Y-lavett.

Den tunga fältkanonen (10 cm kan m/34) visas på
fig. 4. Fig. 5 visar samma pjäs i körställning med
eldröret tillbakadraget för erhållande av lämpligare
balansering.

Fig. 6 visar den lätta fälthaubitsen (10,5 cm haub
m/40).

Den tunga fälthaubitsen (15 cm haub m/39)
återfinnes på fig. 7. Transportsättet visas på fig. 8 av
vilken framgår, att eldröret, för att minska
transport-enhetens vikt, överflyttats till ett särskilt fordon.

Artillerikonstruktören har tre skilda
verksamhetsområden att röra sig inom nämligen:

innerballistiken, som är läran om projektilens
rörelse i eldröret,

ytterballistiken, som är läran om projektilens
rörelse från eldrörets mynning och till målet samt

själva vapenkonstruktionen, som omfattar
konstruerandet av eldröret, rekylhäminrättningen,
lavettaget, eventuellt med transportanordning m. m.

Av vissa skäl börjar jag med att i korta drag
beröra ytterballistiken. Denna har nämligen endast i
begränsad grad med själva pjäskonstruktionen att
göra, nämligen i så måtto, att den dikterar de värden
på utgångshastighet och i viss mån även
projektilvikt, vilka äro erforderliga för uppnåendet av den i
konstruktionsprogrammet angivna skottvidden. Jag
tvingas att inom denna begränsade ram helt lämna
åsido de delar av ytterballistiken, som sammanhänga
med projektilkonstruktionen liksom även
projektilverkans beroende av densamma. Båda dessa faktorer
innefatta emellertid i sig problem av både omfattande
och intressant natur.

Under sin väg i banan från mynningen till målet
har projektilen att övervinna luftmotståndet. Att
detta är en faktor som kan vara av mycket stor
betydelse framgår av följande exempel: en 10,5 cm
kanon skjuter med en utgångshastighet av 800 m/sek.
en 17 kg projektil till en maximiskottvidd av 18 000
m. Därest intet luftmotstånd förefunnes, alltså i
tomrummet, skulle skottvidden bliva 64 000 m.
Luftmotståndet minskar alltså i detta fall skottvidden med
72 %.

18 april 1942

Fig. 1. Lätt fältkanon av äldre modell.

ligen så, att kanonen var flackeldspjäs med endast en
laddning, under det att haubitsen, som var avsedd
för kasteld, hade flera laddningar. En speciellt för
skjutning med övergrader (> 45°) avsedd kort och
grovkalibrig haubitstyp var "mörsaren". Numera
användes i allmänhet icke benämningen mörsare och
skillnaden mellan kanon och haubits har alltmera
utjämnats. Man kan numera säga, att kanonen är en
pjäs speciellt lämpad för flackeld och försedd med ett
fåtal laddningar (1—3 st.), under det att haubitsen
huvudsakligen är avsedd för kasteld och därför är
utrustad med ett större antal laddningar, i regel minst
5 st. En viss klarhet i begreppen giver betydelsen av
de tre benämningarna. Kanon är grekiska och
betyder "rättesnöre", haubits är tjeckiska och betyder
"stenslunga", under det att mörsare är tyska och
betyder "mortel".

Fig. 1 visar den lätta fältkanonen av 1902 års
modell (7 cm kan m/02). Pjäsen, som på sin tid var
en utmärkt konstruktion och som fortfarande är fullt
användbar, lider emellertid av svagheten att
elevationsmöjligheterna äro begränsade (15°), så att endast
ca 2/3 av maximiskottvidden kan uttagas. Även
sicl-riktfältet är obetydligt (6°), vilket emellertid spelar
mindre roll, då pjäsen har relativt låg vikt. Fig. 2
visar samma pjäs med anordningar för att avhjälpa
dessa olägenheter. Pjäsen har placerats på ett
bädd-ningshjul med en hög rullsko, ett förfaringssätt, som
dock givetvis har stora olägenheter. Fig. 3 slutligen

Fig. 2. Lätt fältkanon av äldre modell försedd med
bädd-ningshjul och bockar för ökandet av höjd- och
sidsikts-möjligheterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:41:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942m/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free