Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
MEKANIK
HÄFTE 8 Redaktör TORSTEN WIDELL 15 AUG. 1942
INNEHÅLL: Hållfasthetsfrågor för eldrör till artilleripjäser, av ingenjör Ivan Åslund. — Maskinernas
konstruktiva anpassning till den moderna rörliga uppställningen, av diplomingenjör Alfred Lilliendahl.
-Teorien för termobimetaller, av E. V. Videgren. - - Litteratur.
Hållfasthetsfrågor för eldrör till artilleripjäser.
Av ingenjör IVAN ÅSLUND.1
ingen praktisk betydelse, ty deras sammanlagda
verkan betyder endast, att tangentialpåkänningen i
eldröret minskas med upp till 2 à 4 %. Därför bortser
man vanligen från dem vid beräkning av den
resulterande påkänningen.
Innan man börjar beräkna ett eldrör, måste man
veta liur gastrycket varierar längs eldröret. Vanligen
uppgör man därvid en gastryckskurva med hjälp av
någon approximativ beräkningsmetod t. e. Bofors’
eller Gabriels (fig. 2).
Studerar man, hur gastrycket varierar med tiden,
finner man, att trycket stegras mycket hastigt, så att
man snarare har att behandla ett dynamiskt problem
än ett statiskt. Därför borde man egentligen taga
hänsyn till masskrafterna. Då vidare påkänningarna
på vissa ställen i eldröret överstiga den statiska
sträckgränsen, borde man även taga hänsyn till de
viskositetskrafter, som uppkomma vid hastig
formförändring. Man kan få en uppfattning om hur detta
problem skulle kunna behandlas, genom fransmannen
Lamothes studie över stukning av kopparcylindrar
för tryckmätning i kanoner. (Mém. de l’art. fr. år
1937). Även om man för eldrör kunde härleda
formler, som toge hänsyn till alla inverkande faktorer,
skulle dessa formler med största sannolikhet bliva
alldeles för ohanterliga för praktiskt bruk.
I detta sammanhang bör man även tänka på att
till grund för de vanliga tryckberäkningsmetoderna
i Föredrag’ vid Svenska tek-
nologföreningens avdelnings för
Mekanik sammanträde den 20
januari 1942.
Fig. 1. Krafter verkande på ett eldrör.
Av en modern kanon fordrar man ofta, att den skall
giva en projektil en utgångshastighet av 800 à
900 m/sek. Härför behövs vanligen ett normalt
maximalt gastryck (i eldrören) av 2 500 à 3 000 kg/cm2.
Krutets förbränning sker vanligen vid en beräknad
temperatur av storleksordningen 2 500 à 3 000°C.
Förbränningstiden är mycket kort: endast några
millisekunder. Oaktat detta kan eldrörets
uppvärmning bliva betydande, ty efter en vanlig
uthållighetsserie kan man uppmäta en temperatur av mellan 300
och 400°C på eldröret. Eldrör förslitas mycket fort.
Vid god skötsel och vård kan man t. e. räkna med
följande ungefärliga livslängdsvärden:
1500 skott för 40 mm automatkanon To=850
m/sek.
500 skott för 15 cm kanon ’V0 = 900 m/sek.
11 000 skott för 10,5 cm haubits V0 = 470 m/sek.
Härav framgår, att man vid hållfasthetsberäkning
icke behöver taga någon hänsyn till de vanliga
utmattningsfenomenen, men att materialets förmåga att
motstå urbränning är. av mycket stor betydelse.
De enklaste eldrören äro tillverkade i ett stycke,
s. k. monoblock eller massiva eldrör. Dessa
användas framför allt vid finkalibriga kanoner och
automatvapen. Vid större pjäser, speciellt av 15 cm
kaliber och grövre, användas mantlade eldrör, dvs.
eldrör, som bestå av två eller flera godslager.
De krafter, som verka
på ett eldrör (fig. 1) äro
dels det radiella
gastrycket, dels axialkrafter på
grund av:
krutgasernas
reaktions-kraft på bakstycket,
friktion mellan projektil
ocli eldrör,
komposant av reffeltryc-
ket samt
yttre bromskrafter.
Axialkrafterna hava dock
19 sept. 1942
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
