- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Mekanik /
90

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

m

Fig. 1. I—III. Schematiska avbildningar av deformationer genom skjuvning med olika
avstånd mellan oförändrat liggande och mest förflyttat skikt. (Avd. C: Prenotioner.)

B. Termobimetallens funktionskarakteristika.

1. Temperaturområdet ligger mellan högsta tillåtna
användningstemperaturen och
framställningstemperaturen (vanl. rumstemperatur) och skall vara så
begränsat, att inom detsamma icke någon överelastisk
påkänning för någondera av bimetallens parter
förefinnes.

Man kan utan fel räkna temperaturområdet i
negativ riktning, dvs. använda funktion vid köld, dock
med vederbörlig försiktighet.

G — glidmodylen cv> 0,385 E,

kg/cm2.
k„ — tillåtlig
skjuvbelast-ning oD 0.385 k, kg/cm2.
I = bimetallstrimlans

längd, mm.
b :— bimetallstrimlans

bredd, mm.
h — bimetallstrimlans
tjocklek, mm.
A ^ — den utefter parternas
sammansvetsningsyta
för part 1 skeende och
genom part 2
förorsakade förkortningen vid
bimetallens
uppvärmning till t’°C, mm.
A — den utefter samma yta
för part 2 skeende och
genom part 1
förorsakade förlängningen vid samma
uppvärmning, mm.

r = radien till den värmda bimetallens konkava
sida, mm.

f = den värmda bimetallstrimlans utböjning, mm.
f — en bimetallstrimlas utböjning, när den är
värmd till temperaturen t’°C, mm.

fii

- = en termobimetalls specifika utböjning, mm.
t —10

psl — den med stöd försedda termobimetallstrim-

lans tryckförmåga, g.
p’sl = en termobimetallstrimlas stöd-tryckförmåga

vid temperaturen t’°C, g.
p"lt — termobimetallens specifika
stöd-tryckför-måga, g.

p/r — den fria termobimetallstrimlans
tryckförmåga, g.

p’fr — den fria termobimetallstrimlans
tryckförmåga vid temperaturen t’°C, g.
p"fr = termobimetallens specifika fri-tryckförmå-

ga, g.

11 = index, angivande att belastningen ett
obegränsat antal gånger får växla mellan 0 och
den maximala tillåtna, om
belastningsriktningen alltid är densamma.

Prenotioner.

Uppställning av ekvationen för bestämning av den
skjuvbelastning, som erfordras för att åstadkomma
en given skjuvdeformation inom ett homogent
metallskikt av given tjocklek.
(Härtill fig. 1:1, II och III.)

Exemplifiering skall ske med avseende på 3 olika
avstånd mellan stillaliggande och mest förflyttat
skikt: I — 1 cm; II — ff cm > 1 cm; III — h cm < 1 cm.

Skjuvdeformationen, mätt genom
förskjutningsvä-gen, 6 cm för en 1 —• cm2 i mest förflyttat skikt;
antages lika vid de tre fallen.
Ytterligare beteckningar:

Specifik skjuvning eller spec. skjuvdeformation,
mätt i vinkel, uttryckt genom båge i enhetscirkeln
(radie £=1 cm), dvs. skjuvningen mätt för eller
proportionerad till en skikttjocklek av 1 cm = yh yn
och yln (dimensionslös).

2. Ben specifika utböjningen


\f-tj

för 1°C

temperaturstegring inom temperaturområdet utgör
den fria ändens rörelsesträcka i mm från
utgångsläget och mätt utefter normalen mot tangenten till
bimetallstrimlans andra, infästade ände, när strimlan
har en fri längd av 100 mm, bredden 10 mm och en
tjocklek av 1 mm.

3. Specifik stöd-tryckförmåga, -återförings- eller
-utlösningskraft, p"st gram, är den vid fria änden av
en vid den andra änden på lämpligt sätt fasthållen
och till större delen av sin längd med ett
värmeiso-lerande stöd försedd bimetallstrimla av den fria
längden 100 mm, tjockleken 1 mm och bredden 10 mm
erforderliga och vinkelrätt emot längdriktningen av
strimlan verkande belastningen för att återhålla en
mot hela temperaturområdet svarande utböjning.

4. Specifik fri-tryckförmåga, p"fr. Definieras
såsom enligt 3, om man utesluter föreskriften om stöd
för strimlan.

C. Teori.

Använda beteckningar.

1 och P 1 = index och beteckning för den bimetallpart,
som har större utvidgningskoefficient än
medparten med index 2 och beteckning P 2.
t = temperatur, C°.
t0 — utgångstemperatur, C°.
t’ c= den för en bimetall tillåtna högsta
temperaturen, som vid praktiskt taget obegränsad
varaktighet ej skadar bimetallen, C°.
a ’= utvidgningskoefficient för värmd
bimetallpart, m/m°C.
E — elasticitetsmodyl, kg/cm2.
k = tillåtlig sträckbelastning, kg/cm2.

90

15 aug. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942m/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free