Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 38. Exempel på vanligt utförande av fastsvetsade
förstärkningsplåtar i bärbalk.
i nyssnämnda figur som en influenslinje. Som synes
finnes en rätt god överensstämmelse mellan mätningar
och beräkningar.
Enligt sist relaterade försök är k = 413 000 kg/cm3
medan koefficienten ifråga vid försök nr 2 bestämts
till 273 000 resp. 389 000. De använda
mätanordningarna kunna ej efter endast dessa försök med säkerhet
anses hava lämnat fullt tillförlitliga resultat, men
de uppmätta töjningarna torde vara ungefär riktiga.
En jämförelse mellan de båda sista försöken visar
en ganska god överensstämmelse mellan det värde
för k vid det andra försöket, som förutsätter en jämn
fördelning av spänningen i stavarna och det tredje
försökets Ar-värde. Detta skulle sålunda tyda på, att
dragkraften i stavarna vid ett förband enligt fig. 33
är jämnt fördelad över sektionerna, vilket också
förefaller att vara plausibelt. Sannolikt förhindra
svetsarna, som i detta fall voro relativt kraftiga, all
nämnvärd formförändring i tvärriktningen, så att
stavarna under belastningen förblevo raka.
Försöken hava i varje fall ådagalagt, att en
käl-svets är relativt elastisk, vilket måste beaktas vid
utbildningen av kälsvetsade konstruktioner.
I praktiska fall är det givetvis vid anslutning av
dragna eller tryckta strävor ingen svårighet att
bestämma den anslutna strävans yta och
tröghetsmoment. Däremot uppstår många gånger svårigheter
att uppskatta den yta Av som bör insättas i ekv. (3)
och (4) för oc och ß, då t. e. knutplåtarna ofta ha en
form, som ej utan vidare möjliggör en bestämning
av storleken av den del av plåten, som kan anses
medverka i spänningsfördelningen i fogen. Vid en
användning av förestående beräkningssätt måste dock
regler för fastställandet av knutplåtarnas ytor och
tröghetsmoment utarbetas.
Den ojämna fördelningen av spänningen, som här
påvisats, kan åtminstone i någon mån kompenseras,
om man ej såsom nu är brukligt, utför svetsarna
jämntjocka utefter hela längden, utan tunnare vid
ändarna. Härigenom blir svetsen mera elastisk vid
ändarna än vid mittpartiet, och detta kommer
därigenom att övertaga en större del av belastningen,
varigenom spänningen utjämnas.
En svets med den form, som i princip anges i
fig. 37, skulle sålunda mycket väl kunna överföra
lika stor kraft som en jämntjock svets med samma
tjocklek som mittpartiet av den förra. Ifrågavarande
form av svetsen har därjämte fördelen av en mjukare
övergång för kraftlinjerna vid ändarna, varför den är
gynnsammare även vid starkt variabla belastningar.
Författaren vill slutligen alldeles särskilt fästa
uppmärksamheten hos konstruktörerna på de
förhållanden, som följa av att förskjutningarna mellan delar,
som äro hopfogade med kälsvetsar visat sig vara
relativt stora. Vid användningen av kälsvetsar
förekommer ett otal fall, där man genom att räkna med
homogenitet i sektionen eller att kraften fördelar
sig lika på de olika delarna, erhålla alldeles
missvisande resultat vid beräkningen av spänningarna.
Här skall endast ett sådant fall, men ett ganska
typiskt sådant anges. I fig. 38 visas en tvärbalk
mellan tvenne bärbalkar. Tvärbalken är i mitten
försedd med ett hål, i vilket en bult som uppbär
lasten, skall anbringas. Tvärbalkens liv har
förstärkts med en plåt på vardera sidan av livet, dels
för att hålkanttrycket skall hållas inom rimliga
gränser och dels för att tvärbalken skall förstärkas vid
det relativt stora hålet. Förstärkningsplåtarna hava
fastsvetsats med kälsvetsar.
Vid belastningen fördelar sig trycket mellan bulten
och hålkanten på ett visst sätt mellan balklivet och
förstärkningsplåtarna. I varje fall kan man räkna
med att de belastade kanterna i stort sett ligga i
samma plan även vid belastning.
Om förstärkningsplåtarna skola kunna deltaga i
kraftöverföringen, måste de givetvis även deformeras
på det sätt som tvärbalkarna formförändras. Genom
svetsarna tvingas också förstärkningsplåtarna att i
viss mån följa balkarnas deformering, och det är
framförallt de vertikala svetsarna vid plåtarnas
ändar, som medverka härtill. De i sin tvärriktning
belastade horisontala kälsvetsarna bidraga i ringa mån
härtill dels emedan en i tvärriktningen belastad
käl-svets är mera elastisk än en i längdriktningen
belastad och dels därför att endast de yttre ändarna
erhålla någon större del av belastningen.
Formförändringen och därmed belastningen av
förstärkningsplåtarna blir således helt och hållet
beroende av hur elastiska kälsvetsarna äro. Kunde
man räkna med en absolut stel svets, så komme
hålkanterna i liv och plåtar att följas åt och även de
yttre ändarna av förstärkningsplåtarna och den i
samma plan liggande delen av balklivet. Då nu
denna stelhet icke finnes i svetsen, måste följden
bliva den, att förstärkningsplåtarna icke deformeras
lika mycket som balken, dvs. de förstärka ej balken
på det sätt som antagits, utan endast i mindre grad.
Ju kortare förstärkningsplåtarna göras, desto
mindre nytta göra de. Skola de tjänstgöra som
förstärkning av balken och ej endast som en förstoring
av anliggningsytan i hålet, måste de således göras så
långa, att de vid belastning deformeras i det
närmaste lika mycket som balken.
136
19 sept. 1942
Fig. 37. Proponerad form av kälsvetsar, varigenom en
jämnare fördelning av spänningen ernås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
