Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK
HÄFTE 4 REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL 18 APRIL 1942
INNEHÅLL: Verksamma bredden hos förstärkta plana plåtar, av professor Folke Odqvist. — Statens
skeppsprovningsanstalt. Rännans konstruktion och utförande, av professor Sven Hultin. — Litteratur. —
Varv och verkstäder.
Verksamma bredden hos förstärkta plana plåtar.
Av professor FOLKE ODQVIST, Stockholm.
1. Inledning.
Inom skeppsbyggeriet räknar man efter F. Pietz-
ker (se litteraturförteckningen1) med att jämte varje
förstärkningselement i form av kölar, stringers etc.
en plåtbredd av fyrtio à femtio gånger
plåttjockleken verksamt deltager i spänningsupptagningen.
Denna regel, som av sin upphovsman uppställdes att
gälla vid bedömning av fartygs långskeppsstyvhet,
har emellertid sedermera överförts till allehanda
andra hållfasthetsberäkningar, utan att man alltid
gjort klart för sig orsakssammanhanget. Sålunda har
G. Schnadel2 redan för ett femtontal år sedan fäst
uppmärksamheten på det oberättigade i dylika
generaliseringar samt vid studium av påkänningarna i
fartygsbottnen på grund av vattentrycket sökt ersätta
Pietzkers regel med en rationellare teori.
Påkänningarna av vattentrycket hava i första hand intresse
i och för sig, men dessutom få de särskild betydelse
i den mån de addera sig till böjningspåkänningarna
i skrovet betraktat som balk, en omständighet som
för övrigt redan framhållits av Pietzker. Sedermera
har H. Schade3- 4 byggt ut en fullständigare teori för
de lokala påkänningarna av vattentryck m. m., som
uppstå i dubbla bottnen. Han medtar alla
omständigheter av betydelse, såsom skottens eftergivlighet etc.
och kommer härigenom fram till en ohanterlig
formelapparat, vilken sedermera kondenseras ned till ett
fåtal dimensioneringsformler. Härigenom går
emellertid lätt tankeinnehållet i teorien förlorat, så mycket
lättare som hela framställningen är svårläst och
starkt koncentrerad.
I det följande skola vi syssla med påkänningar på
grund av lokal åverkan av vattentryck,
koncentrerade krafter etc. och då med försummande av en del
finesser fästa särskild vikt vid sådana resultat av
teorien, som äro förhållandevis lättillgängliga och
leda till någorlunda enkla formler. På detta sätt kan
föreliggande framställning tjäna som introduktion till
de mera komplicerade fallen hos Schade.
De båda sistnämnda författarna, Schnadel och
Schade, bygga på ett betraktelsesätt av medverkande
plåtbredden, som härrör från Th. v. Karman5.
Karakteristiskt för v. Kärmåns teori är, att plåtens egen
böj styvhet försummas. De yttre verkande krafterna
(som i verkligheten ju verka både på plåt och balk)
ersättas för balkens vidkommande med en statiskt
ekvivalent belastning. Fysikaliskt sett kräver ju
kraftöverföringen från plåt till balk böj styvhet hos
den förra. Teorien är alltså behäftad med en viss
inre motsägelse, som motiverar en närmare
undersökning. Böjstyvheten har visserligen medtagits av
Schade, men dess inverkan kan ej direkt utläsas ur
hans digra formler. En oberoende undersökning av
böjstyvhetens inverkan har utförts av E. Reissner
i ett arbete", där dessutom annan hithörande
litteratur citeras. Reissner kommer till att hänsynen till
plåtens böj styvhet i ett speciellt belastningsfall
egendomligt nog minskar medverkande bredden i
jämförelse med det värde som följer av v. Kärmåns teori.
Reissners resultat ter sig underligt, om man
betänker, att plåtens böjningsarbete borde yttra sig som
en ökad styvhet i konstruktionen som helhet.
Numeriskt sett bleve enligt Reissner inverkan av
plattans böjstyvhet emellertid under alla förhållanden
obetydlig, varför v. Kårmåns teori skulle vara befun-
Fig. i.
nen tillräckligt noggrann. Nu kan man, som nedan
skall visas, rikta vissa anmärkningar mot Reissners
behandling av problemet, vilken tyvärr ej giver någon
överskådlig bild av fenomenet, varför en förnyad
granskning redan av detta skäl kan anses motiverad.
2. Grundekvationerna och deras lösning.
Vi studera i det följande en oändlig plåtstrimla,
fritt understödd (länklagrad) längs ränderna A C och
DF samt försedd med ett antal ekvidistanta
förstyv-ningsbalkar AD, BE (spant, stringers etc.) så som är
antytt i fig. 1.
18 april 1942
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
