Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
matarespänningen via likströmstransformatorn. Den
karakteristiska ekvationen blir då av tredje
ordningen. I detta fall inkommer dessutom det led, som
representeras av förbindelsen generator—motorer och
den mekaniska trögheten hos löpvagnen. Den
karakteristiska ekvationen blir då lägst av fjärde graden,
och i denna ingå givetvis de högst nödvändiga
stabiliserande faktorerna, som representeras av den över
lik-strömstransformatoru erhållna återföringsströmmen.
Det har här visat sig nödvändigt att utom återföringen
från matarespänningen införa ytterligare en
åter-föringsstorhet.
För den enklare, klassiska spänningsregleringen av
växelströmsgenerator medelst Aseas
snabbmatare-system framgår regleringsförloppet av fig. 47. Vid tid •
punkten £ s= 0 drabbas generatorn av en stor
belastning, vilken momentant sänker spänningen ett stycke
9o — 9V Om eJ snabbregulatorn då ingrep och ökade
magnetiseringen, skulle generatorns spänning sjunka
enligt en exponentialkurva, given av generatorns
tidskonstant rg. Regulatorn stannar emellertid med
slutna kontakter, och matarespänningen ändras rätlinjigt
enligt fig. 47 b från punkten mr Regulatorn påverkas
emellertid icke endast av kraften från den
spännings-kännande spolen Fk, streckad i fig. 47 c, utan även av
strömmen i återföringsspolen, vilken ger kraften Få.
Följaktligen kommer den resulterande kraften Fres
att ändra tecken, då den i punkten fi för den
streck-prickade kurvan i fig. 47 c går igenom 0. Regulatorn
kommer därför att från detta ögonblick stanna med
öppna kontakter, trots att generatorspänningen ännu
ej är återställd. Matarespänningen uppnår enligt
fig. 47 b sitt konstanta fortfarighetsvärde, givet av den
ökade belastningen för generatorn, motsvarande
punkten m3, samtidigt som generatorspänningen enligt fig.
47 a uppnår sitt rätta värde i punkten gs och även
samtidigt som återföringsströmmen är 0. Eftersom
även den kännande spolen är tillfredsställd, kommer
den resulterande kraften Fres att vara 0 i punkten
†.,. Generatorspänningen har sålunda på kortast
möjliga tid blivit återställd till sitt normala värde, tack
vare att matarespänningen vid full hastighet först
har fått ändra sig i växande riktning, och därefter
i avtagande riktning, varvid tidpunkten för den nya
ordern inkommer i det rätta ögonblicket genom
samverkan med likströmstransformatorn. Såväl före som
efter regleringsförloppet tickar regulatorn med
omväxlande lika långa impulser för "öka" och "minska",
varför matarespänningen ger ett konstant medelvärde.
På grund av den magnetiska tröghet, som finnes hos
generatorn komma dessa oscillationer icke att
märkbart slå igenom i generatorspänningen. Yid mindre
avvikelser i den reglerade spänningen, får man i
stället tänka sig, att regulatorn reglerar genom att ändra
medelläget hos pendeln och därmed giver den
resulterande matarespänning, som kontinuerligt ändrar sig
från ett värde till ett annat, betingat av det nya
hastighetstillståndet. Detta sker också i samverkan
mellan regulatorns kännande och återförande krafter,
så att ett snabbt insvängningsförlopp med god
stabilitet erhålles. Det förtjänar här understrykas, att
det vid spänningsreglering endast är två trögheter
man måste taga hänsyn till, dels matarens magnetiska
tröghet och dels generatorns magnetiska tröghet.
Likströmstransformatorns styrka och tidskonstant tå äro
dimensionerade med hänsyn härtill. (Forts.)
Litteratur
Yrkeslære for skipsbyggere, av Underdirektør ved
A. s. Åkers Mek. Verksted Gr. W. Steen och utgiven av
Yrkesopplæringsrådet for håndverk og industri. Kirstes
Boktrykkeri, Oslo 1941. 445 sidor kvarto, 340 figurer.
Pris 22 n. kr.
I Norge hade man länge saknat en lärobok passande
för lärlingar inom skeppsbyggerifacket. Sekreterare
Arfint? Ousën i Norsk Jern- og Metallarbeiderforbund
kom år 1929 på idén att söka få till stånd en sådan
lärobok; överenskommelse träffades därom med dåvarande
överingenjör G. W. Steen, som många år undervisat vid
Oslo tekniske aftenskole. Ären 1930—35 utkom så
överingenjör Steens "Händbok for skipsbyggere" i form av
bilaga till förbundets medlemsblad. Särtryck i bokform
utgavs även. Dessa slutsåldes emellertid snart, varför
direktör Steen år 1940 fick i uppdrag att omarbeta
manuskriptet, som nu föreligger tryckt med namnet
"Yrkeslære for skipsbyggere". För att priset vid försäljning
till skolor, elever och lärlingar skall kunna hållas lågt,
hava bidrag erhållits från förbundet, Skipsbyggeriernes
Landsforening och ett flertal skeppsvarv.
Direktör Steen meddelar i bokens företal att
omarbetningen särskilt gällt kapitlen om svetsning och dess
tillämpning inom skeppsbyggeriet.
Innehållet är fördelat på följande avdelningar:
Materiallære. (28 sid.) Stdlskip. (20 sid.)
Arbeids-utförelse, bearbeiding av materialer etc. (178 sid.)
Avsliagning og forhåndsoppmerking. (165 sid.)
Skibs-byggingsteori. (42 sid.)
Boken avslutas med ett utförligt uppslagsregister(6sid.).
I den tredje, omfångsrikaste avdelningen beskrives
först nitförbindningar, stansning och ritning, diktning
och tätprovning, diverse andra arbetsmetoder och
skeppsplåfslagerimaskiner. Sedan följer ett kapitel om
"Sammenbygging av materialene", där författaren bl. a.
framhåller att medan förr sammansättning och
hopnit-ning av byggnadsdelarna oftast företogs på bädden, så
samlar och hopsätter man numera innan
uppmonteringen på bygget så stora partier som praktiskt taget är
möjligt med hänsyn till disponibel plats och de
transport- och lyftanordningar, som finnas. Efter smidning
och härdning övergår författaren till svetsning, vilken
ägnats stort utrymme och där framförallt den elektriska
ljusbågsvetsningen behandlas.
Direktör Steen redogör här för krympningen i
svetsfogar och visar hur denna t. e. verkar på ett par plåtar,
förenade medelst en Y-fog. Sätt att minska kastningar
och bucklingar hos hopsvetsade förband liksom metoder
att eliminera deformationerna efteråt beröras ävenledes.
Klassificeringssällskapens svetsningsföreskrifter
behandlas ingående, likaså svetsade skrovkonstruktioner,
därvid en del dylika återfinnas från överingenjör
Söderlunds och varvsingenjör Fredriksons i denna tidskrift
förra vintern publicerade föredrag. Ett intressant kapitel
handlar om automatsvetsning, varvid dylik med
EiSAB-maskiner såväl som enligt Uniomelt-metoden beskrives.
Den fjärde avdelningen, om "Avslagning og
forhåndsoppmerking" är i huvudsak oförändrad från direktör
Steens föregående arbete "Håndbok for skipsbyggere"
men försedd med bättre och delvis nytt
illustrationsmaterial. Liksom den föregående är denna avdelning
innehållsrik och instruktiv.
Boken i sin helhet är förtjänt av de bästa lovord. I
dessa tider, då skepp behöva byggas i väldig
omfattning i stället för alla, som förstörts under kriget, och
då mycket nytt folk skall uppläras, bör direktör Steens
"Yrkeslære for skipsbyggere" uppfylla ett verkligt
behov. Icke blott lärlingar och studerande utan även
ingenjörer kunna hava stor nytta av arbetet. „ T,,
18 april 1942
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
