Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 47. Spänningsreglering av växelströmsgenerator med
Aseas snabbregulator vid en stor belastningsändring.
Regulatorn stannar först med slutna och sedan med öppna
regulatorkontakter. Tg = generatorns tidskonstant, r(j = återföringens
tidskonstant (bestämd av likströmstransformatorn YLT),
Eg = generatorspänningen, Ey — matarespänningen, =
(avvikelse från normalvärdet av) kraft hos regulatorns
kännande spole, Ffi — kraft från regulatorns återförande spole,
Fres ’= resulterande ställkraft påverkande regulatorpendeln.
av motorer, då ett stort regleringsintervall
förekommer. Skeppsbyggarna känna kanske till att detta
system användes för ett flertal uppgifter hos den
"elektriska" statsisbrytaren "Ymer", för dess
propellermaskineri, styrmaskineri, trimtankarnas
pump-motorer etc. Likaså användes det vid stora
pappersmaskiner i kombination med en noggrann
hastighets-eller spänningsreglering — för ett hastighetsintervall
av upp till 1:12. Här är dock problemet vida svårare,
ty hastighetsintervallet är 1:500, för en
löpvagns-hastighet av 28 mm/sek. upp till 14 m/sek. Vid denna
största hastighet fordras dessutom, som vi sett, trots
de synnerligen stora mekaniska trögheterna hos den
hastighetsreglerade löpvagnen, att
insvängningsförloppet ej får taga mer än någon sekund.
Av en motoraxel drives ett hastighetsindikerande
element, tachometergeneratorn, T. G. i fig. 46 b. Den
matar regulatorspolen med strömmen ik i en
motspän-ningskoppling eller kompensationskoppling. En
in-ställbar motspänning ingår nämligen i kretsen och
härigenom kunna olika hastigheter inställas. På detta
sätt blir regulatorn en nollströmsregulator, som
reglerar på ik — 0. Detta är gynnsamt för
noggrannheten, då man blir oberoende av temperaturen hos
regulatorns kännande spole och
tachometergeneratorn blir obelastad i ström. Om vi tills vidare bortse
ifrån de nödvändiga stabiliseringsimpulserna genom
likströmstransformatorn YLT, som inkommer till
regulatorns återförande spole, kunna vi konstatera, att
regulatorns kännande impuls ik omedelbart påverkar
pendelarmen hos regulatorn-vågen. Det medelläge.
som pendeln då intager under sina oscillationer
bestämmer därför omedelbart den medelspänning, som
kontaktbryggan matar ut på en magnetlindning hos
mataren, den s. k. snabbmatningslindningen.
Matarespänningen bestämmer i sin tur generatorspänningen
och denna återigen hastigheten hos motorerna.
Ser man problemet ur regleringsteoretisk synpunkt,
såsom i fig. 46 c, blir den av regulatorn givna impulsen
förstärkt genom mataren, vars spänning genom
matarens magnetiska tröghet är tidsfördröjd. Denna
tröghet representeras av den egenmagnetiserade matarens
"anloppstid", I sin tur förstärkes impulsen till
generatorn, vars magnetfält emellertid representerar
en andra magnetisk tröghet, given av generatorfältets
tidskonstant, rG. Generatorfältets ändring framdriver
en ström mellan generator och motor, Ia, vilket
motsvarar ett motormoment, Ma. Varvtalet hos motorn
skulle omedelbart följa denna generatorspänning, om
ej en tung svängmassa, med en icke oväsentlig
anloppstid, Ta, motsatte sig detta. Den elektriska
styvheten mellan generator och motor, S, som är omnämnd
i det föregående, erhåller ju på grund av
spänningsfall i kontaktskenor, ledningar och motorer ett visst
värde. Härav blir den karakteristiska
tidskonstanten Ta/S given för svängmassans tröghetsverkan.
En radiotekniker igenkänner likheten med en
fler-stegsförstärkare. I vårt fall gäller emellertid att de
trögheter, som förekomma mellan de olika leden äro
synnerligen betydelsefulla. Det sista ledet, varvtalet
n, inmatas dessutom ånyo på det första, så att
"regleringskedjan" sluter sig. Slutligen tillkomma de
kretsar från de mellanliggande leden, som betingas av
stabilitetens krav.
För matematikern har fig. 46 a sitt intresse. Den
visar nämligen, att för alla led förekommer ett lineärt
samband mellan ingångs- och utgångsstorhet.
På grund av denna linearitet kan
regleringsförloppet och stabiliteten bestämmas av lineära
differentialekvationer. Dessa relationer gälla då för den tickande
snabbregulatorn, vars pendelarm påverkas av de
kännande och återförande storheterna, och vars
verkställande organ, regulatorkontakterna, lämna en
häremot proportionell medelspänning. Dr Herlitz,
Asea, har visat detta för spänningsreglering vid
generatorer, där endast två trögheter inkomma,
matarens och generatorns, samt en återföringsstorhet från
66
18 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
