Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
UTMATTNIN^SG|RANS
offvklDEXLL
•ffjSb I FARSKVATTEN
I SALTVATTEN
O*D C-5TAL
* NI-STÅL 3,35’/.
tf* NI-STAL 3,5 %
ö NI-STAL 3, t*/
Wi. NI "STAL 3,7’/.
O» NI-STÅL 5,0°/.
6*i> ROSTBEST- STAL
-0«-° CR-STAL
9t SI-STAL
O»D-CR-CU-STÅL
Utmattningshållfasthet vid böjning för stål utan och med samtidig begjutning av
färsk-oeh saltvatten. Värdena avsatta i funktion av draghållfastheten. Försöksresultat av
Mc Adam, Ludwik och Voith
försöktes med vatten från vattenledningen, och då
sjönk utmattningsgränsen till ungefär hälften av den
i luft. I vattnet från ångpannan var luften bortkokad,
och det innehöll sålunda icke något fritt syre, varför
det icke korroderade stålet.
Av figuren se vi, att ju högre brotthållfasthet desto
högre utmattningsgräns i luft, men
korrosionsutmatt-ningsgränsen sjunker mied stigande brotthållfasthet.
Detta är beroende på att stål med högre kolhalt är
känsligare för brottanvisningar, och korrosionen
verkar som en brottanvisning.
För plåt, som skall användas i vatten, bör man
sålunda icke sträva efter hög kolhalt, utan den lägre
kolhalten är den säkraste både ur slagseghets- och
korrosionsutmattningshänseende.
Varvsingenjör K. Fredrikson: Mr Townshend ansåg
att procenten av kallbearbetat material i ett nitat
fartyg väsentligt överstiger de siffror, som angivas i
tabell 1 under hänvisning till att klippning, stansning,
nitning och diktning är ett slags kallbearbetning. Detta
är riktigt, om man blott tänker på kallbearbetning i
inskränkt bemärkelse. Tabellen gäller emellertid
uttryckligen blott under förutsättning att
kallbearbetningen i verkstaden varit av sådan art, att den
medfört permanent formförändring av materialet. Att
klippning, stansning, nitning etc. icke giva en klar
bild av skörheten av materialet, trots att varje
arbets-procedur i och för sig innebär lokal kallbearbetning,
framgår tydligast av att en ombord fastnitad plåt eller
profil vid sedermera erhållen skada kan visa sig vara
mycket skör.
Mr Townshends påpekande, att det är särskilt
viktigt att vara garderad mot kallskörhet, när materialet
bearbetas vid låg vintertemperatur, är av stor
praktisk betydelse. Om man blott visste, att materialet
levererades med god slagseghet, skulle man icke
behöva — såsom f. n. anses nödvändigt — undvika
svetsning ombord vid temperaturer av några minusgrader
och därunder.
Huruvida slagsegheten varierar med plåttjockleken,
vågar jag icke uttala mig om. De plåtar, som vi hava
provat, hava haft tjocklekar från 12 till 23 mm, och
längder av 6 à 8 meter (alla prov tagna vid plåtens
ena kortsida). Att inga plåtar under 12 mm tagits,
beror därpå att lzod-staven
har en tjocklek av 10 mm.
En reduktion av
stavdimensionerna skulle lämna icke
jämförbara värden. För att
konstatera, om det råder stor
skillnad mellan slagsegheten
på olika ställen av plåten,
hava några kontrollprov
tagits mitt i plåten. Värdena
överensstämde väl med
provet taget vid kortsidan.
Mr Townshend nämnde
även de låga värdena på
fosfor och svavel ifråga om
svenskt och tyskt material,
som det oaktat uppvisade
låg slagseghet. Jag har icke
påstått att fosfor- och
svavelhalten skall vara låg för
erhållande av god slagseghet.
Det är för att materialet
skall vara lämpligt för
svetsning, som fosfor- och
svavelhalten skall vara låg.
överingenjör Englesson
berörde en mycket viktig sak,
nämligen att svenska
järnverk ogärna önskade acceptera slagprov som
leveransprov. Det finnes ju en synnerligen riklig litteratur
om slagprovet, och det torde vara ställt utom allt
tvivel, att det är ett ytterst förnämligt och känsligt prov.
Bergsingenjör Gunnar Malmberg, som speciellt ägnat
slagprovet studium, höll för ca 10 år sedan ett
föredrag om slagprovet. Följande må i detta sammanhang
citeras av hans föredrag: "Slagprovet intager, såsom
vid en del tillfällen påpekats, en särställning bland
de teknologiska proven. Det har förmåga att påvisa
fel, för vilka andra prov ej gav utslag. Slagprovet är
därför den skarpaste kontroll på att allt är som sig
bör."
För fem år sedan hade vi köpt ett parti bulbprofiler
från tyskt järnverk. Vid bockningen av dessa profiler
visade sig på ett stort antal av profilerna sprickor.
Materialet höll de sedvanliga föreskrivna proven. Det
tyska järnverkets forskningsinstitut fastställde att
profilerna just på de ställen, där sprickorna brukade
uppträda, hade mycket låg slagseghet. Verket levererade
därför kostnadsfritt nya profiler.
överingenjör Englesson nämnde, att en slagseghet
på 2 kgm/cm2 Charpy i vissa fall skulle vara
godkänn-bart. Det anser jag emellertid vara ytterst låga
fordringar. Det motsvarar ca 1 kgm/cm2 Izod. En
fartygsplåt med så låg slagseghet spricker vid
bocknings-valsning.
Civilingenjör Viktor Schreil. Jag erinrar mig med
glädje den tid, då jag provade stål för Lloyd’s
Registers räkning vid Kohlsva järnverk och ingenjör
Malmberg var metallurg vid verket. Han lärde mig en
hel del om stål. Han påpekade bl. a. att de järnverk,
som vid ståltillverkningen utgingo frän ett relativt
kiselrikt järn hade betydligt lättare att få sina
provbitar godkända, då de endast behövde hälla en
relativt låg kolhalt. Summan av kol- och kiselhalten var
nämligen utslagsgivande för hållfastheten hos
materialet. Malmberg benämnde denna summa "summa
kolvärden". Andra stålverk, som utgingo från ett
kiselfattigt tackjärn måste således hålla högre kolhalt,
med den påföljd att varmbockningsproven lätt togo
härdning och brusto-
De tabeller, vi sett i afton rörande hållfastheten
hos amerikanskt och ungerskt stål, visa liknande för-
15 aug. 1942
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
