Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1943 - Metoder för snabbreglering i kraft- och industrianläggningar, av Aage Garde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Ä GARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 3
Årg. 73
Metoder för snabbreglering i kraft- och industrianläggningar • Notiser • Sammanträden
16 jan.
1943
Metoder för snabbreglering
i kraft och industrianläggningar
CIVILINGENJÖR AAGE GARDE, VÄSTERÅS
I den moderna tekniken spelar den
automatiska regleringen en större och större
roll på de mest skilda områden. Man
reglerar sålunda spänning, ström, effekt och
varvtal, temperatur, tryck, fuktighet och
mycket annat. Alla dessa reglerade
storheter kunna med olika hjälpmedel
omsättas i elektriska storheter. I denna uppsats
ges en del exempel härpå samt visas vad
verklig snabbreglering är och vilka
resultat, som kunna uppnås därmed.
Vi skola dock inskränka oss till att
diskutera metoderna för reglering av
elektriska storheter samt hastighet och läge
för mekaniska massor.
Då man talar med folk om snabbreglering, möter
man ofta den vanföreställningen, att man erhåller
den snabbaste möjliga regleringen då man använder
sig av en elektronrörsregulator, som verkar absolut
momentant utan någon som helst tidsfördröjning. Så
paradoxalt det än låter är emellertid förhållandet det,
att själva regulatorns snabbhet har mycket litet att
göra med regleringens snabbhet. För att klargöra
detta underliga påstående, skall jag nämna ett
mycket vanligt fall av reglering, som de flesta ha varit
med om någon gång.
Då man skall magnetisera en stor generator för
hand från en matare genom att dra på ett
magnet-motstånd i matarens fält, gör man försiktigtvis första
gången så, att man långsamt vrider på motståndet,
medan man hela tiden observerar generatorns
voltmeter. Man låter magnetiseringsspänningen stiga så
långsamt, att genera torspänningen följer med, och
på så sätt erhålla generatorspänning och
matarespänning ungefär samtidigt sitt rätta värde. Regleringen
går mycket lugnt utan några översvängningar men
DK 621.3.07
tar ganska lång tid. Nästa gång man skall
magnetisera generatorn har man kanske markerat slutläget
på motståndet och går då något djärvare till väga,
så att man vrider motståndet upp till sitt slutläge i
ett tag och kan då stå och observera, hur
generatorspänningen följer efter för att slutligen krypa in och
stanna vid sitt rätta värde. Denna gång gick det
avsevärt fortare. Men då man så småningom blir
van vid maskinerna och lär sig känna deras
egenskaper, upptäcker man, att man kan göra operationen
ändå fortare genom att momentant vrida motståndet
fullt på till sitt ändläge. Generatorspänningen stiger
nu snabbt och skulle svänga över sitt rätta värde,
om man icke återförde motståndet i god tid. Med
litet övning vet man emellertid exakt, i vilket
ögonblick — dvs. för vilket värde på generatorspänningen
— man skall föra motståndet tillbaka till sitt rätta
värde, för att generatorspänningen skall uppnå sitt
slutvärde utan översvängning. Denna metod är
självklart den snabbaste möjliga metoden för
upp-magnetisering av generatorer med den
förhandenvarande utrustningen. Man ser, att metoden baserar
sig på kännedom om maskinernas tidskonstanter, och
att resultatet uppnås genom att på bästa möjliga sätt
utnyttja de tillgängliga resurserna, dvs. genom att
införa den största möjliga regleringseffekten under
så lång tid som möjligt samt att återföra pådraget
snabbt i exakt rätta ögonblicket. Den tid
regleringen tar är oberoende av generatorns fälttidskonstant
och den tillgängliga regleringseffekten och uppgår
vid stora generatorer till flera sekunder, och det
framgår, att en regulators egen tidsfördröjning, så
länge den är obetydlig jämförd med hela
regleringstiden, är praktiskt taget utan betydelse för förloppet.
Det spelar sålunda endast i specialfall någon roll, om
den som vid en elektronrörsregulator är lika med noll
16 jan. 1943
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
