Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1943 - Metoder för snabbreglering i kraft- och industrianläggningar, av Aage Garde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Aseas snabbregulator. Principdiagram.
Fig. 2. Koppling för spänningsreglering pd en
likströmsgenerator.
eller om den vid en mekanisk regulator uppgår till
någon tiondedels sekund.
Det är denna regleringsmetod, som användes vid
automatisk snabbreglering, och konsten att erhålla
största möjliga snabbhet och stabilitet består just
däri, att med kännedom om maskinernas
tidskonstanter och andra egenskaper tillföra regulatorn sådana
impulser, att den "drar på" med full disponibel
regleringshastighet men samtidigt avbryter
regleringsförloppet och återför pådraget i det rätta ögonblicket.
Jag skall be att få understryka detta: full disponibel
(eller tillåten) regleringshastighet. Snabbreglering
kan sålunda mycket väl utföras även med en
vattenturbin, där tryckstegringen i tilledningstuben eller
risken för kavitation sätter en gräns för pådragets
rörelsehastighet. Snabbregleringen går endast ut på
att utnyttja den högsta tillåtna hastigheten så
effektivt som möjligt.
Regulatorn
Aseas snabbregulator, som i princip visas på fig. 1,
består av en bakelitpendel, lagrad på egglager. I
båda ändar uppbär den spolar, som kunna röra sig
i luftgapen på dessa båda magneter. Pendeln
manövrerar vid sin rörelse en sats kontakter, som bryta,
då pendelns högra ända rör sig ned, och sluta, då
den rör sig uppåt. Pendeln är vidare påverkad av
en fjäder, som balanserar mot dragkraften hos spolen
till höger, så att den i princip är en våg, som väger
storleken av den
reglerade storheten. Jag
skall redan nu
påpeka, att
regulatorns pendel ständigt
svänger — eller
"tickar" som vi bruka
säga — så att
kontakterna bryta och
sluta ca 4—6 gånger
per sekund. Detta
är av betydelse, då
därigenom all vilo- •
friktion är upphävd, och något "okänslighetsområde"
i vanlig mening finnes överhuvudtaget icke. Av
denna orsak kan regulatorn användas med fördel
även då de högsta fordringar ställas på
noggrannheten. Hur denna "tickning" åstadkommes skall jag
senare återkomma till.
Regulatorns delar kunna lämpligen delas i tre olika
organ: kännande organet, verkställande organet och
återförande organet.
Dessa tre organ voro även i funktion vid den
handreglering jag nyss omtalade: det "kännande"
organet var i detta fall voltmetern och ögat hos
personen som reglerade. Det "verkställande" organet
var hans händer och manöveranordningen för
motståndet. Det "återförande" organet var personens
hjärna, där kännedom om maskinernas egenskaper
kombinerats med en känsla för tid, varigenom
ögonblicket för pådragets återföring bestämdes.
Det kännande organet
Hos regulatorn består det kännande organet av
spolen till höger med sitt magnetsystem, och det
omsätter dm storhet, som skall regleras, i mekanisk
dragkraft. Kopplingen för och utförandet av detta
organ varierar med hänsyn till den storhet man skall
reglera.
Fig. 2 visar kopplingen för s-pänningsreglering av
likspänning. Den rörliga spolen, som har ett
passande förkopplingsmotstånd, är här ansluten till
generatorspänningen och rör sig i luftgapet hos en
permanent magnet. Dragkraften blir sålunda
proportionell mot spänningen, och vid rätt värde på
spänningen balanserar denna kraft mot fjäderkraften på
den andra sidan. Samma koppling kan användas vid
varvtalsreglering, då spolen anslutes till en
tacho-metergenerator, vars spänning är proportionell mot
varvtalet. Gränsen för känsligheten i dessa
kopplingar sättes av spolens maximala termiska
belastningsförmåga, då den kontinuerligt genomflytes av
en ström proportionell mot spänningen. Behöver
man i specialfall driva känsligheten mycket högt,
kunna differentialkopplingar användas (fig. 3).
Generatorspänningen kopplas då emot en konstant
spänning av samma storlek, varvid regulatorspolen i
jämvikt blir strömlös. Pendeln balanseras då med
en fjäder i båda sidor och reglerar sålunda på
strömmen noll i kännande spolen. Fördelen härmed är
dels att känsligheten teoretiskt kan drivas nästan hur
Fig. i. Koppling för spänningsreglering pd en
växelströmsgenerator.
Fig. 3. Differentialkoppling.
18
30 30 jan. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
