Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Tryckeriindustrien och dess tekniska utveckling från hantverket, av Gösta Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
palsamhälle, vilket sammanhängde med
tryckfrihetsförordningen. Numera är denna förordning
upphävd, men det faller sig dock naturligt att
förlägga tryckerierna till landets kultur- och
affärscentra, som äro de största förbrukarna av
tryckalster.
Tryckeriindustrien har under de senaste
decennierna genomgått en synnerligen kraftig
utveckling såväl kvantitativt som kvalitativt. Den höjda
allmänbildningen samt den moderna reklamen och
propagandan ha enormt ökat behovet av olika
slags tryckalster. Även i fråga om många andra
verksamhetsfält har utvecklingen öppnat nya
marknader för tryckeriindustrien och krävt
ökade prestationer av den. Den totala omsättningen
hos företag, som kunna hiträknas, utgjorde enligt
den offentliga statistiken för år 1939 ca 214 milj.
kr. och fördelar sig på följande sätt i milj. kr.:
boktryck 82,6, tidningstryck 98,5, litografi, offset
och ljustryck 15,1, stål-, koppar- och djuptryck
4,8, klichéer och övrigt kemigrafiskt arbete 8,2
samt återstoden "arbeten ej särskilt nämnda".
Sättmaskiner
Tekniskt sett har tryckeribranschen väl
utvecklat sig för att fylla de på den ställda
anspråken. Arbetet i ett modernt sätteri av i dag,
fig. 1, bedrives efter helt andra linjer än för ett
par tiotal år sedan. De sinnrika sättmaskinerna,
fig. 2, ha mer ocli mer utträngt handsättningen.
Den första sättmaskinen kom till Sverige strax
före sekelskiftet och var en radgjutningsmaskin
av amerikanskt ursprung, Mergenthalers
Lino-type, fig. 3. Den liar fått många efterföljare, och
man räknar nu att åtminstone ett 1 200-tal
sättmaskiner av olika slag äro i drift. Linotype, som
lämpar sig bäst för slät textsättning, vilken gjutes
i hela, sammanhängande rader, är icke den enda
sättmaskinen. Intertype är en maskin av
liknande konstruktion. För mera komplicerade arbeten
med tabeller och uppställningar lämpa sig
Mono-typemaskinerna bättre, fig. 4, då de framställa
en sats med lösa typer, varigenom man lätt kan
Fig. 3. Linotypemaskinens klaviatur. Vid anslag på
tangenterna nedfalla typmatriserna från ett ovanför liggande
magasin och uppsamlas i en radhållare. Då sättaren trycker
på ett handtag går raden till gjutning, och matriserna
sorteras automatiskt tillbaka i magasinets respektive fack.
komplettera med linjer och även snabbare utföra
eventuella korrigeringar och ändringar.
Gemensamt för ovannämnda båda maskintyper
är att sättningen sker på en
skrivmaskinsliknan-de klaviatur och att gjutningen går automatiskt
allt efter som sättningen fortskrider. För
saltning av större rubriker ocli annonser användes
däremot en Ludlow radgjutningsmaskin, där
respektive bokstävers gjutformar hopplockas ocli
insättas för hand i en gjutmaskin.
Genom användande av sättmaskiner har
arbetets bedrivande i sätteriet belt ändrat karaktär.
Då man räknar med att en sättmaskin, som är
en mycket dyrbar pjäs, måste producera minst
tre gånger så mycket som en god handsättare,
gäller det att rationellt förbehandla
manuskripten, så att de äro lätt läsbara och försedda med
Fig. 2. Ett batteri Linotype sättmaskiner, varje maskin representerande ett värde av 30 000—M 000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
