Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Färg, färgfoto och färgtryck, av Ove Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
sak utföres i fyra eller flera färger, föreligger i
allmänhet rent principiellt en
trefärgsreproduk-tion, till vilken fogats vissa hjälpfärger.
Olika slag av färgblandning
Inledningsvis berördes något metoderna för
åstadkommande av additiv färgblandning. Sådan
inträder, när ljus av olika färg samtidigt
påverkar näthinnan i någon punkt, eller när de olika
ljusstrålningarna träffa ögat i så snabb följd efter
varandra, att de icke kunna hållas i sär. En bild,
som åstadkommits på ett vitt papper medelst små
färgpunkter, vilka ligga så tätt, att de falla
innanför gränserna för ögats upplösningsförmåga, ger
också vid betraktandet upphov till additiv
färgblandning, fig. 1.
Om färgat ljus får passera en färgad hinna,
dvs. en hinna, som absorberar en del våglängder
mer än andra, erhålles däremot en subtraktiv
färgblandning av ljusets och hinnans färger, fig. 2.
Även på detta sätt kan man genom lämpligt val
av delfärgerna med tre sådana åstadkomma
önskade färgnyanser. Vid reproduktion i tryck
och vid de moderna färgfotometoderna utgår man
principiellt från subtraktiv färgblandning och
uppbygger färgbilden genom att tre färgade skikt
anbringas över eller framför varandra. Inom den
rena färgfotografin begagnar man sig av sådana
treskiktsbilder på genomskinligt underlag
(ge-nomsiktsbilder, vilka måste betraktas mot en vit
ljuskälla eller projiceras mot en vit skärm) eller
anbragta på vitt (pappers-) underlag, som
påsikts-bilder. I det senare fallet har påfallande vitt ljus
först att passera de tre skikten, varefter
återstående ljus reflekteras mot pappersytan och ånyo
passerar färgskikten. I skikten absorberas olika
våglängder och en subtraktivt sammansatt
färgbild erhålles.
Färganalys
Innan man genom subtraktiv eller additiv
färgblandning kan sammansätta en färgbild, måste
man skaffa sig de därtill nödvändiga delbilderna.
Färgsyntesen måste föregås av en färganalys av
originalföremålets färger. För den som
fotograferar med de nu i allmänt bruk varande
koda-chrome- eller Agfacolor-filmerna, äro de båda
procedurerna hopkopplade och automatiserade, och
färgfotografen behöver inte ägna någon tanke åt
vad som sker under exponering och framkallning
och kan f.ö. knappast påverka processerna annat
än genom val av belysning och exponeringstid.
Annorlunda ligger det till, när ett färgtryck eller
en färgkopia på papper skall åstadkommas
(bortsett från de av Kodak och Agfa nu annonserade
men på svenska marknaden hittills obefintliga nya
kopieringsmetoderna). Då måste en
färgseparering företas. I princip består denna i, att ett
original (naturföremål, tavlor eller redan befintliga
färgfoton) fotograferas genom tre olika filter, så
att tre delnegativ erhållas. Fotograferingen kan
ske antingen så, att i en kamera de tre negativen
exponeras efter varandra i samma kassettläge
med filterbyte mellan varje exponering, fig. 3,
eller genom att negativen tas samtidigt i
specialkonstruerade kameror, varvid det genom
objektivet infallande strålknippet uppdelas i tre mot
olika kasettlägen riktade knippen, passerande var
sitt filter, fig. 4. Det förekommer också, att man
har de tre negativmaterialen placerade bakom
30 jan. 1943
69
Fig. i. Färgseparering i specialkamera med samtidig exponering av delfärgerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
