Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Färg, färgfoto och färgtryck, av Ove Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Fig. 5. Färgseparering med användande av treskiktsfilm
(tripack). A glasplåt, Ii bldkänslig film, vars emulsion 2
samtidigt tjänstgör som gulfilter. C grönkänslig film, D
orangekänslig film, 5 orangerött filterskikt.
Fig. 7. Spektralkurvan för en vit yta är en vågrät linje,
innebärande att ljussorterna inom bela det synliga
våglängds-området återkastas lika mycket. Idealfallet är y = 100 %.
varandra i samma kassett, varvid de dels kunna
tjänstgöra som filter åt varandra, dels
sensibili-seras för olika ljusfärger, fig. 5. Den senare
anordningen är identisk med principen för de
ovannämnda färgfilmsmaterialen, vid vilka de tre
mycket tunna, ljuskänsliga skikten dock äro
oupplösligt förenade med varandra.
Filterfärger och tryckfärger
Ett filter av viss färg genomsläpper ljus med
våglängder, som tillsammans ge filterfärgen, men
absorberar de övriga, dvs. komplementfärgen till
filterfärgen kommer att av det ljuskänsliga
negativmaterialet avbildas, som om den vore mer eller
mindre svart. När negativet kopieras, kommer
alltså kopian att ge en bild av de element i
originalet, som innehålla denna komplementfärg. Med
tanke på vad som förut sagts om färgblandning,
är det dock tydligt, att olika filter, som för ögat
synas ha samma färg, kunna genomsläppa
strålningen på helt olika sätt, vilket, i synnerhet med
hänsyn till den fotografiska plåtens ingalunda
jämnt över spektrum fördelade känslighet, kan ge
det erhållna negativet helt olika karaktär. För att
kunna tala om filter och filterverkan är det alltså
inte nog att ånge dess färg, utan man måste
karakterisera dess egenskaper genom att ånge, vilka
delar av spektrum, som absorberas eller släppas
igenom. Utan att närmare gå in på det resonemang,
som ligger till grund, skall nu endast nämnas,
att man i princip har valt att för fotografisk
färgseparering dela det synliga spektrum i tre lika
delar och låta varje filter släppa igenom sin
tredjedel av våglängdsområdet. De teoretiska filtrens
absorptionskurvor skulle då ta sig ut på ungefär
följande sätt, fig. 6. Abskissan anger våglängden
i m/i och ordinatan hur stor procent av
infallande ljusmängd som släppes igenom. Dessa tre
filterfärger kunna betecknas som orangerött, grönt
och blåviolett, fig. 7. De negativ, som erhållas
bakom sådana filter, motsvara
komplementfärgerna grönaktigt blått, purpurrött och gult, och de
positiva delbilderna böra alltså framställas i dessa
tre färger, vilket gäller både s.k. färgkopior och
färgtryck. De tryckfärger, som skola ge den
subtraktivt sammansatta trefärgsbilden, böra (se
nedan) vara så klara som möjligt och uppvisa
maximal färgstyrka, vilket betyder, att deras
spektral-kurvor böra vara av de i fig.8 illustrerade typerna.
På samma sätt som i fig. 6 den procentuella
ljus-genomsläppligheten angivits för filterfärgerna
genom transmissionskurvorna, beteckna dessa
kurvor hur stor del av infallande ljus, som släppes
igenom resp. reflekteras, när tryckfärgen utbretts
på vitt papper, jämfört med vad det vita papperet
Fig. 6. Transmissionskurvorna (spektralkurvorna) för
filterfärger av maximal klarhet, omfattande var sin tredjedel
av spektrum.
Fig. 8. Spektralkurvor för ideala färgämnen för subtraktiv
trefärgsblandning.
70
30 jan. 1943 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
