Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Lagbundenhet i typografin, av Bror Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Lagbundenhet i typografin
DISPONENT BROR ZACHRISSON, LSTF, STOCKHOLM
Handhavandet av typmaterialet är en av de
viktigaste uppgifter, som boktryckaren har sig
förelagd. Någon fast kånon finns inte för denna
tempeltjänst. En torr schematism är lika
vä-sensfrämmande för god typografi som en
lössläppt dilletantism. För boken gälla
förhållanden, som i hög grad avvika från dem som råda
inom reklamen.
I det ena fallet äro uttrycksmedlen lågmälda
och huvudändamålet med typografin att till
läsaren på ett så smärtfritt och behagligt sätt som
möjligt förmedla innehållets budskap.
I det andra fallet måste typografin för det
mesta hugga tag i läsaren och hjälpa till att hålla
honom fast, till dess lian ofrivilligt kommit att
läsa vad man vill att han skall läsa. Jag nämner
dessa ytterligheter, boken och reklamen, för att
illustrera det förhållandet, att man trots det till
synes osmidiga arbetsmaterialet har att spela på
ett stort register för att ge uttryck åt de
mångskiftande uppgifter som finnas.
Typer
Alfabetet är en av de mest säregna
företeelserna inom vår kultur. Det är förbluffande, huru
föga förändrade våra bokstäver blivit under den
tvåtusenåriga period, som de mer eller mindre
fullt utbildade funnits i Europa.
Lagbundenheten ger sig ingenstädes starkare tillkänna än i
våra skriftteckens utveckling, som under en
ytterst långsam rytm skapat de typer vi i dag se
i våra tidningar och böcker.
De första antikvatyperna uppträdde på
1460-talet i Subiaco och Strassburg och utgjordes av
graverade imitationer av "humanister-skriften".
Denna framträdde först på 1300-talets slut som en
reaktion mot de gotiska skrivtecknen och bestod
vid tiden för boktryckarekonstens uppfinning av
det tidiga romerska versalalfabetet pius de
karo-lingiska småbokstäverna i något moderniserad
form. De mest karakteristiska typerna från
denna första boktrycksperiod äro venetianaren Nico-
Fig. I. Några bokstavstermer
DK 655.3
las Jensons, vilka individuellt sett äro ganska
klumpiga, men som, när de satts i sidor, ge ett
utomordentligt gott helhetsintryck. Dessa typer,
som numera kallas venetiansk eller 1400-tals
antikva, ha under senare tid gjorts aktuella
genom nyskärningar.
Nästa skede infaller under 1500- och
1600-ta-len, då formerna bli mera graciösa och då
linjernas skärpa och elegans efterträda den äldre,
naivare teckningen. Bland dem, vars typer
företrädde dessa egenskaper, är Claude Garamond,
som gav Frankrike många av 1500-talets
vackraste alster. Även hans typer äro, som de flesta
ha sig bekant, aktualiserade genom ett flertal
nyskärningar.
På övergången mellan 1600- och 1700-talens
stilepoker finna vi Caslons och Baskervilles
typer, vilka ge intrycket av en större
regelbundenhet och bära spåren av förbättrande tekniska
förhållanden.
De hittills nämnda typsorterna gå under
beteckningen mediævalantikva. De bära
medeltidens prägel. Utmärkande för dem är i första
hand det mjuka och om skriften-förebilden
påminnande linjespelet. Fördelningen mellan feta
och magra partier är helt betingad av
bredpennans teknik.
Under 1700- och 1800-talen framträder
ny-antikvan, de första "moderna" typerna (eng.
"modern face"), vilkas främsta representanter
voro fransmannen Didot, italienaren Bodoni och
tysken Wahlbaum. Här har det geometriska
elementet spelat en viktig roll. Formen är sträng
och klar; symmetrin är markerad i den vertikala
fördelningen av magert och fett, kurvorna äro
regelbundna och staplarna linjalraka. Ett
ytterligare moment bidrar till att ge nyantikvan dess
Fig. 2. Karolingiska bokstavsformer omkr. år 800.
Fig. 3. Humanisternas antikvaskrift från 1400-talets mitt.
Fig. i. Nicolas Jensons typer från H69, baserade på
antikvaskriften.
74
30 jan. 1943 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
