Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1943 - Förebyggande luftskydd — en uppgift för ingenjörer, av Sune Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 1. Stalingrad hösten 1942.
Skulle anfallet misslyckas och ett mera
utmatt-ningsbetonat krigsläge uppkomma, tillgripes
emellertid en annan metod. Anfallen riktas då direkt
mot själva produktionen inom industri,
försörjning, transportmedel och eventuellt även mot
bostäder. Det sistnämnda inträffar dels då
bostäderna ligga sammanblandade med industri —
detta kan i ett modernt samhälle knappast
undvikas — dels i rent terrorsyfte och dels för att
indirekt skada produktionen därigenom att
arbetarnas bostäder förstöras.
Då krigsläget icke kan förutsägas måste man
räkna med att anfall kan komma att sättas in
mot varje del av riket och varje del av samhället.
Anfallsmedel
De anfallsmedel, fienden huvudsakligen
kommer att använda sig av, äro dels brandbomber,
dels brisansbomber. Brandbomberna äro i
allmänhet små men i gengäld desto flera ocli
avsikten är att framkalla så många eldsvådor att
dessa icke samtidigt kunna bekämpas, varigenom
riskerna för eldens spridning givetvis ökas.
Brisansbomberna voro till en början sällan i
vikter över 500 kg och i allmänhet omkring 100—
300 kg. Med flygets allmänna utveckling ha
emellertid bombinsatserna avsevärt ökats och
därmed även bombvikterna. Enligt uppgift
förekomma bombvikter upp till 4—5 ton. Avsikten
är givetvis att åstadkomma så stor materiell
förödelse som möjligt. Tänkbart är också att
bomber av den senare storleksordningen ingå som ett
led i "nervkriget".
I allmänhet fällas såväl brandbomber som
brisansbomber vid varje anfall. På sista tiden har
man emellertid märkt en viss tendens att lägga
anfallen i vågor, varvid brandbomberna
huvudsakligen användas vid de första anfallen. Sedan
orten satts i brand underlättas givetvis
orienteringen, framförallt nattetid.
Branden är en gammal samhällsfiende, som
man sedan länge fruktat och rustat sig mot. I
gällande byggnadsbestämmelser finnas också
redan nu tämligen bestämda brandföreskrifter.
Dessa brandskyddande åtgärder äro naturligtvis
i krig av allra största värde. De högexplosiva
bomberna äro däremot av färskare datum. Ur
byggnadsteknisk synpunkt finnas därför inga
bestämmelser, avsedda att förebygga dessa
skadeverkningar. Verkningarna äro oerhörda, från de
tyngsta bomberna av en hittills oanad omfattning.
De primära verkningarna — omedelbart kring
nedslagspunkten — äro emellertid trots allt av
en viss begränsning, medan däremot
sekundärverkningarna, t.ex. krossade fönsterutor, ha en
mycket stor omfattning.
Ett bedömande av gränsen uppåt för
verkningarna från de brisanta bomberna lär med
nuvarande utveckling av flyg- och bombtyper
knappast kunna göras. En obestridlig och i stort
sett gripbar faktor är emellertid branden. Vid det
förebyggande luftskyddet måste alltså branden
bli den tyngst vägande faktorn medan
beträffande lufttrycksverkningarna hänsyn framför allt
bör tas till sekundärverkningarna samt i viss
utsträckning till detonationsvågens verkan i
marken.
De skadeverkningar, som hittills genomförda
flyganfall givit prov på, ha med stor tydlighet
demonstrerats i pressen. I propagandasyfte har
kanske bildmaterialet många gånger tenderat till
att väl ensidigt visa skador på kyrkor, skolor
och sjukhus, men det är inget tvivel om att
skadorna beröra alla delar av samhället.
Av det ovan sagda kan man nu dra vissa
slutsatser. Anfallsart och anfallsmedel kunna ej på
förhand exakt fastställas och äro faktorer, vilka
vi ej kunna påverka. Genom en ur
luftskyddssynpunkt ändamålsenlig utformning av dels hela
samhället, dels de enskilda byggnaderna kan
däremot skadegörelsen i väsentlig grad nedbringas.
Härigenom minskas även den belastning den
aktiva luftskyddspersonalen blir utsatt för, och
samtidigt ökas samhällsmaskineriets förmåga att
fortsätta att fungera. Häri ligger alltså
betydelsen av ett förebyggande luftskydd.
Det förebyggande luftskyddet
Det förebyggande luftskyddet kan anses arbeta
efter tre huvudlinjer nämligen stadsplanering,
bebyggelsens detaljutformning samt det enskilda
skyddet, dvs. skyddsrummen — skyddet för den
enskilde individen och det enskilda föremålet.
Fig. 2. Stalingrad i november 1942. Ett jättelikt
betonghus är i stort sett oskadat, medan bebyggelsen runt ikring
brinner och ligger i ruiner.
130
27 fehr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
