Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1943 - Förebyggande luftskydd — en uppgift för ingenjörer, av Sune Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Stadsplaneringen
Stadsplaneringen ser till de stora dragen. Ur
luftskyddssynpunkt måste bebyggelsen planläggas
så att den erbjuder så liten målyta som möjligt
samt så att de olika byggnadernas inbördes
placering medför så liten direkt eller indirekt
inbördes risk som möjligt. I analogi med det tidigare
förda resonemanget bli brandsynpunkterna
dominerande medan hänsyn till brisansbomberna
endast bör tas i begränsad omfattning och främst
då till dessas sekundärverkningar.
Att schematiskt ånge vilka fordringar, som man
ur luftskyddssynpunkt rimligen bör ställa på en
stadsplan, låter sig svårligen göra. bl.a. av
hänsyn till redan befintlig bebyggelse, utan detta
måste i största utsträckning bedömas från fall
till fall. Givetvis måste även stor hänsyn tas till
ekonomiska faktorer, och luftskyddssynpunkterna
få på intet vis dominera alla de övriga
synpunkter, som stadsplaneraren måste ta i betraktande.
Bebyggelsens detaljutformning
Bebyggelsens detaljutformning avser givetvis i
första hand själva byggnaderna. Kraven på
brandsäkerhet ha här i viss utsträckning
reglerats och givits en kraftig utformning bl.a. genom
de bestämmelser, som infördes i skyddsrum slagen
i mars 1940. Efterlevnaden av dessa
bestämmelser försummas dock i alltför stor utsträckning
och måste bättre bevakas i olika instanser. Det
långsamt arbetande stadsplanerandet medför
även vissa problem.
I praktiskt taget alla våra större städer finnas
ett eller flera tämligen stora områden, vilka
huvudsakligen utnyttjas för småindustri och
hantverk. Bebyggelsen är hopgyttrad och består
huvudsakligen av träskjul, ofta med ytterst
brännbart innehåll. De faromoment dessa områden
utgöra redan i fredstid bära flera ovanligt
elakartade och svårsläckta eldsvådor vittnesbörd om.
Hur mycket svårare skall det då inte bli i krig
att bemästra eldsvådor i dessa områden! Det
kan naturligtvis framhållas att denna småindustri
ofta arbetar under svåra förhållanden, att den
är av en viss betydelse och alltså icke får
förtryckas. Riskerna såväl i fred som i krig äro
emellertid så avsevärda att snabba
saneringsåtgärder inom dessa områden måste anses i hög
grad önskvärda.
När man däremot bedömer byggnadernas
förmåga att motstå verkningarna av
brisansbomberna ställer sig problemet annorlunda. Med
bortseende från ett antal mellanformer kan
byggnadssättet uppdelas i fyra huvudkategorier, nämligen
trähus, tegelhus, skeletthus och betonghus.
Trähusen äro ur stabilitetssynpunkt tämligen
tillfredsställande och ge icke upphov till större ras
men måste med hänsyn till brandriskerna anses
olämpliga ur luftskyddssynpunkt. Tegelhusen
ha ur stabilitetssynpunkt en i stort sett
otillfredsställande utformning och ge upphov till stora
rasmassor. Detta är ingen nyhet men har
tidigare mötts av skarpa protester från skilda håll.
De senare årens krigserfarenheter visa emellertid
med all önskvärd tydlighet att vad som tidigare
framhållits tillfullo besannats. De ökade
bombvikterna ge härvid föga tröst åt ett motsatt
betraktelsesätt utan öka givetvis endast rasriskerna.
Skeletthusens motståndsförmåga blir i viss
utsträckning beroende av detaljutformningen, men
de få i stort sett anses väsentligt förmånligare och
ge framförallt icke upphov till så komplicerade
ras. Förmånligast äro betonghus med enbart
bärande konstruktioner av betong. Dessa ha
dessutom bättre motståndsförmåga mot eld än
skeletthus i oinklädd järnkonstruktion.
Det kan sålunda anses fastställt att man ur
luftskyddssynpunkt bör undvika bärande
konstruktioner av tegel. Någon bestämmelse i denna
riktning i gällande byggnadslagar finns
emellertid ej. De ekonomiska synpunkterna kunna ej
heller här förbigås. Även om det skulle vara
önskvärt att all bebyggelse med t.ex. mer än fyra
våningar utfördes i skelettkonstruktion kan detta
kanske icke krävas. Däremot kan man med
skärpa hävda att ett dylikt byggnadssätt måste
användas för vissa bestämda fall. Så snart
byggnaden är av större betydelse bör detta
sålunda icke försummas. För sjukhus,
brandstationer, viktiga industrier, militära byggnader
m.m. borde detta krav vara ofrånkomligt. Att
så icke alltid varit fallet ens under de sista åren
finnas tyvärr bara alltför många exempel på. Man
behöver endast peka på de militära jättekomplex,
som äro under uppförande på Gärdet i Stockholm,
för att få ett klart exempel härpå. Här har
uppenbarligen sparsamheten fått råda över
förnuftet — med ett beklagligt resultat. Ett annat
byggnadssätt än den bärande tegelkonstruktionen
hade här mer än någonsin varit på sin plats.
Det förebyggande luftskyddet berör emellertid
icke blott själva byggnaderna. De tekniska
verkens utformning är även ett första klassens
luft-skyddsintresse, kanske framförallt beträffande
vattenförsörjningen. Denna är icke enbart ur
brandsynpunkt oerhört betydelsefull i krig och
kräver ett noggrant förberedande. En viss grad
av säkerhet mot fullträffar måste i första hand
eftersträvas och därnäst ökade reservmöjligheter
i form av dubbla huvudledningar,
reservpump-stationer m.m. Förhållandena äro i stort sett
likartade i övriga verk och även i fråga om
kommunikationsmedlen, där speciellt broförbindelserna
måste övervakas.
Det enskilda skyddet
Det enskilda skyddet slutligen, dvs.
skyddsrummen, måste även i fortsättningen beaktas. Även
om bebyggelsen och byggnaderna ordnas så
säkert som möjligt måste i varje byggnad finnas
ett särskilt skyddsrum med skyddsmöjligheter
allt efter de lokala förhållandena. Det enskilda
skyddet bör för övrigt även ifrågakomma för
vissa nyckelindustrier eller viss värdefullare
materiel, t.ex. brännoljor. Detta bör då regelmässigt
skapas genom insprängning i berg.
Det förebyggande luftskyddet får givetvis ses
på lång sikt och kan icke genomföras
omedelbart. Det kan kanske förefalla som om
kostnaderna i många fall skulle vara avskräckande och
måhända onödiga. Det bör dock framhållas vil-
131 27 febr. 1943.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
