Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 mars 1943 - VDE 50 år, av J K - Tidskriftsnytt: Elektroteknik, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
VDE 50 år
dk 06.09
Den 22 januari 1893 konstituerades på ett
sammanträde i Hotel Kaiserhof i Berlin Verband
deutscher Elektrotechniker med uppgift att
befrämja samarbetet inom tysk elektroteknik,
särskilt i vetenskapligt hänseende. Förbundets
strävan att samordna utvecklingsarbetet på det
elektrotekniska området ledde efter hand till
anslutning av ett flertal lokala tekniska föreningar inom
branschen. Vid sekelskiftet omfattade
förbundet nio dylika föreningar, 1933 ej mindre än 37
och 1940 ett 40-tal. Den mest betydande av dessa
föreningar, Elektroteclinischer Verein i Berlin
begick sitt 50-årsjubileum redan år 1929.
VDE, under vilken beteckning förbundet är
allmänt känt och uppskattat, ställde redan vid
begynnelsen som sin uppgift att utarbeta normer
och föreskrifter, varav den hastigt expanderande
elektrotekniken var i trängande behov. Till en
början fastställdes vissa grundläggande normer,
såsom för koppar, kontakter och
konstruktionselement, samt säkerhetsföreskrifter för elektriska
anläggningar, elektriska banor, kraftledningar etc.
Härefter utvecklades normer för elektriska
maskiner, transformatorer, installationsmateriel o.d.
Sist upptogs arbetet på föreskrifter för elektriska
verktyg, värme- och radioapparater samt andra
bruksföremål. Dessa normer och föreskrifter
samlades i "VDE Vorschriftenbuch", som utgavs
första gången år 1904. Sedan dess ha
föreskrifterna utgått i 22 upplagor av ständigt
växande omfång: medan första upplagan omfattade
190 sidor och 17 föreskriftserier, redovisar den
sista på ca 1 400 sidor 120 olika föreskriftserier. I
anslutning till normeringsarbetet upprättades år
1920 en särskild provningsanstalt för kontroll av
elektrisk materiel.
Genom samarbete mellan alla intresserade
parter, såsom myndigheter, vetenskapsmän,
elektricitetsverk, industrier samt handels- och
installationsfirmor, har det lyckats förbundet att skapa
förebildliga säkerhetsföreskrifter, som även i
utlandet vunnit uppmärksamhet och erkännande.
År 1937 blevo VDE-föreskrifterna även lagligt
fastställda i Tyskland som norm för utförande
av elektriska anläggningar och materiel, ett
erkännande, som väl i själva verket endast var att
betrakta som en formell sanktion av redan
hävdvunnen praxis.
Även om förbundets utveckling i stort följt en
uppåtstigande kurva, är det lätt förklarligt, om de
politiska och ekonomiska omvälvningarna i
Tyskland efter första världskriget sträckt sina
verkningar över förbundets arbetsområden.
Inflationen spolierade hela dess förmögenhet, och
medlemsavgifterna gingo i höjden. Maximum
nåddes 1923 med en månadsavgift av 28 milj. mark!
Samtidigt förlorade tysk elektroteknik för en följd
av år på grund av de länge spända relationerna
med de tidigare motståndarländerna
möjligheterna till fruktbart internationellt samarbete, vilket
självfallet måste menligt inverka på
VDE-nor-mernas anseende i utlandet.
Den förlorade terrängen återvanns emellertid
efter hand, och särskilt slutet av 1930-talet
kännetecknas av en kraftig utveckling.
Medlemsantalet, som omkring år 1920 var ca 5 000, utgör
f.n. runt 20 000. På senare tid har förbundet
ytterligare utvecklat sin verksamhet genom
upprättande av en vetenskaplig avdelning med
uppgift att befrämja teknisk-vetenskaplig forskning.
Förbundets organ är främst den genom
Elek-trotechnischer Verein i Berlin grundade
"Elek-trotechnische Zeitschrift" (ETZ), som emellertid
redan 1913 fått en kollega i "Archiv für
Elektro-technik", vars uppgift väsentligen är att ta hand
om den mer vetenskapligt betonade litterära
produktionen. Efter Anschluss införlivades även den
av Elektrotechnischer Verein i Wien utgivna
"Elektrotechnik und Maschinenbau" med
förbundet, med något ändrat program. Därjämte utges i
samband med årsmötena "VDE-Fachberichte"
med koncentrerade resuméer av föredrag och
diskussioner, numera vanligen över 50-talet, och av
stort intresse.
Ett flertal av Tysklands mest kända fackmän
ha under olika perioder stått i spetsen för
förbundet. Dess förste ordförande var A Slaby
(1893—96), och bland de därefter följande må
nämnas W von Siemens (1898—1900), R
Ulbricht (1902—04), W Kohlrausch (1906—08);
H Görges (1908—10), G Klingenberg (1914—
19), W Petersen (1931—33).
För svenska elektroteknici är VDE:s
verksamhet väl bekant. Många goda impulser ha kommit
våra egna normerings- och
standardiseringsarbeten till godo från detta håll. Vi hoppas därför
gärna på en fortsatt framgångsrik utveckling av
förbundets verksamhet. J K
Tidskriftsnytt
Elektroteknik p^ 621.3
Maschinenfabrik Oerlikon utför en kortslutsmotor
kallad Combi-motorn, som är självstartande och ej
stannar för tillfällig belastning över
maximalmomentet. Den lämpar sig speciellt för
avståndsmanövre-rade anläggningar, för arbetsmaskiner med sådan
variabel belastning, att elverken ej tillåta vanliga
kortslutsmotorer. Motorn har två rotorlindningar, en
helt kortsluten för själva startögonblicket och en
vars tre faser äro anslutna till ett medroterande
motstånd i två steg, som in- och urkopplas resp.
kort-slutes med tre centrifugalställare, som genom en
speciell patenterad konstruktion genomför in- och
urkopplingen i samma ordningsföljd. Därav följer att
förkopplingsmotståndet förblir kortslutet även om
varvtalet skulle sjunka. Motorn startar som
kortslutningsmotor med den först nämnda lindningen,
som kan utföras med låg startström och stort
startmoment på ett sätt, som vore otillåtligt vid en vanlig
kortslutsmotor. Den andra lindningen däremot kan
oberoende härav förses med motstånd, och den
parallellkopplas på sätt och vis med den första. Dess
motstånd i kortslutet tillstånd kan därför nedbringas
till vad som är praktiskt möjligt. (Schweiz. Bauztg,
1942 h. II 11, s. 130.)
142
3 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
