Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 10 april 1943 - Nya metoder — en diskussion om rationalisering, av Carl C:son Schmidt, Elvira Wedberg-Larsson, Bertil Starck, Emil Petterson, Torvald Karlbom, Harald Ager och Harald Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dets öppnande, att han inte kunnat finna några
av den första kategorin.
Nu klargjorde jag för arbetarna, att
arbetsstudier innebar ej blott, att arbetarnas arbete
undersöktes, utan att jag även ville ha klart för
mig, om det borde göras några andra rättelser i
produktionen, exempelvis anskaffande av nya
maskiner, ändring av toleranser, annat val av
material, omläggning av konstruktioner osv. Det
var inte bara arbetarnas arbete, som skulle
studeras, utan även ingenjörernas, ja kanske även
företagsledarens dispositioner. Det gällde att
först och främst skapa förutsättningar för ett
metodiskt och effektivt arbete. Att man måste
jämföra de gamla och nya metoderna föll av sig
självt och sättet härför var att mäta tiden för de
olika metoderna. En gammal arbetare sade då,
att om dom kom till honom med tidsstudier, så
skulle ban bli så nervös, att han inte skulle
kunna arbeta. Inför hans kamrater sade jag
vänligt: "Då hoppar vi över Er." Det visade sig sedan,
som jag trodde, att han blev ett utmärkt objekt
för arbetsstudier och genom sitt intresse och sin
erfarenhet kom med många goda uppslag.
Den mänskliga faktorn måste man ta alldeles
särskild hänsyn till vid valet av
arbetsstudie-ingenjörer. Det gäller helt enkelt att välja de
allra bästa män kan man få tag i. Ett enda
misslyckande, ett enda olämpligt uppträdande,
det må vara i sakligt eller disciplinärt hänseende,
kan omintetgöra många månaders arbete och
hopa nya svårigheter på vägen. Det går nu inte
att uppräkna alla de goda egenskaper en
arbets-studieingenjör skall ha. Men några kan jag
nämna. Han skall vara ordentligt arbetsstudieutbildad
med kännedom om arbetsstudiernas systematik.
Han måste besitta nödvändig praktisk utbildning
på det område han skall studera. Han skall vara
en ärlig och rättvis människa, vara vänlig men
bestämd, hövlig utan fjäsk, entusiasmerande och
skall kunna väcka intresse för de problem, som
möta vid arbetsstudierna. Han skall ha respekt
med sig och vara med ett ord en vederhäftig karl.
Besitter han en god fond av humor, klarar han
många blindskär.
När arbetsuppgifterna växer kan
arbetsstudie-ingenjörerna ha god hjälp av arbetsstudieförmän,
vilka med fördel kan rekryteras bland arbetarna,
något som man förr inte trodde. Urvalet får
naturligtvis ske med psykologisk blick och under
iakttagande av vad jag förut sagt om
ingenjörerna. Arbetarna får sålunda en chans till befordran,
och förmän för driften kan sedan med fördel
utväljas bland arbetsstudieförmännen.
Att på ett grundligt sätt undersöka vilka
metoder, som är de bästa och snabbaste, är en fördel
för företaget, det ligger i öppen dag. För
arbetaren är det också en fördel, därför att man vid
ett grundligt studium av arbetsmetoden kan ta
hänsyn till, att arbetaren får arbeta under de bästa
betingelserna. Arbetaren kan också känna
trygghet för att hans ersättning för arbetet eller som
det heter hans ackord inte tillkommer på en
slump, utan han får skälig lön för en rimligt
avpassad arbetstid. Om företagaren vet, att
arbetstiden är konkurrenskraftig eller lägre än
andra tillverkares, kan han — på samma gång
företagets ekonomi tryggas — också betala
arbetaren bättre. I detta sammanhang vill jag
understryka tidsmomentet som den preliminära och
grundläggande faktorn för fastställande av
arbetsförtjänst. Tiden är en lika oföränderlig
faktor som penningvärdet är en föränderlig
faktor.
Låt vara att under nu pågående kamp mot
förändring av penningvärdet, en kamp som föres
gemensamt av arbetsgivare och arbetare, det icke
låter sig göra att ställa tid, lön och penningvärde i
önskvärd relation till varandra, så leder dock ett
resonemang mycket snabbare till gott resultat om
man skiljer på den rent sakliga frågan, nämligen
tiden för ett arbetes utförande, och på det mera
förhandlingsbetonade spörsmålet, nämligen lönen
för denna tid.
Fru Elvira Wedberg-Larsson
Förhållandena inom industrin har förändrats
oerhört bara under de 26 år jag arbetat där.
Arbetslokaler, garderober och toalettrum är i
allmänhet ändamålsenligt och trivsamt inredda, till
skillnad mot förr. Lönerna har ökats betydligt
och en hel del andra förbättringar är påtagliga.
Man borde därför känna sig ganska nöjd, men
den nya tiden har skapat nya bekymmer och nya
anledningar till missnöje. Det gäller nu att med
precision och effektivitet utnyttja tiden och
maskinerna. För sen ankomst vid arbetets början,
det må bara vara hundradelen av en timme,
straffas med böter. Den som inte effektivt kan
utnyttja maskinen och väl tillvarata materialet
anses olämplig och behandlas därefter. Detta
skapar jäkt i arbetet och det åstadkommer
trötthet både psykiskt och fysiskt. Ofta undrar man
om inte arbetsstudierna delvis är skuld till detta
jäkt. Jag förstår, att arbetsstudierna är
framtidens sätt för ackordsättning och att de kan ge
det rättvisaste utslaget, men då skall dom också
genomföras på ett riktigt sätt.
Det kan inte nog understrykas, att man, som
direktör Schmidt påpekade, måste göra ett
noggrant urval, då det gäller att få fram
arbets-studiemän. Det går inte att företagsledningen
bara skickar fram ett par herrar, som, utan att
arbetarna ha en aning om vad det gäller, börjar
göra sina tidsstudier. Jag vet exempel på sådant
förfaringssätt, och jag vet också, att detta skapat
en misstro mellan arbetarna och
tidsstudiemannen, som suttit i mycket länge. Jag tror inte att
arbetsstudieingenjörerna får fram det rätta och
bästa resultatet, om inte arbetarna är med på det
hela.
Jag tror inte heller, att man kommer till rätta
med dessa saker, om man utgår ifrån, att
människan skall göras så lik maskinen som möjligt.
Maskinen gör inte en rörelse och har inte en
kugge som inte behövs. Med de moderna
metoderna vill man, att människan skall arbeta lika
ändamålsenligt. Det är fel. Skall det fortgå och
kanske ytterligare skärpas, då håller inte
nerverna. Jag har sett många nervösa sammanbrott
under årens lopp. Därför måste arbetarna ha
178
10 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
