Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 10 april 1943 - Nya metoder — en diskussion om rationalisering, av Carl C:son Schmidt, Elvira Wedberg-Larsson, Bertil Starck, Emil Petterson, Torvald Karlbom, Harald Ager och Harald Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
nat känna tillfredsställelse av att kunna säga sig
själva: det huset har jag varit med och byggt,
liksom varvsarbetaren har varit stolt över att den
båten har jag jobbat på. Men det kan inte
tempoarbetare, som sitter vid en stansmaskin, eller
flickan, som avsynar kulor vid ett löpande band. Här
måste man söka kompensation för bristande
arbetsglädje antingen genom att inrikta tankarna
på annat än det man har för händer, om nu
arbetet kan utföras så mekaniskt att detta går, eller
också får man söka kompensation utanför
arbetsplatsen. På det sättet blir även fritidens
användning en del av rationaliseringsfrågan.
Naturligtvis kan vi inte uppnå det idealtillståndet, att var
och en kan få syssla med det arbete han själv vill,
men jag ifrågasätter, om inte åtskilligt kan göras
exempelvis med arbetsbyte och lämpligt avvägda
raster för att motverka den arbetsleda, som man
tyvärr ej sällan kan spåra bland dem som
uteslutande utför repetivarbeten.
Den kanske mest ekonomiskt betydande
rationalisering som gjorts under de senaste tio à
femton åren är att man utnyttjar maskinerna nu i
mycket större utsträckning än tidigare genom
skiftarbetets ökade utbredning. Omloppstiden för
en maskin har därigenom minskat. Här är det
om inte helt så dock i stor utsträckning fråga om
en rationalisering utan större kapitalinvesteringar.
Men skiftarbetet har medfört många olägenheter
för arbetarna. Mattiderna blir olika under olika
veckor, ibland får arbetarna sova på dagen,
ibland på natten. I familjer med småttingar är
detta inte alltid så enkelt att ordna. Därför är
bostadsfrågan för skiftarbetarna en viktig sak.
För att nu inte tala om hur det blir för hustrun
i familjer, där far och söner har olika skift. Hon
skall ha mat i ordning dygnet om. Jag vet, att
många företagare har ägnat dessa problem
uppmärksamhet, och jag vet också, att de sökt ordna
bostadsfrågan för sina anställda på ett sådant
sätt, att skiftarbetets olägenheter delvis avhjälpts,
men det finns också fall, där frågan fortfarande
är olöst. Borde inte på detta område arbetare och
företagare hjälpas åt att åstadkomma en rimlig
lösning?
Fru Larsson
Jag tror, att det skulle vara av mycket stort
intresse att närmare studera sjukligheten vid en
strängt rationaliserad industri. Mig förefaller det
som om nevroser och liknande sjukdomar ökat
inom industrin, det är möjligt att den
uppfattningen inte skulle hålla vid en undersökning.
Men skulle jag ha rätt, då måste man ju på något
sätt vara inne på fel väg. Om de rationella
metoderna leder till en så uppdriven arbetstakt, att
arbetarnas hälsa tar skada, så kan man ju inte
säga, att metoderna är rationella. Människan är
väl fortfarande värdefullare än maskinerna.
Ingenjör Äger
Den frågan, som fru Larsson nu drog upp, var
föremål för Rationaliseringsutredningens intresse.
Med det material, som stod till förfogande, fick
man dock inget belägg för att uppfattningen om
att rationaliseringen skulle medföra ökad sjuklig-
het bland arbetarna var riktig. Frågan står
fortfarande obesvarad.
Men nu vill jag ta fasta på vad fru Larsson
sade: "Om de rationella metoderna leder till en
så uppdriven arbetstakt, att arbetarnas hälsa tar
skada, så kan man ju inte säga, att metoderna är
rationella".. Det är så sant som det är sagt. Det
är långt ifrån rationellt och förnuftigt. Det är så,
att varje människa har sin naturliga rytm i
arbetet. Om hon har den, så både trivs och mår hon
bäst. Arbetar hon fortare eller — märkvärdigt
nog — också långsammare, så kommer hon att
må mindre väl av det.
En riktigt genomförd rationalisering skall inte
bara ta sikte på en ökad produktion utan också
se till att arbetet blir så litet tröttande som
möjligt, så att förslitningen av människan minskas.
Rektor Karlbom talade om mannen, som satte
ihop värmeelement dag ut och dag in, år ut och
år in. Det är nog många som har den känslan av
enformighet både i fabriker och på kontor och på
andra håll med förresten. Det är folk som
vantrivs med enformigt arbete. Det har gjorts ett
flertal undersökningar utomlands om detta
problem, och då har man på olika håll kommit fram
till samma resultat, nämligen att man i huvudsak
kan särskilja tre olika typer.
Den första av dessa typer har inget behov av
omväxling i sin verksamhet. De är typiska
vanemänniskor och deras sätt att arbeta blir ofta litet
sportbetonat. Dom trivs alltså med ett enformigt
arbete.
Den andra typen däremot är väldigt känslig
för enformigt arbete. Dessa människor vill ha så
mycket omväxling som möjligt i sitt arbete. Att
arbeta som reparatör eller på en
verktygsavdelning eller något liknande är för dom det verkliga
livet. Ofta är de utrustade med
uppfinningsförmåga. Går vi till de intellektuella yrkena, så är
ju journalisten och konstnären typiska
representanter för denna kategori.
Den tredje typen gillar inte i och för sig det
enformiga arbetet men trivs i alla fall bra med
det. Sådana människor utvecklar ofta ett rikt
tankeliv under sitt enformiga arbete. I många
fall är de dagdrömmare. Man brukar som
exempel på denna typ tala om damerna och
deras stickning. Man har sagt att de har
stickstrumpan för att sysselsätta tankarna medan de
pratar. Handstickning är också enligt min åsikt
ett kolossalt enformigt arbete, och jag tror inte
att det finns någon ingenjör, som i en
fabriksavdelning skulle vilja sätta i gång ett antal
arbe-terskor med att sticka strumpor för hand — just
på grund av enformigheten. Men trots det trivs
damerna tydligen bra med sådana
sysselsättningar. Och vi karlar har ju ofta nytta av det,
så vi har ingen anledning att kverulera över att
arbetet är så enformigt.
Direktör Schmidt
Ibland har det i den här diskussionen ordats om
tidsstudier. Det är en term, som ej bör användas
i den vidsträckta bemärkelse vi åsyftar. Det är
ju arbetsstudier det gäller, varav tidsstudien
endast är en liten del. Jag tror, det skulle vara av
10 april 1943
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
