Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1943 - Aerodynamik och segling, av Erik Petersohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
X G A R E: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 16
Årg. 73
Aerodynamik och segling • TNC • Föreningar • Personnotiser • Sammanträden
1? april
1943
Aerodynamik och segling
CIVILINGENJÖR ERIK PETERSOHN, LSTF, STOCKHOLM
Den urgamla segelkonsten och den moderna
flygtekniken äro ett och samma problem ur
aerodynamisk synpunkt i stort sett. Utvecklingen
inom dessa båda grenar av tekniken har dock
skett efter vitt skilda linjer. Inom segelkonsten
har utvecklingen så gott som uteslutande varit
grundad på praktiska prov, och några
förhandsberäkningar och kvantitativa undersökningar ha
icke varit erforderliga, utan man har utan större
risk kunnat pröva sig fram till ett till synes
tillfredsställande resultat. Med denna metod är det
svårt för att inte säga omöjligt att överblicka
problemen och därvid kunna bilda sig en
uppfattning om det resultat man erhållit någorlunda
motsvarar det, för vilket förutsättningar i
verkligheten finnes. Utvecklingen efter en sådan
metod kommer att ske mycket långsamt.
Bidragande härtill är vidare svårigheten att utföra
tillförlitliga jämförande undersökningar på grund av
de växlande försöksbetingelser, som alltid
förefinnas vid segling.
Inom flygtekniken har man däremot från
början — icke minst på grund av de svåra följder
ett misstag kan föra med sig — varit nödsakad
skaffa sig en ingående kännedom om de
aerodynamiska kraftverkningarna. Detta har skett
dels på rent teoretisk väg, dels genom
laboratorieundersökningar.
Aerodynamiska rön av värde för segelteorin
Då en kropp utsättes för en gas- eller
vätskeströmning påverkas den av en kraft, som man
vanligen uppdelar i tvenne komposanter, en i
strömningsriktningen, det s.k. motståndet W, och
en vinkelrätt däremot, upptrycket eller
lyftkraften A, fig. 1. Den resulterande kraften och följ-
Bearbetning av föredrag- i K. Svenska Segel Sällskapet
den 19 november 1942.
10 april 1943
DK 533.6
aktligen även dess komposanter äro proportionella
mot det strömmande mediets täthet och i regel
proportionella mot kvadraten på
strömningshastigheten. För likformiga kroppar äro dessa krafter
vidare proportionella mot kropparnas ytor. De
uppträdande komposanternas storlek i kg kunna
sålunda uttryckas
A=-ca^v2F och W = Cw i. v* F
— ~
kgs2
där p — det strömmande mediets täthet i .
" m
v — strömningshastigheten i m/s,
F= kroppens yta i m2.
Lyftkrafts- och motståndsvärdena ca resp. cw*
bli därvid dimensionslösa, för kroppen
karakteristiska tal, vilka få olika värden, beroende på
den anfallsvinkel oc strömningsriktningen bildar
med kroppen ifråga.
* På n&gra i det följande visade diagram återfinnas
beteckningarna Ca och Cw resp. Kx och Ky För dessa gäller
c iv ca
sambandet 100 Ca _ ca och 100 Cw = cw samt Kx =yg- och Xy=
-varvid Kx och Ky icke äro dimensionslösa utan endast gälla
för luft vid atmosfärstryck.
Fig. 1. Krafter, verkande på en vingprofil.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
