Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbrukets framtidsproblem — gemensamma uppgifter, av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
än andra kan ej undgå att medföra missmod,
särskilt bland ungdomen. Obevisade påståenden
och ej sällan överdrivna eller oriktiga
framställningar ha i hög grad medverkat till dessa
uppfattningar. De måste ersättas med objektiva
redogörelser för både för- och nackdelar inom
jordbruksyrket. Detta skulle säkerligen förhindra en
del flyktresor från landsbygden.
Arbetskraftsfrågan är som nämnts redan ett
svårt problem, men det torde bli än svårare, allt
eftersom befolkningsutvecklingen fortgår vidare i
nu pågående riktning. Konkurrensen om
arbetskraften kommer säkerligen att öka. Redan detta
nödvändiggör en fördomsfri omprövning av
jordbrukets driftförhållanden. Att vi stå inför
nödvändigheten att efter kriget i mångt och mycket
lägga om arbetsförhållandena inom jordbruket är
uppenbart. Annars blir detta lätt en förtvinande
näringsgren. Detta senare skulle av många orsaker
vara synnerligen olyckligt. Ett produktionsdugligt
och ekonomiskt välbeställt jordbruk är
förutsättningen för hela näringslivets trygghet och
utveckling.
Vad är det då som vi närmast måste inrikta oss
på för att säkra jordbruket? Ovissheten om
förhållandena efter kriget, t.ex. i vad mån och i
vilken takt det internationella varuutbytet
kommer i gång, gör det omöjligt att bestämt
förutsäga produktionsbetingelserna för olika
produkter. Men ur beredskapssynpunkt synes det
nödvändigt, att vi hålla ungefär liknande
produktionslinjer som före kriget, dock med krigstidens
erfarenheter i minne.
Den omställningsprocedur jag anser nödvändig
för det svenska jordbruket gäller mindre en
speciell omställning för framställning av vissa
produktslag än fastmer och framförallt en allmän
rationalisering av grundförutsättningarna för en
effektiv och ekonomisk jordbruksproduktion av
ungefärligen den inriktning vi hade före kriget
och som i stort täcker våra viktigaste
livsmedelsbehov vid eventuell avspärrning.
En i ökad takt fortgående allmän teknisk
rationalisering av byggnader och redskap är
ofrånkomlig. Därvidlag gäller att framförallt anlägga
ekonomiska synpunkter. Det är nog gott och väl
att tekniskt fulländade byggnader och maskiner
för jordbruket byggas och konstrueras, men det är
än viktigare, att de i prishänseende äro
överkomliga för jordbrukarna. Ärliga utnyttjningstiden för
jordbruksmaskiner är mycket kort, den kan ofta
räknas i dagar och veckor. Prisbilliga och
ändamålsenliga samt så vitt möjligt standardiserade
byggnader, maskiner och redskap — det är vad
jordbruket framförallt behöver. Kapitalinsatsen för
dessa nyttigheter måste man söka hålla nere. Att
många lantgårdar äro vad man kallar överbyggda
är en stor belastning för det svenska jordbruket.
En rationell arbetsteknik är också ofrånkomlig.
Denna underlättas av en lämplig arrondering av
brukningsenheterna och kollektiv användning av
maskiner. Vår jordlagstiftning måste ta sikte på
behovet av anpassning efter nya
produktionsförhållanden.
Den vetenskapliga forskningen på jordbrukets
område måste intensifieras och utsträckas till nya
områden. Jag understryker särskilt
nödvändigheten av ekonomisk planläggning och
analysering dels av jordbruksdriften i stort och
dels av speciella områden. Ökad insikt i
jordbruks- och allmän ekonomi samt förbättrad
allmänbildning för jordbrukareungdomen skulle
vara en kraftig hävstång för lyftande av näringen
och ernående av en förbättrad standard för
dess folk.
Det är många framtidsproblem, som
jordbruket står inför, men problemen äro ej endast
jordbrukets utan hela folkets. Jordbruket är en så
viktig del av det svenska näringslivet, att alla
måste vara intresserade av och medverka till
tryggandet av denna vår modernäring.
Sambandet mellan näringslivets olika grenar
och nödvändigheten av samverkan för lösande av
gemensamma viktiga uppgifter inses dess bättre
i allt vidare kretsar. Väl må de olika
näringsgrupperna hävda sina respektive intressen — och
jordbrukarna måste hävda sina — men alla
måste komma ihåg, att de äro avhängiga av
varandra. Ett förtroendefullt samarbete mellan t.ex.
jordbruk och industri ger ökad samfälld styrka.
Ett blomstrande jordbruk med ekonomisk
möjlighet att i ökad omfattning köpa välbehövliga
förnödenheter, bland annat för erforderlig
rationalisering, är till fördel för industri och handel,
och utan goda konjunkturer för övriga näringar
pressas priserna på jordbrukets saluprodukter.
Vi äro alla varandras producenter och
konsumenter.
I den ytterligare rationaliseringsprocess inom
det svenska jordbruket, som jag anser vara
nödvändig, behövs de svenska ingenjörernas insats.
Det är många svårigheter och problem, både
mekaniska och kemiska, av intressant art, som böra
locka våra dristiga svenska ingenjörer.
Ingenjörsvetenskapen har satt sin prägel på det ekonomiska
livet och varit en mäktig faktor för att
åstadkomma våra förbättrade levnadsvillkor. I kampen
för sin framtid väntar det svenska jordbruket
ingenjörernas verksamma och intresserade stöd. De
svenska ingenjörerna ha mycket gott namn
överallt i världen. Deras bistånd blir av stort värde
vid lösandet av jordbrukets framtidsproblem. Och
lösas komma de att göra, ty svenska bönder ge
inte tappt. Bönder och ingenjörer tillsammans, det
är en god kombination i kampen för ett
framåtgående svenskt jordbruk.
202
1 maj 19 4.’i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
