Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbruket som ekonomisk företagsform, av Ludvig Nanneson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Jordbruket som ekonomisk företagsform
PROFESSOR LUDVIG NANNESON, ULTUNA
Jordbruket i vårt land är uppdelat på över
400 000 brukningsdelar. Småbruks- och
bondebruksformerna äro dominerande. Ej mindre än
34 % av den totala åkerarealen kommer på
brukningsdelar under 10 ha åker, 80 % på
brukningsdelar under 50 ha. Storbruken över 100 ha
omfatta endast 0.6 % av samtliga brukningsdelar,
omkring 10 % av den totala åkerarealen. I
samband med det mindre och medelstora jordbrukets
dominerande omfattning utgöra jordbrukarna
själva och deras i jordbruksarbetet deltagande
hemmavarande familjemedlemmar även
huvudparten av jordbrukets aktiva yrkesutövare.
Antalet lönearbetare är relativt ringa. Endast 27 %
av den manliga och 14 % av den kvinnliga
arbetskraften i jordbruket kan betecknas som
egentliga lönearbetare. Det svenska jordbruket är
alltså i stor omfattning ett familjejordbruk, som i
relativt ringa grad sysselsätter lejd arbetskraft.
Detta förhållande är givetvis i många hänseenden
en styrka. Mindre fördelaktigt ur sociala och
ekonomiska synpunkter är, att ett stort antal av de
mindre brukningsdelarna äro så små, att
jordbrukarfamiljernas utkomstmöjligheter på den egna
brukningsdelen äro otillfredsställande,
besutten-beten otillräcklig.
Kapitalbehov
För all ekonomisk företagareverksamhet kräves
kapital, realkapital. Det torde vara en ganska
allmän uppfattning att jordbruket representerar en
företagsform med relativt ringa kapitalbehov.
Det är också sant. att med anlitande av
föreliggande kreditmöjligheter kan ett jordbruksföretag,
särskilt ett mindre sådant, startas med mycket
begränsade egna kapitalinsatser från företagarens
sida. I förhållande till årsomslutningen är dock
jordbrukets behov av realkapital ganska
betydande. Vid våra bokföringskontrollerade jordbruk
utgör det totala lantbrukskapitalet, jorden med
byggnader och grundförbättringar, kreatur,
maskinutrustning och förråd, vanligen 5 ggr det per
år framställda bruttoavkastningsvärdet. För en
årsproduktion av 1 Mkr. värde i lantbruket
erfordras sålunda ett lantbrukskapital av omkring
5 Mkr. Även per årsarbetare räknat är
kapitalbehovet ingalunda obetydligt. Man kan f.n. upp
skatta detta kapitalbehov till 20 000 à 25 000 kr. i
Föredrag vid Svenska Teknologföreningens årsmöte den
24 mars 1943.
DK 631
våra bättre jordbruksbygder i södra Sverige. På
100 årsarbetare är kapitalbehovet alltså 2 ä 2,5
Mkr. I jämförelse med många industriföretag är
detta visserligen en relativt låg siffra. Den
belyser dock, att det moderna jordbruket per
årsarbetare räknat kräver en ingalunda obetydlig
tillgång på realkapital, jord, byggnader, kreatur ocli
maskiner, om nämligen det mänskliga arbetet
skall effektivt utnyttjas. I medeltal för hela
landet är kapitaltillgången per årsarbetare emellertid
avsevärt lägre och vid det mindre jordbruket
sjunker kapitalinsatsen per årsarbetare ofta ner
till 10 000 à 12 000 kr. Med ett så ringa kapital
per arbetare blir det mänskliga arbetets
produktivitet emellertid låg. Med för lite jord ocli
maskinell utrustning per årsarbetare blir
arbetsresultatet otillfredsställande. Den disproportion mellan
arbete och kapital, som i stor omfattning
förekommer inom jordbruket och särskilt vid de
mindre brukningsdelarna, är rent företagsmässigt
sett en av vårt jordbruks svagaste punkter. Den
betyder otillfredsställande lönsamhet i det
enskilda fallet och att jordbrukets totala
produktionsapparat och i denna sysselsatta arbetare till
nackdel för hela folkhushållet bli mindre
effektivt utnyttjade.
Av hela lantbrukskapitalet kommer ungefär a/s
på fastigheten och 1/3 på kreatur, maskiner och
förråd. Värdet per hektar åkerjord var vid den
senaste fastighetstaxeringen 1938 i medeltal för
bela landet nära 1 100 kr., med variationer från
ej fullt hälften i de sämre jordbruksområdena till
över det tredubbla i de bättre. Av fastighetsvärdet
representerar byggnadskapitalet den utan
jämförelse största posten. Något egentligt värde på
själva jorden kan man knappast räkna med
annat än i de bästa jordbruksbygderna i södra
Sverige.
Specialisering eller mångsidighet?
Under det att utvecklingen inom näringslivet i
övrigt och ej minst inom industrien i stor
omfattning gått mot en långt driven specialisering kan
man konstatera, att tendensen inom jordbruket
tvärtom karakteriseras av en ökad mångsidighet
i produktionen. Gå vi t.ex. 100 år tillbaka i tiden,
möta vi ofta en starkt specialiserad produktion i
jordbruket. På våra slättbygder t.ex. i Skåne
odlades då på åkern praktiskt taget endast säd. Den
enda saluprodukten av egentlig betydelse var
spannmål. Mjölk och andra animalier produce-
1 maj 1943
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
