Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbruket som ekonomisk företagsform, av Ludvig Nanneson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
rades nätt och jämnt till husbehov. 1
skogsbygdsområdena var driften oftast lika ensidigt inriktad
på smör-, slaktdjurs- eller annan
animalieproduk-tion. Det var ett primitivt men ifråga om
avsalu-produktionen mycket starkt specialiserat
jordbruk. Dylika specialiserade produktionsformer,
betingade av speciella jordmåns- och
klimatförhållanden eller av särskilda produktionstekniska
resp. avsättningsekonomiska förhållanden, möta
vi även i dag i vissa jordbruksområden i
agrarzonerna.
Inom det svenska jordbruket och det
nordeuropeiska jordbruket över huvud taget har
utvecklingen emellertid gått mot ökad
mångsidighet i produktionen. Denna mångsidighet, som icke
så sällan från industrihåll betraktas som tecken
på jordbrukets efterblivenhet och obotliga
konservatism, är tvärtom det moderna jordbrukets
styrka. Varje ny kulturväxt, som med ekonomisk
fördel kan införas i odlingsplanen, hälsas
välkommen. Vad har inte sockerbetan betytt för södra
Sveriges jordbruk. Hur önskligt vore det ej om en
lönande odling av olje- och textilväxter kunde
uppehållas icke blott under avspärrningen utan
även under normala förhållanden.
Det är gott och väl, invänder någon, men
varför skall varje jordbrukare envisas med så stor
Fig. 1. Arbetsfördelningen under året vid olika odlingar
under mellansvenska förhållanden. Streckat fält =
ackordsarbete för rotfruktsodling, Mt = manstimmar, Ht =
hästtimmar.
mångsidighet i produktionen. Varför inte
specialisera driften så att man i vissa områden och på
vissa för ändamålet lämpliga brukningsdelar
specialiserar sig på sockerbetor, oljeväxter, brödsäd,
foder- och animalieproduktion osv. Det är detta,
att man på så gott som varenda brukningsdel
plottrar bort sig på framställningen av ett sådant
stort antal artiklar, som
specialiseringsdogmatikern finner så irrationellt och efterblivet.
En avsevärd allsidighet i produktionen vid den
enskilda brukningsdelen betyder emellertid icke
endast en fördelning av risker i samband med
ogynnsamma väderleksförhållanden eller
konjunkturomkastningar. För en allsidig inriktning
av växtodlingen tala också starka biologiska
motiv. De skilda kulturväxterna förbruka olika stora
mängder av de olika växtnäringsämnena. De ta
även växtnäringen från olika djup. Gent emot
ogräs och parasiter förhålla sig skilda växtarter
även väsentligt olika. Genom omväxling med olika
grödor, stråsäd, baljväxter, rotfrukter, utnyttjas
därför jordens naturliga fruktbarhet effektivare,
kampen mot ogräs och växtsjukdomar
underlättas.
För en viss mångsidighet i produktionen tala
om möjligt ännu starkare motiv av
arbetsekono-misk art, motiv som just industriföretagaren bör
ha lätt att acceptera. För jordbrukaren såväl som
industrimannen är arbetskraftens effektiva
utnyttjande en av de viktigaste
lönsamhetsfaktorerna. Arbetet för de särskilda odlingarna är ej
jämnt fördelat över årets alla månader. Av
naturliga skäl är arbetsbehovet för varje odling
koncentrerat till vissa kortare perioder under året.
Fig. 1 illustrerar detta förhållande för
fördelningen av såväl mänskligt arbete som dragarearbete.
Jordbrukaren måste sörja för att den fasta
arbetare- och dragarestyrka som hålles under året blir
så effektivt utnyttjad som möjligt. Annars bli
arbetskostnaderna per producerad enhet allt för
höga. Genom en lämplig kombination av flera
odlingar och produktionsgrenar möjliggöres detta.
Arbetskurvan utjämnas och den fasta
arbetsstyrkan blir bättre utnyttjad.
Fig. 2 belyser olika lösningar av detta
kombinationsproblem men även de svårigheter som möta
just på detta ur ekonomisk synpunkt ytterligt
viktiga område.
Ju dyrare arbetskraften är och ju vanskligare
det är att anskaffa extra arbetskraft under
toppperioderna, desto viktigare blir det att söka
utjämna säsongvariationerna i arbetsbelastningen.
Målet för jordbrukaren måste vara att hålla
minsta möjliga arbetsstyrka året runt och sörja
för att denna arbetsstyrka också blir effektivt
utnyttjad till verkligt produktivt arbete under hela
året samt att tomgångsförlusterna bli så små som
möjligt. Ett av hans viktigaste hjälpmedel i dessa
strävanden är just en viss mångsidighet i
produktionens inriktning. Av betydelse härvid är, att de
210
1 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
