Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 8 maj 1943 - Cementindustrien — ett exempel på en industribranschs rationella utbyggnad, av Ernst Wehtje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
15 maj 1943 275
Fig. 2. De moderna roterugnama ha en längd av 145 m
och producera vardera 450 tjdygn cementklinker.
Man har icke alltid förstått eller velat förstå de
strävanden, som rationaliseringsåtgärderna
avsett. Och det har ofta varit mycket prövande för
dem, som burit ansvaret. Hur nödvändig den
vidtagna rationaliseringen av cementindustrien
varit tror jag mig bäst belysa genom att ånge
cementprisets utveckling. Mellan åren 1929—1939
sjönk index för byggnadsvaror 2 % samtidigt som
cementpriset sjönk med 25 %. Detta innebar en
besparing år 1939 med 12 à 15 Mkr., som helt
kom cementförbrukarna till godo. Med andra ord:
varje år inbesparas tack vare
rationaliseringsåtgärderna och den därmed åstadkomna
förbilligade tillverkningen ett belopp, motsvarande
anläggningskostnaden för en medelstor modern
cementfabrik.
Tack vare rationaliseringen har det svenska
cementpriset kunnat bringas i nivå med och i
många fall under priserna i andra europeiska
länder, oaktat där särdeles gynnsamma naturliga
förutsättningar för cementfabrikation förefunnits.
Fastän cementet är en högförädlad vara, som
undergått bränning vid hög temperatur och
förmälning två gånger, betingade det, förpackat i
papperssäckar och fritt levererat över hela
landet, hos förbrukaren före kriget ett pris, som i
genomsnitt understeg 45 kr./t.
Syftet med rationaliseringen har varit att i
görligaste mån och på bästa sätt fylla landets behov
av cement med inhemsk tillverkning, så att sven’
ska betongbyggen utföres med svenskt cement.
Men det har varit fråga ej blott om ambition.
Även mera tvingande skäl har nödvändiggjort
rationaliseringen. Den rena självbevarelsedriften
har under svår konkurrens med utländska
fabriker, som inom Sverige sålt sin vara till
underpriser utan full täckning för de fasta kostnaderna,
framtvingat de omfattande åtgärderna för
tillverkningskostnadernas nedbringande.
Cementkostnaden för den slutlige köparen är
betingad av två faktorer: priset vid fabrik, dvs.
själva tillverkningskostnaden, och
transportkostnaden från fabriken till förbrukningsplatsen.
Transportkostnaden för en tung och billig vara
som cement betyder mycket och under normala
tider torde i genomsnitt transportkostnaden av
varan från fabriken till avnämaren uppgå till
l/3 av priset. Det är i första hand en
försäljnings-uppgift att organisera transporterna på smidigt
och billigt sätt, vare sig det rör sig om en enda
säck, ett billass eller en båtlast om 100 000 säckar.
Här skall jag inte ingå på en närmare redogörelse
för hur cementförsäljningen är ordnad, utan vill
bara nämna att försäljning och distribution
kunnat följa samma utveckling som själva
tillverkningen tack vare våra moderna
kommunikationsmedel.
Vid själva industriens rationalisering har man
även beaktat transportkostnadens betydelse. Som
jag inledningsvis framhöll har genom vidtagna
rationaliseringsåtgärder cementindustriens
tyngdpunkt förflyttats norröver och att denna
produktionsgeografiska förskjutning har stor betydelse
ur fraktbesparings- och distributionssynpunkt är
uppenbart. Cementkostnaden för förbrukarna har
genom de reducerade transportkostnaderna
kunnat nedbringas inom vidsträckta områden. Även
ur nationalekonomisk synpunkt är
fraktbesparingen av stort värde. Tillkomsten av
Köpingfabriken har exempelvis nedbringat cementpriset
Fig. 3. Cementfabrikens "hjärta" — den centraliserade
kontrollen av ugnsdriften och de därmed sammanhörande
maskinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
