Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 15 maj 1943 - Tidskriftsnytt: Metallurgi, korrosionsskydd och kemi, av Frithiof Holmgren - Standardisering- av rutpapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lagerlegeringarna är alt de ej angripa de axlar, som löpa i
dem. De förhålla sig i detta avseende som vitmetali. De
lämpa sig även som gjutmaterial för lagerskålar, för vilket
ändamål endast vitmetall hittills varit användbar. Sådana
lagerskålar ha samma bärförmåga som massiva
lagerkonstruktioner. Man kan i allmänhet räkna med lägre
lager-temperaturer än för bronser. Vid utebliven smörjning
under en kortare tid kör ej lagret genast fast, som ett
bronslager, utan det kan gå vidare med förhöjd
temperatur utan att skada axeln. I jämförelse med bronslager är
den mekaniska hållfastheten något lägre, vilket man får
ta hänsyn till vid konstruktionen. Caro-Z har en mycket
hög värmeutvidgningskoefficient (0,000027), till vilket
ävenledes måste tas hänsyn vid konstruktionen. .Man bör
därför göra glapprummet i lagret 1,5 °/oo av lagerdiametern
i stället för 1 °/oo, som är brukligt vid bronslager. (Tekn.
Ukebl. 1942, h. 39, s. 302.)
Lättmetallers oxidhinnor förhindra deras ytors
överdragande med annan metall. Man har nu lyckats överdra
aluminiumplåt med tenn genom användning av ultrakorta
ljudvågor. Plåten doppas ned i ett tennbad och
beröres därunder av en ultraljudvågssändare, som
försätter plåten i ultravibration och överför denna till tennet.
Tennmolekylerna slå då bort oxidhinnan och fästa sig
direkt vid den blanka aluminiumytan. Frekvensen hos
dessa vibrationer är högre än 12 000 p/s. Våglängden
är 60—0,002 mm, enär ljudets hastighet i vätska är
1 200 m/s. Metallpartiklar, som vibrera med en frekvens
av 300 000 p/s, uppnå hastigheter intill 40 cm/s på en väg
av 0,001 mm. Accelerationen stiger därvid till 1 000 à
10 000 ggr jordaccelerationen. Under det att ljudenergien
från ett kanonskott uppgår till ca 0,001 W/cm2, är den
utvecklade energien vid ultravibrationer upp till 10 W/cm2.
Med ultraljud kan man framställa en bronslegering med
ca 25 % grafit, som har utmärkta lageregenskaper.
Ultraljudsändaren består av ett kort rör av magnetiserbar
legering med 80 % Ni och 20 % Fe ined pålindad trådspole
för anslutning till en högfrekvensgenerator. (ATZ 1942,
h. 24, s. 668.)
Tidigare har tjockleken hos rostskyddande överdrag
bestämts på kemisk eller metallografisk väg, varvid provet
förstöres. För elektriskt oledande överdrag har man nu
utvecklat en metod under användning av skyddsskiktets
dielektriska egenskaper såsom dielektrikum i en
kondensator med två plattor, varvid tjockleken hos skiktet be-
• e F
stämmes enligt formeln D = där D är tjockleken,
s dielektricitetskonstanten, F vtan och C kapaciteten. Vid
mätningen påsättes den yta, vars skyddsskikts tjocklek
skall bestämmas, en elektrod i intim kontakt med
lackskiktet. Kontakten måste vara fullständigt fri från luft,
ty ett sådant mellanrum av blott några få förorsakar
stora fel. Kvicksilverelektrod är bäst och utföres genom
att mellan ett elastiskt mellanlägg och skiktet fylla in
kvicksilver. Vid skikttjocklekar under 10 fi, som numera
med fördel utföras, räcker ej en vanlig mätbrygga för
kapacitet, ty spänningen blir här för hög, så att
genomslag kan inträffa. En härför lämpad anordning är däremot
en rörsändare kopplad med en mottagare. Sändaren är
en vanlig återkopplingsanordning. Kopplingen med
mottagaren, ett rör, som likriktas i nedre knäet av
karakteristikan, sker induktivt. En vridkondensator tjänar som
avstämning och dess resonansinställning kontrolleras med
en milliamperemeter. Efter inkoppling av den kondensator,
som skall uppmätas, kompenseras tills milliamperemeter!!
ånyo visar resonans. Återföringen visar kapaciteten hos
den så inkopplade kondensatorn. Denna metod lämpar sig
särskilt för jämförande mätningar. Gäller det bestämning
av tjockleken hos metalliska skyddsskikt, så använder man
sig av reflekterade röntgenstrålar. Om nämligen en
röntgenstråle träffar ett sådant skikt reflekteras en del därav
från zinkskiktet under det att den övriga delen i den
mån den ej absorberas, reflekteras av den skyddsöver-
dragna järnytan och därefter träffar röntgenfilmen.
Skillnaden i svarfning mellan den från järnet och zinken
reflekterade strålningen ger det svärtningsområde, som kan
läggas till grund för bestämningen av tjockleken lios
skyddsskiktet. Denna skillnad i svärtning är särskilt stor
om man använder den våglängd för röntgenstrålningen,
som motsvarar arbetsstyckets egenstrålning. Hos järn är
detta fallet om man använder kopparstrålning. Med denna
metod kan nian bestämma skikttjocklekar vid zink på
järn upp till 10 fi och vid aluminium på järn upp till 80 fi.
(Masch.-bau, h. 1, s. 15.)
Utförda prov med vakuumtorkning av fisk från Lofoten
ha visat sig synnerligen lovande. Råfisken males 2 ggr i
köttkvarn och massan bredes ut i 2—3 cm tjocka lager
på plåtar samt torkas i 20 mm Hg vakuum med en
omgivande temperatur av 90°C. Fiskmassan får därvid en
temperatur av högst 40—50°C. Torkningen utföres på
12—16 h. Efter torkningen var produkten spröd och lukten
frisk och tilltalande. A-vitaminerna i torrprodukten var
oförändrad i den av massan extraherade oljan och därmed
även D-vitaminerna, då de äro betydligt mera resistenta.
I rommen uppgick det ömtåliga C-vitaminet till 46 mg/100 g,
eller till ca 73 % av råvarans halt därav. Innehållet av
B-vitaminer i massan från hela fiskar motsvarar det för
sammalet vete. I rommen är denna halt lika hög som i
jäst. (T. for Kjemi og Bergvesen 1942, h. 10, s. 85.)
Frithiof Holmgren
Notiser
Standardisering- av rutpapper. Sveriges
Standardiseringskommission (SIS) har tagit upp frågan om
standardisering av rutpapper. Från konsumenthåll har nämligen
det önskemålet framhållits att ett större antal typer av
rutpapper skulle bli tillgängliga i marknaden, och de
borde vara enhetliga till format och utformning.
Återförsäljarna å sin sida ha önskat att tillverkningen inom landet
av vissa rutpapper måtte utökas. Det har vidare
framhållits att för närvarande tillverkningen av rutpapper är i
hög grad beroende av beställarens synpunkter och
önskemål i varje särskilt fall, vilket gör att så gott som varje
större leverans får formen av en extra beställning. Den av
SIS i samråd med förbrukare och tillverkare gjorda
utredningen om möjligheten att standardisera rutpapper har
nu slutförts.
Följande papperskvaliteter föreslås: 130—135 g, 85—90 g,
65 g, 50 g (halvtransparent, även användbart för
ljuskopiering), transparent (för ljuskopiering).
De metriska formatens A-serie lägges till grund för
rut-papperens format. I samband med formatfrågan ha även
principer för vikning av rutpapper till A 4 format
behandlats. Kommissionen föreslår att SMS:s ritningskommittés
förslag till vikning av papper skall tillämpas för de
standardiserade rutpapperen.
Följande tre färgnyanser föreslås: brunt (sepia) för
tydlig återgivning vid kopiering och fotografering, grönt
för svag återgivning och blått när rutnätet icke skall
återges.
Såsom norm för blanketternas disposition föreslås ett
visst formulär, vilket skall användas genomgående för
flertalet blanketter. Härigenom vinner man att blanketterna
erhålla enhetliga marginaler och att vissa utrymmen
förbehållas institutionens namn, handlingens rubrik och
registreringsdata. Vissa smärre ändringar på ramförtryckets
utseende föreslås.
Följande rutindelning föreslås: kvadratrutpapper i A 4
och A 3 format dels med 5 mm och dels med 10 mm rutor
ävensom blankettyp med ram; långrutat papper för
skrivmaskin med 1- och l1/a kuggs radavstånd och med
kolumnbredder för pica- och elitstil, dels ett papper med rutstor-
272
17 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
