Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 19 juni 1943 - Hur skall ventilationen dimensioneras? av A Rosell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
digheten, att skyddsrummen som regel ha
relativt kalla väggar med stor värmekapacitet, till att
möjliggöra vistelsen i dem trots det betydande
värme- och fuktighetsöverskott, som uppkommer
vid beläggning.
Behovet av att bortskaffa värme
I praktiskt taget alla slag av lokaler
förekommer en ofrivillig tillförsel av värme, orsakad
exempelvis av de människor, som vistas i lokalen,
av belysningen, maskiner, av solstrålning etc.
En stillasittande människa avger totalt ca 100
kcal/h, varav ca 70 kcal i form av fritt värme.
Vid rörelse ökas detta värde hastigt och kan vid
tungt arbete bli 4 à 5 gånger så stort.
Värmetillförseln genom solstrålning kan ifråga
om oskyddade takfönster uppgå till 600 kcal/m2/h.
För att ge en uppfattning om vad dessa värden
betyda kan nämnas, att en vanlig
värmeledningsradiator avger maximalt 300—350 kcal/nr/h. Det
är sålunda mycket betydande värmetillskott, som
komma från de "ofrivilliga" värmekällorna.
Sommartid måste den sålunda tillförda
värmen bortföras antingen med ytterluft, som får
passera genom lokalen, alltså ventilation, eller
med något slags kylanordning. Den första
metoden är som regel betydligt billigare och enklare,
så länge den över huvud taget kan ge
tillfredsställande resultat.
Att beräkna den ifrågakommande
värmemängden bereder som regel inga större svårigheter,
sedan tillförlitliga värden blivit tillgängliga även på
de mera komplicerade värmekällorna, såsom just
solstrålningen, och därefter gäller det endast att
bestämma, hur många grader rumstemperaturen
bör få stiga över yttertemperaturen och sålunda
det antal värmeenheter, som varje kg
ventilationsluft kommer att föra med sig ur lokalen.
I lokaler, som till större delen äro inneslutna i
andra värmda utrymmen, finnes även vintertid
det frågavarande ventilationsbehovet. Exempel
härpå äro de flesta biografer och många
affärslokaler.
Behovet av att bortskaffa fuktighet
Fuktighetens dimensionerande roll i
bostads-ventilationen har redan berörts. Motsvarande fall
finnas inom många industrier, av vilka det
förnämsta exemplet är pappers- och
cellulosaindustrien. Fuktighetsavgivningen och den därav
betingade ventilationen är där i stor utsträckning
avgörande även för byggnadens utformning.
Liksom i bostadshusen gäller det i första hand att
undvika kondensering av vatten på eller i
byggnadskonstruktionen och därmed följande
förstörelse. Dessutom bör lufttillståndet hållas inom
behaglighetszonen3. Detta har även ekonomisk
betydelse, eftersom ett överskridande av gränserna
för denna medför försämrad arbetsintensitet och
sannolikt även försämrat hälsotillstånd.
I vissa fall måste även hänsyn tas till
fuktighetstillskottet från människorna.
Fuktighetsavgivningen från en människa i vila uppgår till ca 40
g/h, men även tämligen obetydlig fysisk eller
psykisk verksamhet medför en kraftig stegring.
Sålunda går den vid vanligt kontorsarbete upp till
ca 80 g/h.
Så länge rumsvolymen per person är stor eller
ventilationen något så när riklig, har denna
fuktighetsavgivning knappast någon betydelse. Om
man däremot studerar förhållandet i biografer
och liknande lokaler, där rumsvolymen enligt
föreskrifterna skall vara 4 m8/person och
ventilationen 16 m3/h/person, finner man en ganska
betydlig inverkan på lufttillståndet.
Fuktighetsavgivningen per person torde även
här kunna antas vara ca 80 g/h, vilket sålunda
betyder ett tillskott av 5 g/m8/h eller ca 4 g/kg
luft. Vid ett vatteninnehåll i ytterluften av 7 g/kg,
vilket värde i Stockholm överskrides endast ca
90 dagar per år, blir alltså lokalluftens
vatteninnehåll 11 g/kg, vilket motsvarar en daggpunkt
av ca 16°. Eftersom den ifrågavarande
fuktigheten i ytterluften ej kan förekomma vid lägre
temperatur än + 9°, kan den föreskrivna
luftmängden ur denna synpunkt möjligen accepteras,
ehuru den måste anses väld i underkant.
Om en lokal av en eller annan orsak måste
förses med en kraftig ventilation och intet större
fuktighetstillskott finnes, blir den relativa
fuktigheten under vissa omständigheter så låg, att ett
behov av artificiell befuktning uppkommer. I
vissa industrier (exempelvis textil, tobak,
tryckerier etc.) blir behovet av att uppehålla en viss
önskad relativ fuktighet till och med
dimensionerande för ventilationsanläggningarna. Den
erforderliga luftmängden är därvid matematiskt
bestämd av relationen mellan den ingående luftens
värme- respektive vatteninnehåll, motsvarande
värden för lokalluften samt lokalens eget
över-eller underskott på värme och fuktighet.
Behovet av att bortskaffa skadliga föroreningar
i fast, flytande eller gasform
Denna orsaksgrupp torde vara den mest kända,
och det är kanske därför onödigt att här gå
närmare in på den. Vanligast förekomma
ifrågavarande ventilationsbehov inom industrier, och
dimensioneringen blir beroende på hur man i
varje särskilt fall kan anordna bortskaffandet av
föroreningarna samt vilken koncentration, som
kan tillåtas i lokalluften. Den enda allmänna
regeln är, att föroreningarna böra bortföras i så
koncentrerad form som möjligt för att minska
den erforderliga luftmängden. Denna är nämligen
ofta mycket betydande och kostnaderna för
uppvärmning av ersättningsluften vintertid
följaktligen stora.
Så snart det är möjligt, bör man därför rena
den avgående luften, så att den åtminstone delvis
17 juli 1943
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
