Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 31 juli 1943 - Fysiologiska grundvalar för luftkonditionering, av Torsten Teorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Experimentellt samband mellan rumstemperaturen,
fot-(ankel-)temperaturen och den subjektiva
temperatur-känslan (mätt i skalan: 1—3 varmt, 4 indifferent, 5—7
kallt). Kaloritalen referera till värmeförlusten hos en
"robot".
(Efter Krogh: Värme 1942 h. 6 s. 1.)
eller köld i stort sett följa
temperaturskiftningarna i hudens ytskikt. Detta framgår bl.a. av
kurvor, som nyligen publicerats av professor A
Krogh i Köpenhamn, jfr fig. 3. Mätningar av
hudtemperaturer ha därför kommit att spela en
framträdande roll vid utforskningen av kroppens
reaktioner på klimatiska förändringar.
Då rumstemperaturen i regel ligger lägre än
den normala kroppstemperaturen, kommer
naturligtvis hudskiktets yttemperatur att ligga under
37°. Värdena äro något olika för olika
kroppsdelar, särskilt variabel är temperaturen på fötter
och anklar och på händer, medan ansikte och bål
ha en mera konstant temperatur, vilket envar
har erfarenhet av. Variationsområdet ligger
mellan ca 26 och 36°. "Indifferenstemperaturen", dvs.
den temperatur, som ej förnimmes särskilt varm
eller särskilt kall, ligger i regel mellan 30 och 32°.
Vid temperaturer under 25—30° reagera
köld-receptorerna, vid temperaturer över 32° svara
värmereceptorerna med retningar till sina
tillhörande nerver. Dessa retningar ledas sedan in till de
centrala delarna av nervsystemet, och från detta
utsändas så impulser dels tillbaka till huden, till
dennas blodkärl och svettkörtlar, dels eventuellt
till muskulaturen. Även inre organ såsom hjärtat
kunna påverkas reflektoriskt. allt i syfte att
återställa den hotade värmebalansen hos kroppen.
På tal om känselkroppar kan påpekas, att
kroppens reaktioner för avkylning i allmänhet
äro rätt momentana och generella. Så t.ex.
påminnes om det allbekanta faktum, att när man blir
kall om fötterna, känner man sig strax frusen i
hela kroppen. I själva verket är fötternas
temperatur påfallande fast kopplad med kroppens
värme- eller köldsensationer, vilket bl.a. bevisades
av fig. 3. Värmesensationerna i kroppen inträda
emellertid vid uppvärmning eller vid
muskelarbete icke så plötsligt som köldsensationerna,
utan det dröjer i allmänhet åtskilliga minuter till
bortåt en halvtimme, innan dessa inträda. Dessa
olikheter anses bero på att köldreaktionerna
utlösas på nervös väg, medan värmereaktionerna,
såsom ökad blodfyllnad i huden osv., till stor del
förmedlas på kemisk väg genom bildning av
särskilda substanser, som verka via
blodcirkulationen.
Regulationsmekanismer
Vid starkare avkylning kan kroppen i viss
mån kompensera värmeförlusten genom att öka
oxidationsintensiteten, vilket har till följd att
kalorialstringen i allmänhet blir högre vid lägre
yttertemperaturer. Det bekanta förhållandet att
man "darrar eller huttrar av köld" är ingenting
annat än en skyddsreflex från kroppens sida, i
det att från centrala nervsystemet utlösas
ofrivilliga muskelryckningar, vilka såsom allt
muskelarbete alstra värme, tydligen i kompensatoriskt
syfte. Medan denna kemiska värmeregulation är
verksam huvudsakligen vid starkare avkylningar,
äga de fysikaliska värmeanpassningsåtgärderna
rum vid alla förekommande temperaturer. Den
fysikaliska regulationen verkställes dels genom
förändring av hudens genomblödning, dels genom
svettbildningen.
Huden kan bildligt talat liknas vid en kylare,
vars kylningskapacitet är beroende å ena sidan av
den vätskemängd, som strömmar genom, å andra
sidan av dennas hastighet. Vätskan är i detta fall
det 37° varma blodet, som kommer från
kroppens inre. Massan av blod i sin tur kan regleras
dels på så sätt att blodkärlen i huden kunna mer
eller mindre ändra sin vidd (vi få då hudrodnad
eller hudblekhet), dels kan
cirkulationshastigheten ändras genom att hjärtat bringas att arbeta
mer eller mindre kraftigt. I allmänhet är det på
det sättet, att en rodnad hud är varmare och
rikligare genomblödd än en blek sådan. På grund
av de anatomiska anordningarna av kärlen kan
emellertid denna regel stundom bli omvänd,
omständigheter, som vi emellertid i detta
sammanhang icke skola närmare gå in på. Ett hudområde,
där blodkärlen hopsnöra sig starkt, verkar i
själva verket som en mycket god värmeisolator, då
fett och bindväv leda värmen dåligt.
Extremiteterna utgöra de verksammaste kylarpartierna;
deras vta är också av betydande storlek, mer än
31 juli 1943
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
