Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 31 juli 1943 - Fysiologiska grundvalar för luftkonditionering, av Torsten Teorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ventilationsbehovet kan definieras som den
friskluftsmängd, vilken behöver tillföras för att
vid fortvarighetstillstånd ge en viss stipulerad
kolsyrehalt. I tabell 3 äro några sådana värden
sammanställda, grundade på ovan gjorda
antagande av en kolsyreproduktion av 0,02
m3/h/per-son. Ur strängt fysiologiska synpunkter kan
alltså minimala ventilationsbehovet sättas så lågt
som 1 m3/h/person, om man godtar en tolerans av
ca 2 % kolsyra i jämviktstillstånd. Detta värde är
emellertid närmast att betrakta som ett
nödfallsvärde, ty under sådana förhållanden blir luften
påtagligt dålig. I civil praxis torde man nog sällan
tolerera över 0,1 % kolsyra i rumsluften, och
följaktligen vill man röra sig med siffror på
ventilationsbehovet av minst 15—50 m3/h/person.
I detta sammanhang skall påpekas en annan
omständighet, nämligen den, att förutom kolsyra
även andra kemiska faktorer i luftens
beskaffenhet spela roll för de fysiologiska sensationerna.
Samtidigt med syreförbrukningen och
kolsyreproduktionen avges från människokroppen en
betydande mängd vatten till omgivande luft. Detta
sker under alla omständigheter genom den
osynliga hudandningen, "perspiratio insensibilis", och
genom utandningsluftens fuktighet. Denna
fuk-tighetsavgivning belöper sig till ungefär 30—40
glhlperson. Vid högre temperaturer eller arbete
tillkommer svettningen, så att luft- och
vattenhalten kan avsevärt ökas, i stort sett parallellt med
kolsyreökningen, ända tills mättnad uppkommer,
dvs. till 100 % relativ fuktighet. Höga
fuktighetshalter, över 70 à 80 %, förnimmas nu i
allmänhet mer eller mindre obehagligt. Parallellt
med kolsyreanrikningen stiger förutom
vattenhalten också luftens halt av andra ämnen, t.ex.
flyktiga fettsyror och andra illaluktande substanser,
som bidra till förskämning av luften.
Kolsyrehalten blir därför, som redan antytts, en god
indikator på luftens grad av förskämning.
Sammanfattningsvis kunna vi nu säga, att
följande siffror böra vara ungefärligt normgivande
för värme- och ventilationsberäkningar:
Tabell 3. Ventilationsbehovet vid olika COi-toleranser
gällande för fortvarighetstillstånd (COs-alstring = 0,02
mslhlperson). Ventilationsbehovet = ^PP X COg alstring
y COi-tolerans — 0,03
Per person och
timme
kaloriavgivning ..................... 100 kcal
syreförbrukning ........................................0,02 m3
kolsyreproduktion ....................................0,02 m3
vattenavdunstning ......................................40 g
högsta kolsyretolerans ............... I à 2, högst 3 %
Kroppens reaktioner vid olika luftkonditioner
Känselorgan
Av det föregående har framgått, att
människokroppen i stort sett kan betraktas som en
egendomlig termostat med tämligen konstant
energiförbrukning och konstant innertemperatur.
Uppkomna värmeöverskott eller värmeunderskott
kompenseras genom särskilda mekanismer, så
att kroppstemperaturen icke nämnvärt rubbas
från 37°. Vi skola nu något närmare undersöka
arbetssättet hos denna kroppstermostat. Liksom
för varje annan termostat kunna vi här tala om
energikällan, som vi redan behandlat ovan,
reläanordningarna eller känslokropparna och
regula-tionsanordningarna.
Känselkropparna, som svara på värme- eller
köldverkan, äro mikroskopiska
vävnadsbildningar av ett bestämt utseende belägna i hudens övre
skikt och försedda med särskilda nerver.
Köld-receptorerna ligga helt ytligt under huden, medan
värmereceptorerna ligga betydligt djupare. De
förekomma icke överallt utan ganska glest
utspridda över olika hudpartier. Fig. 2 visar
fördelningen på en handrygg av de två slagen
känselkroppar. Man får icke uppfatta dessa
känselkroppar som analoga med kontakttermometrar,
ty de reagera ej för uppnåendet av en viss
temperaturgrad i och för sig, utan tyckas snarare ha
förmågan att markera förändringar i
värme-gradientens förlopp. Utan att ingå på detaljerna
vill jag nämna, att detta torde vara förklaringen
till att två föremål med samma temperatur men
med olika värmeledningsförmåga uppfattas olika
av huden, t.ex. ett metallföremål kan kännas kallt
att ta på, medan ett bredvidliggande trästycke
känns varmare. Approximativt kan man dock
säga, att de subjektiva sensationerna av värme
Fig. 2. Yttätheten av köld- (svarta punkter) och av
värme-känselkroppar (vita punkter) pd en handrygg. Fördelningen
är mycket glesare på de flesta andra kroppsdelar.
C02-tolerans % Ventilationsbehov m3/h/person
0,03 = friskluftens C02-halt
0,07 50
0,13 20
0,23 10
0,43 5
0,53 4
0,7 3
1 2
2 1
3 0,63
360
31 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
