Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 31 juli 1943 - En anordning för luftavfuktning med kiselgel, av Erik O Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Motståndet för luftgenomströmning vid olika
skikttjocklekar och lufthastigheter framgår av
fig. 4. Dess ojämna variation med skikthöjden
beror sannolikt på att materialet varit något olika
packat. Det har nämligen visat sig, att
packningsgraden avsevärt inverkar på luftmotståndet.
Några försök för bestämning av den för
regenereringen erforderliga värmemängden ha ej
utförts. En tysk tillverkare av kiselgel uppger
värmebehovet för det i kiselgelen adsorberade
vattnets avdunstning till ca 750 kcal/kg vatten.
Specifika värmet för vattenfri kiselgel torde kunna
sättas lika med den för kvarts.
Avfuktningsanordningens utformning
Sedan det av försöken och utredningen
framgått, att avfuktningen av förrådens huvudpartier
med fördel skulle kunna ske med kiselgel,
återstod att utforma lämpliga anordningar härför.
Härvid hade det givetvis varit önskvärt, att en
enda anläggning eller ännu hellre en
försöksanläggning i halvstor skala först hade utförts, så
att erfarenhet om olika detaljers lämplighet
vunnits. På grund av arbetenas brådskande natur och
de långa leveranstiderna för vissa i
anordningarna ingående detaljer, ansågs det emellertid
nödvändigt att beställa alla anläggningarna
samtidigt. Det har därför ej varit möjligt att vid
anläggningarnas konstruktion bygga på några
drifterfarenheter.
Den allmänna anordningen av ett
avfuktnings-aggregat framgår av principschemat, fig. 5,
och sammanställningsritningen, fig. 6. Kiselgel-
skikten äro anordnade fickformigt över varandra
i två sinsemellan lika avdelningar. Fläkten /
suger den fuktiga luften från förrådsrummen och
genom den ena avdelningen samt trycker den
avfuktade luften åter till förrådsrummen.
Samtidigt härmed regenereras den andra avdelningen.
Regenereringsanordningen består av fläkten //,
som cirkulerar luften genom kiselgelskikten, och
ett lamellbatteri för ånga, som värmer luften.
Friskluft tillföres regenereringssystemet på
fläktens sugsida, medan motsvarande kvantitet av
den fuktiga, cirkulerande luften (våtluft) med
tillhjälp av fläkten III suges ut från
cirkulationsfläktens trycksida. (Det vore visserligen riktigare
att ta ut våtluften på cirkulationsfläktens
sugsida och tillföra friskluften på samma fläkts
trycksida, men därvid skulle en särskild
frisk-luftsfläkt erfordras.) För tillvaratagande av
värmet i den från regenereringssystemet utsugna
våtluften äro två värmeväxlare A och B insatta. Den
varma våtluften går först till värmeväxlaren A
och förvärmer där den till regenereringsystemet
gående friskluften samt får därefter i
värmeväxlaren B värma den till förrådsrummen utgående
avfuktade luften. Om den varma våtluften är lill-
Fig. 4. Motstånd i ett kiselgelskikt vid olika lufthastigheter
och skikthöjder.
Fig. 5. Principschema för avfuktningsaggregat.
388
31 juli 1943
Fig. ’I. Temperatur!all på varmluften vid
regenerering av ett 20 mm kiselgelskikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
