Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 7 aug. 1943 - Industrireportaget i dagspressen, av Sven Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktuell skildring — ett jubileum, en invigning av
nya anläggningar etc. — kan endast A-upplagan
komma ifråga, och då får såväl reportern som
fotografen ålägga sig sparsamhet. Det sker med
smärta, en känsla som även delas av
redaktionschefen och nattredaktören, och det händer nog
att den och de som är föremål för skildringen
tycker att artikeln blev ovanligt kort, men i dessa
nätter är tidningarna mer än annars skyldiga
att ta hänsyn till utlandshändelsernas skummande
nyhetsflod. Var viss om att det gallras duktigt
också på den kanten för att få balans i
materialet, men när avvägningen ter sig som verkligt
tilltalande och lyckad, träder lagen om alltings
besvärlighet genast i funktion: inlandet kommer
med någon utrymmeskrävande förstasidessak.
Ulven-olyckan var ett typiskt exempel bland
många.
Skjut inte på reportern . ..
Naturligtvis händer det, att reportern
missuppfattar några data om tillverkningsskedet för en
produkt eller uppgifterna för en maskin. Även
om misstaget är bagatellartat, kan det uppväcka
förtrytelse hos sagesmannen, ja misstankar att
tidningsmannen har behandlat saken utan respekt
och ansvar. Kontroverser är alltid tråkiga och jag
kan lugnt försäkra, att vi skrivare bemödar oss i
mycket stor utsträckning att lämna riktiga
uppgifter. Där så inte har skett, har vi handlat i god
tro. Skönhetsfelen är i de allra flesta fall inte
värre än att allmänheten får en riktig helhetsbild
av tillverkningen, och detta är dock det
väsentliga. Vid det s.k. tidlösa reportaget — exempelvis
för söndagsbilagan — har reportern alltid tid att
skicka korrekturavdrag och gör det också, ty han
är lika angelägen som sin sagesman att undvika
missförstånd och felaktiga uppgifter. För artikelns
uppläggning och form vill han dock ensam svara,
och den tågordningen får anses vara den enda
rätta. Tidningsmannen ser saken mad en lekmans
ögon, han skriver för lekmän och har därför de
bästa utsikterna att "ge" saken så att den
intresserar allmänheten.
Detta kan tyckas självklart, men är det icke
alltid. Ibland möter man industrimän, som främst
fäster avseende vid vad
konkurrenten-yrkeskollegan kan tänkas komma att säga. De glömmer då,
att tidningarna icke skrivs för fackmän.
Dagspressreportern måste alltid ha för ögonen att göra
sin skildring underhållande och lättbegriplig, han
skall väcka intresse med sina ord och han måste
noga akta sig för att använda termer, som endast
fackmannen begriper. Det finns ingenting som
förargar en läsare mera än detta att bli serverad
något uttryck som han inte förstår och inte ens
kan få klarlagt i ett lexikon. Man skall över huvud
aldrig behöva tänka på ett lexikon, när man läser
sin tidning. Svenska språket räcker till för att göra
tidningen välskriven och läsbar.
396
Tala med bönder på bönders vis . . .
Ingenjörsspråket är fullt av förrädiska
gryn-nor för den oinvigde. Teknikerna å sin sida klagar
över att tidningarna ofta använder tekniska
formler på ett oriktigt sätt. Det har till och med
framkastats, att endast tekniskt skolade personer
skulle få skriva om tekniska frågor i dagspressen.
Men skulle det hjälpa, så specialiserade som
teknikerna är? Och finns det egentligen så många
som förenar stilistiskt kunnande med stor
förtrogenhet på de tekniska domänerna? Jag
framkastar inte den senare frågan i något slags
journalistisk självförhävelse utan vill endast antyda, att
den nuvarande ordningen säkert är den bästa. Vi
tidningsmän ger teknikerna vår fulla respekt i
deras egenskap av yrkesmän, och de får i sin tur
ge oss erkännande som yrkesmän på vårt
område. Yrkets mångsidighet skärper omdömet och
lär den ansvarskännande tidningsmannen att
handskas försiktigt med alla uppgifter.
Att sovra bland mängden av intryck och siffror,
som strömmar en till mötes inom ett stort företag,
hör till det svåraste. Tidningsmannen är därför
mycket tacksam att få de faktiska uppgifterna om
tillverkningen serverade på ett papper. Redan
detta är ägnat att förebygga misstag och ger ett
utmärkt skelett åt artikeln. Företag med anor har
vanligen någon minnesbok att lägga till det övriga
materialet, och det uppskattas också. Den
kulturhistoriska bakgrunden är både viktig och
verkningsfull. Allmänhetens aktning ökas för det
företag, som har bestått i kanske sekler och
alltjämt vet att hävda sig i konkurrensen.
Reklamchefen brukar sörja för att ättartalen
delges på ett överskådligt sätt liksom
produktionssiffrorna och avsättningsområdena. Roliga
detaljer har sin betydelse för att lätta upp artikeln. Det
händer mycket ofta att läsarna hänger upp hela
saken i sitt minne just på en sådan detalj, och
det händer att just den detaljen, som
tidningsmannen genast fastnade för i sin egenskap av
lekman, slogs bort av fackmannen som något
oväsentligt och alldagligt. Javisst, men hur ofta är
det inte just oväsentligheterna, som betyder något
i vårt dagliga liv och leverne? Förmena dem
därför inte trycksvärtan!
Om textunderlaget på det hela taget vanligen
är gott och utmärkt kompletterar de intryck man
får under en rundvandring i företaget, är
bildmaterialet ofta verkligt torftigt. Allmänheten
kräver goda bilder, bilder som säger något. Filmen
har bidragit till det kravet. Hur en fabrik ser ut
inuti eller utanpå intresserar inte särskilt mycket.
Man vill ha närbilder från ett arbetsskede, av en
svettig arbetare med "det" över anletsdrag eller
handgrepp, eller en nätt arbeterska, eller något
karakteristiskt i själva sättet att utföra en
arbetsprocess. Vidare får inte chefen eller någon annan
av de ledande männen saknas. De skall inte
förekomma så mycket vid det pappersöverlastade
14 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
