Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 28 aug. 1943 - De tyska tekniska trupperna i Ryssland, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 4. Förstört turbinaggregat på 117 800 kVA.
varje enskild järnvägsskena sprängts på tre ställen, på
mitten och i båda ändarna, och dessutom hade varje
telegrafstolpe antingen sprängts eller avsågats.
Donets-området visade sig också varä en verklig
industrikyrkogård.
Överallt möttes ögat av samma förödelsens bild. Ingen
industrianläggning hade skonats; oljetornen voro sprängda,
pumpar och fläktar förstörda, ångpannor demolerade,
martinugnar söndersprängda, gasledningar avbrutna och
söndertrasade, kraftverken en enda hög av spillror. Ingen
traktor längs vägarna — om den än såg aldrig så användbar ut
— var i ordning; ett hammarslag hade räckt till för att
göra den alldeles oduglig.
Särskild omsorg hade nedlagts på att förstöra elverken
och deras ledningsnät med tillhörande utrustning. Man
hade tydligen hoppats att genom avbrott i
kraftförsörjningen kunna hindra igångsättandet av industrien för lång
tid framåt, och särskilt omöjliggöra all koltillförsel genom
att gruvorna i brist på elektrisk ström skulle bli
vattenfyllda. I kraftverken voro därför transformatorer och
ångpannor söndersprängda liksom turbiner och generatorer,
däribland ett turbinaggregat på 117 800 kVA, vilket
troligen var det största som hittills har byggts i Europa.
Ställverken hade jämnats med jorden.
De tekniska trupperna hade ett väldigt arbete framför
sig för att åter skapa liv och ordning i detta kaos. En av
de första åtgärderna blev att tillgodose truppernas behov
genom att montera upp de medförda nödströmsaggregaten
för belysnings- och kraftström. Ett av de viktigaste
problemen var också att förse människor och djur med vatten.
Visserligen fanns det litet varstans brunnar, men på
grund av den dåliga hygienen kunde de inte alltid tas i
bruk som ersättning för de i allmänhet moderna
vattenledningsverken, som hade förstörts; inte heller räckte de
till kvantitativt sett. Man fick då tillgripa de medförda
filtreringsapparaterna som en första hjälpåtgärd, tills
vattenledningsverken kunde iståndsättas och komma i gång.
De tekniska avdelningarnas kemister utförde
vattenanalyser och bestämde vilka kemikalier, som borde
tillsättas vattnet. Ett annat stort problem var att föra
tillsammans de maskiner, som möjligen skulle kunna tjäna
som energikällor. På ett ställe fann man en matarpump,
på ett annat en transformator och på åter ett annat ställe
en generator, som kanske inte hade kunnat forslas bort.
Motorer, pumpar, armatur, mätinstrument osv. samman-
Fig. 5. Seriebyggt flyttbart lokstall.
fördes, nya fundament byggdes provisoriskt, och
maskinerna monterades upp. Samtidigt som ännu brukbara
maskiner hopsamlades för de nya strömkällorna, tog
arbetet med att iståndsätta anläggningarna sin början. Detta
arbete skulle så långt möjligt var ske med det material,
som man lyckades uppbringa på ort och ställe, för att
icke i onödan belasta hemortens industri och
försörjningstjänsten. Inte alltid blev detta möjligt, och ofta måste
först gjuterierna i hemorten gjuta om söndersprängda
lagerskålar och andra maskindelar, verktygsmaskiner måste
anlitas för att bearbeta de gjutna delarna, rikta axlar,
svarva kopplingar m.m. Gaseldade ångpannor ombyggdes
provisoriskt till koleldning. Varenda man från
verkstadsarbetaren till muraren, från smeden till finmekanikern,
fick under fälttågets gång användning för sina
specialkunskaper.
Den ovanligt kalla och långvariga vintern 1941—1942
ställde de tekniska trupperna inför alldeles speciella
uppgifter. På många håll var järnvägens vattenförsörjning
avbruten genom sprängning av vattentankarna och
vattenkranarna. Nya kranar måste ställas upp, provisoriska
pumpverk ordnas och vattentankar byggas. Som i många
fall vattenställen inte kunde anordnas på de gamla
platserna, måste också nya slaggningsgropar anordnas, så att
eldstäderna kunde rengöras medan vattnet intogs, och
därigenom tågens uppehåll på stationerna avkortas. Ju
längre bort man kom från hemorten, desto större del
av reparationerna av lokomotiv och vagnar måste utföras
vid de ryska järnvägsverkstäderna. En av de tekniska
avdelningarna reparerade på knappt fyra månader 548
lokomotiv. Härvid rörde det sig om arbeten på de mest
skilda delar av maskinerna, pannor, eldstäder,
drivanordningar, hjälpmaskiner m.m.
Vid vinterns inträde ställdes man inför ett nytt
försörjningsproblem. När lokomotiven måste stå stilla någon
längre tid, t.ex. över natten, frösö maskinerna, vilka stodo
under bar himmel. I synnerhet var detta fallet med
matarpumparna, vilket förorsakade ett tidsödande
upptinings-arbete. Denna svårighet ledde till konstruktionen av ett
transportabelt lokomotivstall, som byggdes i sektioner och
som kunde transporteras längre sträckor och monteras
upp på mycket kort tid. Under januari 1942 byggdes 32
sådana lokomotivstall.
En märklig prestation utfördes i fråga om
bränsleförsörjningen. Dnjepr hade passerats, de tyska trupperna hade
Fig. 6. Rörledning för flytande bränsle över Dnjepr.
424 28 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
