Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 18 sept. 1943 - Världens långsammaste flygplan — och det snabbaste, av sah — Bkn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Världens långsammaste flygplan
— och det snabbaste
Helikoptern
Under senare tiden ha i pressen publicerats uppgifter
om, att Förenta Staterna använt helikoptrar för
bekämpning av ubåtar. Emellertid torde så ännu icke ha skett,
ehuru försök med helikopter pågått på flera håll och efter
olika system.
Den som först blivit färdig är den kände
flygplankonstruktören Igor Sikorsky. Hans helikopter, som har fått
beteckningen Vought YR-4, har nu börjat tillverkas i större
serier hos Nash-Kelvinator för amerikanska försvarets räkning.
YR-4 är 10 m tång, och rotorn består av tre 6 m långa
vingar, drivna av en 180 hk motor. Marschhastigheten är
160 km/h och topphöjden minst 4 000 m. Totalvikten är
ungefär 3 t, varav ca en tredjedel nyttig last. Stighastighet,
bränsleförråd och räckvidd hållas hemliga.
Principen för helikoptern är som bekant, att den
motordrivna rotorn verkar både som vinge och som propeller,
till skillnad från autogiren, vars rotor drives av
luftströmmen och användes uteslutande som vinge, medan rörelsen
framåt ombesörjes av en motordriven propeller av vanlig
typ. Medan autogiren styres av vanliga roder, är helikoptern
försedd med en hjälprotor, vilken användes dels för
styrningen och dels för att motverka huvudrotorns reaktionsmoment.
Det nya i Sikorskys konstruktion är, att stigningen hos
varje rotorblad ändras kontinuerligt under varvet. Då
helikoptern t.ex. skall svänga åt höger, ges åt bladen den
största stigningen under vänstra halvvarvet; den minskas
sedan undan för undan, så att den blir minst under högra
halvvarvet. Härigenom lyftes rotorn på vänstra sidan och
sjunker på den högra; på motsvarande sätt lutar planet
åt höger och följer rotorns rörelse.
Helikoptern manövreras med två spakar och två
pedaler. Vid starten sätter föraren i gång motorn och drar åt
sig den högra spaken. Detta ställer alla tre rotorbladen
på stor stigning, varvid helikoptern stiger rätt upp.
Därefter skjuter föraren den vänstra spaken något föröver
och helikoptern gör fart framåt. När den önskade höjden
uppnåtts, dras högerspaken tillbaka, varvid bladens
stigning minskas och planet icke längre stiger. För att svänga
DK 623.746 : 629.135.4
skjuter föraren vänsterspaken åt det håll han vill svänga
och trampar på den högra eller vänstra pedalen, varvid
stigningen hos hjälprotorn ändras och planet svänger åt
höger resp. vänster.
Om föraren önskar hålla sig stilla i luften, har han
endast att ställa vänsterspaken i nolläge (vid 50 km/h kan
planet stannas inom sin egen längd); om han drar den:
åt sig, rör sig helikoptern bakåt. Hastigheten ökas genom
att spaken skjutes längre framåt (eller tillbaka); detta
ökar stigningen hos rotorbladen under bakre halvvarvet,
varigenom maskinen går fortare, under det att den lutar
något framåt.
Rotorns varvtal håller sig ungefär konstant vid 210 r/m.
Helikopterns teoretiska toppfart uppskattas till ca 250*
km/h, vilket betingas av, att periferihastigheten hos
rotor-bladens spets måste hållas under ljudhastigheten.
Helikoptern anses inte vara lätt att flyga, då den än
så länge är synnerligen känslig på spakarna. Dessutom
måste en förare, som är van vid ett vanligt flygplan, skola
om sig, vilket dock inte tar mera än några timmar.
Eftersom helikoptern kan flyga rätt upp eller ned och
hålla sig stilla i luften, är den naturligtvis mycket säkrare
än ett vanligt flygplan. Om motorfel skulle uppstå,
frånkopplas rotorn automatiskt, så att den fritt snurrar i luften
liksom rotorn hos en autogir; föraren kan då sätta planet
i glidflykt och landa inom ett trångt utrymme. Om han
måste falla rätt ner, får planet en hastighet, som är
ungefär det dubbla av en fallskärmshoppares; man får då
räkna med, att landningsstället blir skadat. Om däremot
rotoraxeln skär ihop eller om rotorbladen brytas loss,
faller planet ned som en sten.
För närvarande är helikopterproduktionen helt
förbehållen militära ändamål. Förutom den redan nämnda
användningen som anti-ubåtsvapen kan den naturligtvis
användas för spaning och eldledning; dess förmåga att dyka
upp och ned bakom olika terrängskydd och möjligheten
att ordna förbindelsen per telefon i stället för radio kunna
då bli synnerligen värdefulla. Helikopterns stora
manöverförmåga och tysta gång göra den även synnerligen lämplig
447
Sikorskys helikopter
(efter Life).
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
