- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
462

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 2 okt. 1943 - En bild av gränsen för vårt naturvetande, av E Hubendick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

icke var som helst. På de gröna och bruna
områdena av Tellus hålla de sig till ett fint
trådlik-nande nät (bilar och vagnar på vägnätet). På de
blåa områdena kan ej något nät iakttas, men
föremålen synas dock i någon mån vilja följa
ett icke synligt nätverk (fiske- och andra
småbåtar). Slutligen iakttas punktformiga föremål,
vilka röra sig fullkomligt godtyckligt vad banor
och tider beträffar, ungefär som gasmolekylerna i
en gasmassa (människor och djur).

Ett par ytterligare iakttagelser äro lätta att göra.

Föremålens rörelsehastighet är beroende av
deras storlek pä sådant sätt, att den är större ju
längre föremålen äro. Från de punktformiga
föremålen ökar hastigheten först snabbt för att
senare få en avtagande ökning. Approximativt
erhålles någon slags exponentialkurva.

Vidare iakttas att mellan de rörliga föremålen
finnes en samverkan. De punktformiga synas
hopklumpa sig till längre och dessa till allt längre
föremål eller tvärtom de längre uppdela sig i allt
kortare. Sannolikt försiggå båda förloppen. Detta
synes ytterligare stärka antagandet, att Tehus är
en organism med en distribution av någonting
livsviktigt i något slags "blodsystem", sammansatt
av de långsträckta föremålen med bestämda
banor och tider ut till de perifert och över allt
myllrande punktformiga föremålen.

Har nu Månen länge nog haft tillgång till den
finare synapparaten, kan även utvecklingen
skärskådas. På det embryonala stadiet funnos endast
de punktformiga, godtyckligt rörliga föremålen,
vilka på ett oordnat sätt distribuerade det okända,
livsviktiga. Men med fortlöpande utveckling har
en allt mer ordnad och systematiserad
distributionsapparat utvecklat sig, ett slags ordnat
blod-omloppssystem. I detta synas de små
punktformiga, oregelbundet rörliga föremålen vara det
väsentliga, det ursprungliga, det livsviktiga.

Mycket längre i sina forskningsresultat lär väl
Månen ej kunna komma med den instrumentering
vi tilldelat honom. Månens slutliga resultat är
sålunda, att Tellus är en organism, för så vitt man
kan döma av forskningsresultaten. Och därmed
kunde man sätta punkt — tills vidare. Är Månen
en klok och kritiskt anlagd vetenskapsman,
ligger naturligtvis bakom detta forskningsresultat,
uttalat eller outtalat, att forskningsproblemet
naturligtvis ej är slutgiltigt löst. Närmaste uppgift
blir att undersöka de punktformiga, rörliga
föremålens egenskaper, tv dessa förefalla ju att vara
det väsentliga i Tellusorganismens mekanik. Men
för att komma åt detta problem erfordras helt
ny, förfinad och kanske annorlunda beskaffad
undersökningsmetod. Kanske, säger sig Månen, är
detta forskningsproblem olösligt. Kanske kan
Månen aldrig komma närmare problemets
ytterligare lösning. Kanske förblir Tellusorganismens
finare struktur för all framtid en olöst gåta för
den sanningssökande "Gubben i månen". Eller

för att tala med Eddington: Vad vi observera
är endast ett skuggspel på en vit duk av en
verklighet, som försiggår bakom oss, men vi äro
förhindrade av en skymmande skärm att vända oss
om och betrakta denna verklighet. Vi få av
skuggspelet försöka att efter bästa förmåga dra
slutsatser om det verkliga skeendet, slutsatser
vilka aldrig kunna återge verkligheten. Så även
för Månen. Säkra äro endast de direkta,
registrerade observationerna. Resten är osäkra slutsatser.

Med kännedom om de egenskaper, med vilka
människorna allt som oftast begåvat "Gubben i
månen", måste vi väl även anta, att den förmente
vetenskapsmannen har en filosofisk läggning.

I sådant fall torde väl vår vetenskapsman ej
kunna underlåta att låta forskningsresultaten
fortsättas av fantasier och mer eller mindre
välgrundade tankebyggnader. Ehuru medveten om
att fortsatt utforskning måste följa de vägar, som
givit resultat, om mera fakta skola kunna vinnas,
kanske Månen ställer frågan till sig själv:
"Sannolikheten talar för att Tehus är en organism. Även
tidigare observationer tyda därpå. Den klär sig i
molnslöjor för att skydda sig mot rymdens köld
eller solens heta strålar. Ibland spottar han eld,
rök och aska. Men är detta allt? Finns där icke
även en ande, som svävar över vattnen, en själ,
och kan det inte vara denna själ, som är den
yttersta orsaken till fenomenen? Är det för övrigt
nödvändigt tolka observationerna på sådant sätt,
att Tellus är en organism? Det väsentliga i
skeendet har ju till synes varit de där små,
punktformiga föremålen, som rörde sig i godtyckliga
riktningar och utan något bestämt tidsschema. Skulle
det inte kunna vara dessa, som äro bärare av livet
och orsak till det ordnade skeendet, någon slags
löss på jordens vta eller kanske snarare demoner,
sålunda med en andlig rustning, som gör det
möjligt för dem att organisera ett ordnat skeende?"

Vi få ej förmena Månen att kunna ha dylika
fantastiska och, med hänsyn till
forskningsresultaten, kätterska tankar. Föreställa vi oss Månen
som en intelligent forskare, få vi väl även
förutsätta, att denne forskare har en hjärna liknande
vår egen. Vår egen hjärna är en produkt av
naturen med en märkvärdig förmåga att kunna fatta
naturföreteelserna, ja, med en förunderlig
för-maga hos de största andarna att på aningens väg
kunna förutsäga fenomenens egenskaper, stundom
arhundranden innan forskningen otvetydigt
pa-visar dem. Men det är farligt att följa dessa
aningar. Ty av de oräkneliga fantasifoster om samma
sak, som se dagens ljus är i bästa fall ett riktigt.

Det skulle ju dock kunna hända, att Månens
aning om demonerna vore riktig.

Våra förfäder tillskrevo Månen gudomliga
egenskaper. Om så vore, skulle väl Månen med
sin ande kunna stiga ned på jorden för att
fortsätta sitt forskningsarbete vid sidan av oss
jordiska demoner. Kännedomen om Tellus bleve ju

462

21 aug. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free