Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 4 dec. 1943 - Till frågan om Svenska Ingenjörers Riksförbund, av Rolf Steenhoff - Diskussion, av S Westerberg, G Traneus, M Lien, D Du Rietz, T Åström, I Barthen, H Danielsson, B Kock, E Stenkvist, G Ljungberg, R Schlyter, G Goldkuhl, Å Holmberg samt Rolf Steenhoff, av Fmn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Jag är övertygad om, att man i landsorten förstår att
en organisation kostar pengar och att de, som ha nytta
därav, måste betala. Det befarade dubbelarbetet kan
undvikas genom lämplig organisation.
Styrelsens väsentliga skäl mot förbundet är nog att
besluten kunna komma att dikteras av en majoritet av
lägre utbildade ingenjörer. Högskoleingenjörerna ha dock
ej monopol på att föra tekniken framåt. En undersökning
av föreliggande siffror visar f.ö. att i landsortsföreningarna
med sammanlagt 7 851 medlemmar valts till
styrelseledamöter 102 personer, varav 64 äro STF-ledamöter och
ytterligare 25 kompetenta härtill. Det är således bland 102 ej
mindre än 89 ur högskoleingenjörernas krets som valts.
Detta är ett förtroendevotum, ej utvotering. Om
högskoleingenjörerna komma i tillspetsad motsatsställning till
läroverksingenjörerna få de maktägande ett kärkommet
tillfälle tillämpa det klassiska "söndra och härska"!
Vårt lands geografiska utsträckning försvårar en
individuell medverkan från landsorten i en utvidgad STF.
Distrikts- och fackavdelningar till en sådan ha svårt att bli
en levande organisation, men vi ha redan sådana levande
organisationer i landsortsföreningarna, som representera
ett gott genomsnitt av dugande teknici. Därför är ett
samarbete för de nämnda syftena mellan STF och de
befintliga landsortsföreningarna den riktiga lösningen.
Jag yrkar avslag på styrelsens förslag och i stället beslut
om, att STF tar initiativ till bildande av ett riksförbund
med stadgar i huvudsak enligt samarbetsutskottets förslag.
Lektor M Lien: Jag förstår väl STF:s prestigehänsyn,
men hälsar med stor tillfredsställelse ordförandens
uttalande om möjligheten för Tekniska Läroverkens
Ingenjörsförbund att få medverka i en Ingenjörernas
Rikskom-mitté. Frånsett ett antal duktiga autodidakter utgöres
landets ingenjörskår av högskoleingenjörer och
läroverksingenjörer. Övriga kategorier vill jag inte räkna med. På
läroverksingenjörernas föreningsprogram stå frågor av
alldeles samma art som de inom STF behandlade. Ett
samarbete skulle av läroverksingenjörerna hälsas med stor
glädje, och jag känner mig övertygad om, att ett
samarbete på prov skulle även från STF:s synpunkter visa sig
tillfredsställande.
Civilingenjör D Du Rietz: Det är orimligt att driva ett
riksförbund tillnärmelsevis effektivt ined en budget på
12- à 15 000 kronor, när STF för de rena
föreningskost-naderna har en budget på 135 000 kronor. Därför kan ett
bifall till utskottets förslag i dess nuvarande form
knappast ifrågakomma. Jag finner det emellertid lika orimligt
att nu avslå förslaget och vill, då frågan således ej är
mogen för avgörande, föreslå bordläggning med anslutning
i övrigt till alla punkter i ordförandens resolutionsförslag.
Kapten T Åström: Genom att komplettera sin utbildning
böra och kunna högskoleingenjörerna göra sig allt bättre
danade att ta ledningen inom industrin och stora delar
av den allmänna förvaltningen alltifrån de högsta
chefsposterna och nedåt. Av största vikt är emellertid härvid
icke minst med tanke på tidsförhållandena med dess
alltmer korporativa inriktning, att skapa starka organ, som
kunna tillvarata ingenjörernas intressen, även om detta
begrepp är något flytande och svårt att klart definiera.
Då STF varken vill eller måhända bör vara någon sådan
intresseförening, får detta nu lösas vid sidan om. Läkarna
ha exempelvis även de funnit lämpligt att skilja mellan
en mera ideell och en rent intressebe tonad
rikssammanslutning. Frågan torde dock ligga olika till för skilda
ingenjörsfack, och jag anser det därför riktigast att
intresseföreningar av riksförbundsnatur växa fram för de
olika facken och yrkar bifall till ordförandens förslag, som
kan täcka en önskvärd utvidgning av STF:s mera rent
ideella verksamhet.
Konsul I Rahthen: Redan för 40 år sedan hade STF
en obestridd auktoritativ ställning. Landsortsföreningarna
ha sina lokala uppgifter men äro för mycket heterogena
i avseende på medlemmarnas kvalifikationer. Jag tvivlar
på att ett riksförbund med ganska blandad
sammansättning skulle få större saklig pondus än STF med sin
homogena ledamotstock.
Civilingenjör H Danielsson: Jag har haft tillfälle att
diskutera frågan med organisationskommittén och är
övertygad om riktigheten av ordförandens förslag, som jag
därför tillstyrker.
Civilingenjör B Kock: Även jag ansluter mig till
ordförandens förslag. Mot hr Traneus vill jag bestämt hävda,
att ingenjörerna äro på frammarsch, i vad det gäller
att förskaffa sig ledningen inom tekniska företag även
kommersiellt.
Civilingenjör E Stenkvist: Ordförandens förslag är
skickat att föra frågan framåt, men en rikskommitté kan
ej ersätta ett liksförbund. Det borde övervägas om icke
en uppmjukning av STF:s invalsbestämmelser genom en
vidsyntare tillämpning vore tänkbar. Om STF, som redan
nu kan sägas vara en riksorganisation för landets
högskoleingenjörer, även omfattade det övre skiktet av landets
ingenjörskår i sin helhet, bleve måhända ytterligare
diskussioner om en ideell riksorganisation överflödiga.
Civilingenjör G Ljungberg: Det är ett felaktigt
påstående, att ingenjörernas inflytande har minskat. Ej minst
deras insats och inflytande i kristidskommissionernas
verksamhet talar i annan riktning.
Dr-ing. R Schlyter: Stor enighet finns om att ett
ytterligare befästande av STF:s ställning borde eftersträvas, så
att föreningen kunde effektivare verka som riksförening.
Man borde då kunna skapa ett representantskap för
samverkan med landsortsföreningarna i gemensamma frågor.
Man måste nå fram till fastare arbetsformer, med en
verkställande direktör i ledningen och söka få anslutning av alla
de ingenjörer, som kunna anses berättigade till ledamotskap.
Civilingenjör G Goldkuhl: Jag vill erinra om den stora
skara dugliga ingenjörer, som utexamineras från enskilda
tekniska institut. Många av dessa nå fram till
förtroendeposter och särskilt under kristiden ha de varit industrin
till stort gagn. Det vore ett dåligt tack, om de skulle
uteslutas från en riksförening.
Civilingenjör D Du Rietz: Problemet om STF såsom
riksförbund är, att vad som är sanning i Stockholm är
dåligt skämt i Göteborg.
Civilingenjör Å Holmberg: Hr Traneus’ sats att makt
följer med mängden, kan vara sann för intresseföreningar,
men inte för en ideell förening.
Överingenjör Stéenhoff: Föreningens
organisationsfråga har varit bordlagd i avvaktan på hur
riksförbunds-frågan skulle lösas, men jag hoppas, att styrelsen vid
marsstämman skall kunna framlägga ett förslag om
verkställande direktör i föreningen.
Rikskommitténs program borde utformas i samråd med
delegationsutskottet. Det bör beaktas, att det finns
åtskilliga frågor, där man kan vänta starka motsättningar
mellan högre och lägre utbildade ingenjörer, t.ex. om
kompetenskrav för statstjänster, behov av statlig inspektion av
privata tekniska utbildningsanslalter osv.
Slutligen vill jag betona, att styrelsen och
organisationskommittén visserligen ha arbetat länge med
riksförbundsfrågan, men arbetet har varit ingående och präglat av
allvarlig önskan att nå fram till resultat. Frågan är
emellertid mycket svår att forcera. Jag tackar också för det
förtroende som jag mött under debatten.
Stämmans beslut blev, som känt, att hr Steenhoffs
resolutionsförslag med acklamation antogs. Fmn
ti dec. 1943
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
