Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
över en vals som är neddoppad i en limlösning
och får därmed en limbeläggning på ena sidan.
Det går sedan under behållare med granatpulver,
som i ett jämnt regn faller ned på den limmade
sidan. Överskott avskakas och papperet får torka.
Därefter limmas papperet ännu en gång för att
pulvret skall sitta säkert.
Sjönevads jjranatbrott
Etl försök till utvinning av granat lämplig som
slipmedel gjordes 1936—37 vid Sjönevads
granatbrott. Detta är beläget i Halland omkring
20 km nordost om Falkenberg eller omkring 2 km
öster om Sjönevad omedelbart söder om vägen
Falkenberg—Vessige—Sjönevad—Drengsered.
Markägaren, som uppmärksammat den
egendomliga mörka bergarten med dess innehåll av
granat, ofta samlade till knytnävstora och ibland
ända till huvudstora "rosor", hade med enkla
handmetoder utvunnit något rågranat genom
handborrning, sprängning och utmejsling för
hand av genom sprängningen blottade rosor. Han
fann att på detta sätt en man som ensam gör hela
arbetet kan utvinna 25 kg/dag. En man, som
uteslutande mejslar, kan åstadkomma 75 kg/dag.
En svensk tillverkare av slippapper gjorde försök
med Sjönevads-granaten och lyckades framställa
ett gott granatpapper med detta råmaterial. Med
ett par utländska tillverkare av slipduk och
papper hade markägaren varit i förbindelse, men det
visade sig all dessa såväl som det svenska
förelaget föredrogo en längre förädlad produkt än
vad som kunde åstadkommas.
Fig. 2. Granatamfibolit från Sjönevad. Den fotograferade
ytan är ungefär 200 X 200 mm. Till höger och nedtill
synes den normala bergarten. Ytan i övrigt upptas av en
stor "granatros" med tydlig parallellstruktur.
Aktiviteten vid Sjönevad blev emellertid känd
i fackkretsar, och genom förmedling av en av
slippapperstillverkarna kom markägaren i
förbindelse med ett utländskt företag, som bearbetade
rågranat, delvis från egna fyndigheter i Spanien
Inbördeskriget därstädes och möjligen en
begynnande svårighet att erhålla rågranat från
Amerika gjorde att detta företag utförde försök med
Sjönevads-granaten, först i laboratorieskala och
sedan med ett parti om 4 t. Härvid konstaterades
att granatpulver av tillräcklig renhet och med till
fredsställande proportioner mellan mängderna av
olika kornstorlekar kunde erhållas, samt
bekräftades att granaten hade lämpliga egenskaper i
övrigt. På grund härav beslöts att igångsätta
provbrytning i större skala. För ändamålet bildades
ett svenskt aktiebolag, som av markägaren
arrenderade granatberget mot viss avgift per år samt
per ton bortfraktad rågranat. Detta bolag
uppgjorde i sin tur leveranskontrakt med det
utländska företaget och arbetet igångsattes i
november 1936.
Geologi ocli topografi
Fyndigheten ligger inom det västsvenska
gnejs-området. Den granatförande bergarten är en
grönstensbergart, besläktad med inom ^trakten i
övrigt förekommande dioritskiffrar, amfiboliter
och pyroxenoliter etc., vilka i huvudsak innehålla
plagioklas, amfibol, pyroxen ocli granat. Enligt
mikroskopisk undersökning av professor Nils 11
Magnusson består bergarten av "plagioklas" (sur
andesin), hornblände och granat samt apatit
som ett underordnat mineral. Plagioklas-,
hornblände- och granatkornen ha i stor utsträckning
polygonala begränsningar, såsom vanligt är i en
del starkt omkristalliserade bergarter. Sannolikt
har bergarten från början varit en hyperit, vilken
i samband med den regionala förgnejsningen
överförts till en granatrik amfibolit. Professor
Magnusson anser att bergarten bör kallas
granatamfibolit samt att granaten ined största
sannolikhet är en almandin.
Från rent teknisk synpunkt sett bör det
märkas atl granaten dels förekommer ganska jämnt
inblandad i bergarten i form av små rödbruna
korn, samt dessutom, i synnerhet inom vissa
partier, i form av större och mindre gyttringar
av granat, se fig. 2. Gyttringarna ha ofta
tillnärmelsevis klotform och mäta upp till ett par
decimeter i diameter. Av traktens befolkning ha
de fått det betecknande namnet "granatrosor".
Granatamfiboliten är seg och saknar tydligt
synlig parellellstruktur, men rosorna äro mycket
spröda, ha utpräglad parallellstruktur och
sönderfalla lätt vid mekanisk åverkan i skarpkantiga,
tavelformiga korn.
Hela Häståsaberg tycks bestå av
granatamfibolit. Berget är omkring 1 km långt i norr och
B 48
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
