- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Bergsvetenskap /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Tjocklek

Ju tunnare beläggningen är, desto bättre är
vidhäftningen. En mycket tjock beläggning kan
lossna av sig självt genom värmespänningarna. En
mycket tunn beläggning kan fästa så väl, att den
ej ens lossnar, om plåten bockas sönder.
Emellertid blir givetvis korrosionsskyddet bättre, ju
tjockare den sprutade beläggningen är. Man måste
kompromissa mellan alternativen
tunn beläggning = god vidhäftning, dåligt
korrosionsskydd,
tjock beläggning = risk för flagning, gott
korrosionsskydd.

Erfarenheten har visat, att — i varje fall vid de
vanligast sprutade metallerna zink och
aluminium — ett misslyckande ojämförligt mycket
oftare inträffar genom att man sprutar för tjockt än
genom att man sprutar för tunt.

I detta sammanhang bör kanske påpekas, att
skikttjockleken kan variera avsevärt på ett och
samma föremål, om icke nödiga kontrollåtgärder
vidtas. Man kan visserligen lätt räkna ut den
sprutade beläggningens medeltjocklek ur
trådåtgången, men det kan inträffa, att arbetaren
genom slarv eller okunnighet lägger på väsentligt
tjockare på vissa ytor än på andra. Härigenom
kan risk för flagning uppstå, även om
medeltjockleken hos den sprutade beläggningen är relativt
ringa.

Atomisering

Ju mindre matning man använder på tråden,
desto bättre blir "atomiseringen" (dvs. desto
finare bli metalldropparna) och desto bättre blir
vidhäftningen. Man har därför i viss utsträckning
att välja mellan hög avverkning och god
vidhäftning. Speciellt om man vill spruta tjocka
beläggningar, torde det som regel löna sig att använda
en relativt liten matning, även om arbetet
härigenom något fördyras.

Grundmaterialets temperatur
Grundmaterialet brukar som regel ha en
temperatur av ca 20°C, då man sprutar i praktiken.
Om emellertid godset värmes till ett par hundra
grader, erhålles en avsevärt bättre vidhäftning.
Sålunda har man vid besprutning av stål med
zink uppmätt vidhäftningen 19 kg/cm* vid en
grundmaterialtemperatur 20°C mot 65 kg/cm2
vid en grundmaterialtemperatur 230°C.
Visserligen uppstår ett oxidskikt på stålytan vid
upphettningen men detta tycks ej inverka menligt på
vidhäftningen2. Det är dock svårt att praktiskt
utnyttja denna möjlighet, då de sprutade föremålen
bruka ha sådana dimensioner, att en jämn
förvärmning är synnerligen svår att genomföra.

Den sprutade metallens art
Olika metaller fästa olika väl. Det anses, att
zink har den bästa vidhäftningen och det händer

därför ofta, att man använder sprutad zink som
grund för andra sprutade metaller, såsom
aluminium och bly.

Beläggningens täthet

Beläggningens täthet kan mätas på olika sätt.
Den enklaste metoden torde vara att spruta ett
skikt av metallen på ett sådant underlag, att
skiktet kan avlägsnas utan att skadas, varefter
luftmotståndet bestämmes. Fig. 6 visar resultatet av
några undersökningar utförda enligt denna
metod. Som uttryck för tätheten har tagits det antal
sekunder, som åtgår för att trycka 1 1 luft av 1 at
övertryck genom 1 cm2 av skiktet vid 15°C.
Såsom framgår av figuren erhålles ett i det
närmaste rätlinigt förhållande mellan tätheten och
skikttjockleken. Emellertid skära dessa linjer icke
abskissan i origo utan i en punkt, motsvarande ett
par tiondels mm skikttjocklek. Detta innebär
alltså, att någon väsentlig täthet hos beläggningen
endast kan påräknas, om tjockleken överstiger
0,2 mm.

Man skiljer på två i princip olika typer av
överdragsmetaller, nämligen dels "oädla", som icke
äro fullt beständiga ocli som skydda
grundmetallen genom en galvanisk effekt, t.ex. zink ocli
(vanligtvis) aluminium på järn, dels "ädla", som

Fig. 6. Samband mellan täthet och skikttjocklek vid olika
metaller3.

B 64

11 dec. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943b/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free