Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stånd, och den vid smältning eventuellt
absorberade gasen avges under ogynnsamma
omständigheter vid godsets stelnande och förorsakar
gasblåsor, interkristallina sugningar, omvänd segring
ocli försämrade fysikaliska egenskaper.
Överdriven oxidation kan leda till onödiga förluster
av lättoxiderbara metaller och uppkomsten av
försvagande oxidfilmer. Frågan om
gasjämvikter över nonferrosmältor och lämpligaste
gassammansättning för olika legeringar är långt
ifrån utredd. Åsikterna om lämpligaste ugnstyp
och smältförfarande äro därför, om man utgår
från denna synpunkt, synnerligen divergerande,
och de smältekonomiska och praktiska
faktorerna ha säkerligen i de flesta fall blivit avgörande
vid val av ugnstyp. I de flesta gjuterier synes
smältningen försiggå i en svagt oxiderande
atmosfär, dvs. från förbränningssynpunkt oxiderande
atmosfär. Genom syreöverskottet räknar man
med att kunna minska lösligheten för väte i så
hög grad, att risken för bildning av vattenånga
elimineras vid stelnandet. Där så erfordras
de-oxideras sedan metallen före gjutningen. En i
förhållande till metallen neutral atmosfär anses
av många amerikanska nonferrometallurger vara
tekniskt riktigare. Att bibehålla en konstant
atmosfär i en med låga värmd smältugn, som
dock är den i Amerika vanligaste typen, ställer
sig mycket svårt, om anläggningen skall bli
ekonomisk. Vad är för övrigt en neutral
atmosfär? Ett amerikanskt företag framhöll att en
och samma atmosfär med CO-överskott var
reducerande i förhållande till kopparsmältor,
oxiderande i förhållande till aluminium och till
synes neutral i förhållande till mässing och brons.
Under dessa omständigheter söker man smälta
så, att gasabsorptionen blir så liten som möjligt
och under alla omständigheter skydda metallen
från vattenånga. Ugnar och deglar upphettas
därför till god rödvärme före chargeringen för att
nedbringa smälttiden, hela chargen sättes in,
innan någon del börjat smälta, och tiden före
smältning och överhettning av den flytande
metallen till gjuttemperatur göres så kort som
möjligt. Denna tid får i allmänhet ej gå upp till mer
än en tredjedel av totala chargetiden. De
skyddsmedel, som användas, äro vanligen träkol och
glas. Sammansatta flussmedel, som äro ganska
vanliga i Europa, synas ej vara särskilt
populära.
Som redan nämnts ha tydligen de praktiska
och ekonomiska faktorerna fått vara avgörande
vid val av ugnstyp. Den goda tillgången på olja,
lysgas ocli naturgas har lett till att de flesta
11011-ferrogjuterierna smälta med dessa bränslen.
Ugnarna äro i allmänhet av degel- eller pottyp,
men ett stort antal flameldade badugnar finnas i
drift speciellt i Pittsburgområdet och eljest, där
mycket stora pjäser tillverkas. Flamugnarna äro
i stort sett av tre typer, stationära ugnar med
flackt bad, tippbara, rullande eller vaggande
trumugnar samt päronformade tippbara ugnar.
Det förefaller som om de tippbara degelugnarna
skulle vinna terräng ganska kraftigt på
grop-ugnarnas bekostnad. I de modernaste
konstruktionerna äro ugnarna av kragtyp, så att gasen
aldrig får stryka över degelns topp. Som en följd
av att deglarna i de tippbara ugnarna få
kvar-sitta i ugnen måste gjutningen ske med skänk.
Degellivslängden beräknas härigenom öka med
35 à 45 %. Vissa svårigheter ha emellertid
förmärkts i de gjuterier, där man övergått till
skänk-gjutning från ugn med fast degel på grund av
att vattenånga från skänkfodret givit dåligt gods.
Detta har överkommits genom att skänkarna
torkas vid temperaturer högre än gjuttemperaturen,
så att man varit säker på att även kristallvattnet
i ugnsfodret drivits ut.
Bland elektriska ugnar märkas framför allt de
indirekta ljusbågsrullugnarna av Detroittyp, vilka
användas både för koppar- och
aluminiumlegeringar. Dessa ugnar ge, om de helt tillslutas,
reducerande eller möjligtvis neutral atmosfär och
oxiderande atmosfär, om luft fritt får sugas in
längs elektroderna.
Formar och gjutning
De stora serierna sätta i hög grad sin prägel på
de formnings- och gjutningsmetoder, som
användas i amerikanska nonferrogjuterier.
Möjligheterna att i relativt stor utsträckning använda
permanenta formar, speciella gjutningsmetoder och
hög grad av mekanisering äro de mest
utmärkande följderna härav. Det stora flertalet av
Förenta Staternas ca 2 000 nonferrogjuterier
tillverka dock sitt gods i engångsformar av sand.
Gjutteknik
Det sätt, på vilket metallen ledes in i
form-håligheten, är vid gjutning av icke-järnmetaller
av allra största betydelse för erhållande av ett
förstklassigt gods. Alla legeringar, som innehålla
lätt oxiderbara beståndsdelar, måste gjutas så, att
minsta möjliga turbulens eller luftinsugning
uppstår i gjutkanalerna. Eljest uppkomma lätt
oxid-inneslutningar, som verka försvagande på
godset. Gjuten böra dessutom utföras så, att lös sand
och slagg från ugn ocli skänk ej tillåtas inträda
i formen.
Det synes vara en ganska allmän åsikt inom
amerikanska gjuterikretsar, att formarna skola
förses med gjutbassänger och att gjutningen skall
ske via dessa och ej direkt i nedgjutet.
Gjut-ningsliastigheten kommer därigenom enbart att
bestämmas av överdelens höjd och gjutkanalens
utformning. Det mänskliga elementet kan på
detta sätt elimineras; detta är av allra största
betydelse, så snart gjutningen utföres av för detta
arbete särskilt avdelade avgjutare, vilka oftast ej
har någon aning om hur formen ser ut, ocli
B 92
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
