Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
set av ca 12 kg/mm2 och det kokillgjutna ca 15
kg/mm".
Modifierade Al—Si-legeringar (Silumin, Alpax
etc.) med ca 14 % Si och behandlade med
natrium- eller alkalisalter synas trots sina
utomordentliga gjutnings- och hållfasthetsegenskaper
icke ha fått så anmärkningsvärt stor användning
i USA. Orsaken härtill påstås vara svårigheterna
att vid framställningen träffa den kritiska
koncentrationen av modifieringsämnet.
Aluminium-magnesiumlegeringar
Al—Mg-legeringarna äro de mest
korrosions-beständiga av alla aluminiumlegeringar men äro
rätt svåra att gjuta på grund av risken för
slagginneslutningar i form av oxider. Dessutom
förefinnas vissa svårigheter i form av reaktion
mellan metallen och fuktigheten i sanden.
Den vanligaste Al—Mg-legeringen håller 96 %
Al, 4 % Mg och användes för kokkärl,
armatur etc.
Utskillningshärdbara aluminiumlegeringcir
Binära utskillningshärdbara legeringar äro
mycket känsliga för gasabsorption. Bättre
resultat erhålles med ternära och kvarternära
legeringar innehållande magnesium. De vanligaste
typerna äro Al—Cu—Mg-, Al—Si—Mg-, Al—Cu—Si—
Mg- och Al—Cu—Ni—Mg-legeringar.
Den mest använda lågkopparhaltiga legeringen
håller 4 % Cu, 2 % Ni, 1,5 % Mg och ger efter
härdning hållfasthetsvärden på upp till 30
kg/mnr. En annan klass legeringar håller 10 %
Cu och ca 0,3 % Mg med varierande kiselhalt.
De vanligaste utskillningshärdbara
Si—Al-legeringarna hålla ca 10 % Si. De flesta amerikanska
automobiler voro före kriget utrustade med
kokillgjutna kannor av en legering kallad Lo-ex
12 Si, 1 Mg, 1 Cu, 2 Ni. Denna legering utmärker
sig speciellt för sin låga
värmeutvidgningskoeffi-cient.
De utskillningshärdbara legeringarna gjutas
såväl i sandform som permanent form. Samma
kemiska sammansättningar finner man ofta
använda i pressgjutgodslegeringar. Dessa
värmebehandlas emellertid ej dels på grund av att
pressgjut-ningen i och för sig ger högre hållfasthet, dels
på grund av att den porositet, som man alltid
finner under gjuthuden hos pressgjutgods,
åstadkommer avskalningar vid värmebehandlingen.
Magnesiunilegeringar
Magnesiumlegeringarna inta på grund av sina
specifika smältnings- och gjutningsegenskaper en
särställning inom gjutgodstillverkningen. De
största svårigheterna vid framställningen av
magne-siumgjutgods sammanhänga med metallens lätt-
het att oxideras, stora krympning under
stelnandet och låga specifika vikt.
Magnesiumgods framställes för närvarande vid
ett trettiotal gjuterier. Legeringarna gjutas nästan
uteslutande i råsandsform. För att förhindra
reaktion mellan fuktigheten i formsanden och
metallen tillsätter man enligt amerikansk praxis
4—10 % skyddsmedel, antingen bestående av
svavelsyra, borax och svavel eller svavelsyra och
ammoniumkiselfluorid. Kärnsanden blandas med
svavel och borsyra.
Mg-legeringarna reagera i smält tillstånd
omedelbart med luftens syre och måste därför
skyddas både vid smältning och gjutning. I formen
måste man akta sig för att få turbulens, vilket
resulterar i att försvagade oxidfihner bildas. Väl
utförda gjutbassänger, silkärnor, stålull i
gjut-kanalerna och ett stort antal ingjutsöppningar
rekommenderas för den skull. Torkning av
formytan är ej så vanlig som i europeisk teknik.
Kyl-kroppar insättas under dessa förhållanden först
strax före formens hopläggning.
Smältningen sker numera huvudsakligen i
stål-degel och då man önskar hålla järnhalten under
0,02 % i kiselkarbiddegel. Metallen skyddas av
2—3 % flussmedel, som tillhandahållas av
patentinnehavarna, Dow Chemical Co. Vid
gjutningen pudras strålen med en blandning av svavel,
borsyra och ammoniumborofluorid.
Dow Chemical Co. och American Magnesium
Corp. lia standardiserat ett tiotal legeringar för
olika ändamål. I dessa ingå aluminium Och
mangan i varierande mängder samt i vissa fall zink
och kisel. Manganens uppgift är att öka den låga
korrosionsbeständigheten hos materialet. Zinken
ökar likaledes korrosionsbeständigheten.
De vanligaste sandgjutna legeringarna äro
Dow C och Dow H, som innehålla respektive
9 % Al, 0,1 % Mn, 2 % Zn och 6 % Al, 0,2 %
Mn, 3 % Zn. Efter utskillningshärdning uppvisa
dessa hållfasthetsvärden på upp till 40 kg/mnr
resp. 35 kg/mm2.
Pressgjutningslegeringarna Dow K och Dow R
(10 % Al, 0,1 % Mn, 0,5 % Si och 9 % Al, 0,2 %
Mn, 0,6 % Si) underkastas ej värmebehandling.
Skälet är detsamma, som gavs i samband med
utskillningshärdbara aluminiumlegeringar.
Värmebehandlingen sker i konvektiva
cirkulationsugnar med en ugnsatmosfär hållande ca
0,5 % S02. I de på naturgas rika delarna av
Förenta Staterna upphettas dessa ugnar genom
strålningstuber.
För att öka korrosionsbeständigheten betas
godset i kromatbad. Dow Chemical Co. har de
senaste åren experimenterat med en rad olika
ytbehandlingsmetoder och färger för skydd av
magnesiumlegeringar, och man torde så småningom
ha skäl att förvänta, att även andra skyddsmedel
mot korrosion skola komma till användning.
B 98
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
