Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
därmed sammanhängande sprödhet är dessutom
ganska stor, då kiselhalten hålles över 4 %. En
fjärde sak, som slutligen gjorde gjuterimännen
rädda för dessa legeringar, var deras känslighet
för bly som förorening. Blyet med dess ringa
löslighet i koppar och kisel bildar spröda komplexa
föreningar och minskar kraftigt legeringens
hållfasthetsegenskaper. För prima kiselbronser
specificerar man därför ofta blyfria utgångsmaterial.
Risken för gasabsorption minskas vid tillsats
av mangan och zink. Mangan och järn äro av
allra största betydelse för att erhålla en fin
struktur och seghet. De vanligaste legeringarna ha
därför föl jande sammansättning.
95 % Cu, 5 % Si, 1 % Mn,
94 % Cu, 4 % Si, 2 % Fe.
Zink i högre halter tillsammans med kisel, som
kommit till användning i tysk kiselmässing, t.ex.
15 % Zu, 3 % Si, har ej införts i amerikansk
praxis. Zinken minskar korrosionsmotståndet
högst väsentligt och anses därför ej särskilt
önskvärd.
Kiselbronsen borde ha möjligheter att med viss
framgång konkurrera med 88 — 10 ■— 2, vilken
den är överlägsen i fråga om tillförlitlighet.
Hittills har den huvudsakligen använts endast, då
korrosionsförhållandena varit för svåra för 88 —
10 — 2.
Utskillningshärdbara kopparlegeringar
För framställning av gjutgods med hög
elektrisk ledningsförmåga och samtidigt hög
hållfasthet användas framför allt de
utskillningshärdbara Corson-legeringarna. Cr—Si-legeringarna ge
de bästa resultaten både ur gjutnings- och
ledningsförmågesynpunkt. Sammansättningen är
0,06—0,12 Si, > 0,50 Cr. Efter värmebehandling
kan man erhålla en hållfasthet på 35 kg/mm2 och
endast 15 % lägre ledningsförmåga än hos ren
koppar. Uppkomsten av oxidfilmer vid
gjutningen utgör största svårigheten vid gjutningen. Co—
Si- och Ni—Si-legeringarna ge vid gjutningen
upphov till stora korn och silicider i
korngränserna. Det blir därför svårt att vid
värmebehandlingen utjämna strukturen och upplösa
legeringsämnena utan att bränna godsets yta. Rena
beryllium-kopparlegeringar ge låg
ledningsförmåga. De komplexa Ni—Be- och Co—Be- samt
speciellt Cr—Be-legeringarna äro ur denna
synpunkt bättre. De sistnämnda äro ur
ledningsförmågesynpunkt jämgoda med Cr—Si-legeringarna.
Zinklegeringar
Zinklegeringarna äro synnerligen väl lämpade
för tillverkning av pressgjutgods. De smälta vid
låg temperatur, ha goda gjutegenskaper, äro
billiga samt besitta goda fysikaliska och mekaniska
egenskaper. Ungefär tre fjärdedelar av pressgjut-
godsproduktionen bestod före kriget av
zinklegeringar. Den största delen härav användes av
automobilindustrien.
Som legeringselement ingå koppar, aluminium
och magnesium. Kopparn ökar främst
hållfastheten, medan magnesium synes göra legeringen
stabilare. De vanligaste legeringarna hålla
92,9 % Zn, 3 % Cu, 4 % Al, 0,1 % Mg,
95,95 % Zn, 4 % Al, 0,05 % Mg.
De gjutas vid en temperatur av 400—450°C.
Hållfastheten uppgår till 25—35 kg/mm2.
Alniumiumlegeringar
Aluminiumgjutgods framställes dels i form av
icke värmebehandlade legeringar uppbyggda av
två faser, varav den ena vanligen är en aluminid,
dels i form av utskillningshärdade legeringar. De
viktigaste legeringsämnena äro koppar, kisel,
magnesium och mangan.
Aluminiumkopparlegeringar
Koppar var tidigare den viktigaste
legeringsmetallen för aluminium i Förenta Staterna, och
man hör fortfarande den 8 % Al—Cu-legeringen
omtalas som amerikansk aluminiumlegering.
Moderna Al—Cu-legeringar innehålla små mängder
kisel, järn och zink, vilka bidra till förbättrade
gjutegenskaper och framför allt att åstadkomma
modifierade legeringar lämpade för olika
gjut-ningsprocesser.
Legeringar med 8 % Cu, oftast innehållande
ca 1 % Fe och 1 % Si, äro de vanligaste och
användas dels inom automobilindustrien, dels i
detaljer för dammsugare, tvättmaskiner,
skrivmaskiner m.m. För vissa ändamål är det fördelaktigt
med högre hårdhet eller bättre hållfasthet vid
högre temperaturer, varvid kopparhalten höjes
till ca 10 eller 12 %. Dessa legeringar uppvisa
relativt goda glidegenskaper.
Sandgjutna ge Al—Cu-legeringarna en
hållfasthet på ca 15 kg/mm2, kokillgjutna ca 20 kg/mm2
och pressgjutna ca 23 kg/mm2.
Aluminiumkisellegeringar
Aluminiumlegeringar med kisel utmärka sig
särskilt för lättflutenhet, låg
utvidgningskoefficient och goda korrosionsegenskaper och lätthet
att gjuta täta. De två första egenskaperna göra
dem särskilt användbara som kokill- och
press-gjutningslegeringar. En nackdel jämfört med
Al—Cu-legeringar är deras lägre bearbetbarhet.
Cu—Si-gjutgodsets användningsområde är
mycket stort och omfattar gods för transportmedel
av alla slag, speciellt för marina ändamål,
instrument, husgerådssaker etc.
Den vanligaste legeringen är 95 % Al, 5 % Si
med en draghållfasthet hos det sandgjutna god-
11 dec. 1943
B 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
