Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
eller på att köpet sker mot garanti eller som öppet
köp på leverantörens risk eller på att
konsumenten alltid själv provar ifrågavarande produkt och
helt svarar för dess kvalitet. Konsumenten har
enligt gällande lag alltid möjligheten att
reklamera felaktiga provföremål som utsorterats vid
provning men har däremot endast vid öppet köp
eller då viss kvalitet specificerats möjlighet att
reklamera hela partiet.
Här ha nu behandlats dels interna
förhållanden, dels förhållanden, som gälla samarbetet
mellan producenter och konsumenter vid olika
företag, och dels den allmänna
standardiseringsverksamhet, som här i landet utföres genom Sveriges
Standardiseringskommission. Denna verksamhet
avser åstadkommandet av för flera företag
gemensamma normer, leverans- och
provningsbestämmelser. Av det förut anförda framgår, att
kvalitetsfrågan i detta hänseende icke intar
någon särställning i förhållande till andra
provnings- och specificeringsproblem.
Litteratur
1. Shewhart, W A: Economic Control of Quality of
Manu-factured Product. New York 1931.
2. Dodge, H F, Romig, H G: Single Sampling and DouVle
Sampling Inspection Tables. Bell Syst. Techn. J. 20 (1941).
S. 1.
3. Dodge, H F: Acceptance-Bejection Requirements in
Specifications. Proc. Amer. Soc. Test. Mäter. Si (1934)
Part II. S. 877.
Kvalitetsbedömning av stora partier
DR LUDVIG DREYFUS, LSTF, VÄSTERÅS
Kvalitetsbedömning av stora partier
medelst enbart partiell provtagning
När en produkt av handelskvalitet säljes i stora
partier är det oftast ogörligt att avsyna eller
prova vartenda exemplar. I stället nöjer man sig
med en kvalitetsbestämning, som baseras på
undersökningen av ett visst antal på måfå uttagna
stycken. För detta förfarande användes
facktermen "partiell provtagning" i motsats till en
"hundraprocentig" sådan. Naturligtvis vinnes så
endast en viss grad av sannolikhet i bedömningen,
men häri har man alltid funnit sig, oftast till och
med utan att bekymra sig om huru stor denna
sannolikhet måhända var. Detta kan gå an så
länge köparen och säljaren själva från fall till
fall enas om provvillkoren. Men i betraktande av
den växande tendensen att standardisera även
partiella prov jämte villkoren för eventuell kassation
börjar man undra om icke matematisk-statistiska
metoder här ha ett tacksamt arbetsfält. Framför
allt kräves svar på följande fråga: leda dylika
metoder till så låga provtagningssiffror att dessa
med fördel normenligt kunna fastslås? Intresset
gäller alltså mindre den partiella provtagningens
förankring i teorien än dess säkerhetsgrad och
kvantitativa utformning. Vad som efterlyses är helt
enkelt en så pass fullständig sammanställning av
resultat, att med dess hjälp frågan om den
partiella provtagningens standardisering sakkunnigt
kan upptas till behandling. Därmed är även den
följande undersökningens målsättning klarlagd.
Den utgår från den förutsättningen att 100 %
provtagning icke ens i fall av tvist skall tillgripas,
utan att kontrahenterna äro eniga om att under
alla förhållanden låta sannolikhetslagarna döma.
DK 658.562
Konsumentens och producentens
risker vid "kassationsprovet"
För att över huvud taget kunna formulera ett
svar på den i inledningen framställda frågan
måste man först tillägna sig de begrepp, medelst
vilka matematisk-statistiska metoder uttrycka sina
resultat. I det enklaste tänkbara fallet äro dessa
begrepp följande:
Det sålda "partiet" antas bestå av N
statistiskt sett likartade exemplar, bland vilka n
exemplar godtyckligt tas ut för avsyning och
sammanföras till en "provgrupp". "Provningskvoten" ^
önskas så liten som möjligt.
Partiets "kvalitet" beskrives genom antalet
F = pN av de exemplar, som icke uppfylla vissa
fordringar och därför kallas "felaktiga".
"Felprocenten" p är i regel okänd för köparen —
eller allmänt "konsumenten" — och är måhända
endast bristfälligt känd för säljaren — eller
allmänt "producenten". Felprocenten kan icke
heller avslöjas genom partiell provtagning. Men för
provgruppens storlek n och det härvid tillåtna
felantalet c kunna sådana värden föreskrivas att
ett godkänt partis felprocent kan förmodas ligga
mellan två gränser p min och Pmax• Förhållandet
tarvar en särskild beteckning, eftersom det
Pmax
ingår i provtagningsbestämmelserna. Vi kunna
kalla det för "garantikvot".
Om vid det avgörande provet det tillåtna
fel-antalet c överskrides, är konsumenten berättigad
att underkänna hela partiet. Detta prov betecknas
ß mars 1943
I 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
