Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
därför som "kassationsprov". Vid detta prov bör
"risken" för missvisande resultat hållas så liten
som möjligt. Att även en viss risk R föreligger
betyder siffermässigt att i medeltal i 100 R fall
utav 100, provets utslag väntas peka åt fel
håll. Denna risk kan uppges för gränsfallen
Pmax resp. Pmirt’ Vore sålunda felprocenten så
stor som pmax så skulle det finnas en viss (låg)
sannolikhet Rk för den möjligheten att
felantalet c ändå icke överskrides, och att därför partiet
skulle godkännas. Rk är alltså "konsumentens
risk" vid kassationsprovet. Skulle å andra sidan
felprocenten vara så låg SOITI pmin, skulle det
visserligen finnas en hög men dock ej 100 %
sannolikhet Sp för det avsedda resultatet, att
felgränsen c innehålles och partiet accepteras.
Rp = 1 — Sp är alltså "producentens risk" vid
kassationsprovet, Sp hans "säkerhet".
Föregripande utredningens resultat kan redan
här meddelas att i praktiken risken antagligen
kommer att bli av storleksordningen R = 0,1
vid en garantikvot som ej kan göras större ån
Pmin
Pmax
■■ 0,3—0,i.
Under sådana förhållanden är det tydligt att
man ej kan tala om någon bestämd garanti.
Ingenting hindrar exempelvis leverantören att
med en medveten eller omedveten minskning av
sin egen säkerhetsmarginal Sp sälja ett parti med
p > pmin. Härmed måste man i själva verket
alltid räkna emedan säljarens kännedom angående
partiets verkliga felprocent kan vara bristfällig.
Dock kan det ej gärna tänkas att producenten
avsiktligt skulle släppa ut ett parti med en så hög
felprocent som pmax. Härvid skulle nämligen hans
säkerhet bli densamma som konsumentens risk
Rk, alltså ungefär 10 %. I betraktande härav kan
man påstå att producenten i själva verket har
åtagit sig en större förpliktelse än vad
felprocenten Pmax innebär, och i enlighet härmed torde
sannolikt konsumentens risk bli mindre än Rk.
För att begränsa provgruppens storlek n till
relativt låga värden är man tvungen att
hopkoppla en så betydande risk för producenten som
Rp = 0,1 med en så pass låg garantikvot som
Pmm _Qg—q4 Detta är en svag punkt och
Pmax
så vitt jag förstår måste eventuella normer
räkna med den möjligheten att en producent
fordrar större säkerhet, exempelvis SP]I = 0,98 vid
fi* =0,1 och Pmin- =0,3
Pmax
visserligen en större provgrupp nu, en än för
villkoret Spj — 0,9, men man kan förutse fall där de
ökade provkostnaderna betyda mindre för
producenten än den ökade säkerheten.
Delar man denna åsikt, så böra normerna
tilllåta två alternativ, Sp7= 0,9 med ni och c/ samt
Spu = 0,98 med nu och ch — bägge baserade på
samma värden på Rk och Vid det andra
Pmax
alternativet kunna normerna dessutom
rekommendera att efter ömsesidig överenskommelse
avbryta undersökningen efter m prov, ifall
härvid felantalet c/ icke överskridits. På så sätt
kunna här provningskostnaderna minskas.
Införandet av
ett stympat kassationsprov som ’’standardprov"
Kassationsprovets bestämmelser bilda en
entydig funktion av de variabler, som ingå i
förutsättningarna. Med andra ord: föreskrives en viss
konsumentrisk Rk för en felprocent pmax och en
viss producentrisk Rp för en felprocent pmin, så
finnes härtill endast en möjlig kombination av
provgruppens storlek n och det härvid tillåtna
felantalet c. När vi senare få reda på siffervärdena
finna vi att provgruppen n i alla fall blir större
än önskvärt, exempelvis av storleksordningen 100.
För att om möjligt råda bot härför
överens-kommes att kassationsprovet får avbrytas redan
vid ett visst lågt provtalsvärde n0 ifall ett visst
lågt feltal Co icke överskridits. n0 och c0 baseras
på samma felprocent pmax och konsumentrisk
Rk som kassationsprovet, däremot på en mycket
låg säkerhet för producenten, förslagsvis Spo — 0,5
vid den felprocent pmim som gäller för
kassationsprovet.
Detta stympade kassationsprov kallas
lämpligen för "standardprov". Vid Sp0 = 0,5 reduceras
kassationsprovets provtal n till mindre än hälften,
och längre kan man icke gärna gå, ty då skulle
vid n0 feltalet c0 oftast överskridas och den
eftersträvade förenklingen i provningsproceduren gå
förlorad. I alla fall bör konsumenten ha klart för
sig att om standardprovet ej går i lås likväl ingen
anledning till misstankar föreligger.
Partistorlekens
och felprocentens betydelse
Matematisk-statistiska metoder tillåta en
särskilt enkel behandling av vårt problem, ifall
felprocenten pmax och provningskvoten ^ förete
låga värden, exempelvis högst 0,1. För
felprocenten torde denna gräns knappast överskridas men
väl uppnås, och det skulle till och med kunna
ifrågasättas om icke eventuella
provtagningsnormer helt enkelt borde föreskriva pmax = 0,1 såsom
standard för handelskvalitet. Ett av motiven
härför skulle vara hänsynen till provgruppens
storlek. Ty enligt nedanstående ekvation (5) är
provgruppens storlek n omvänt proportionell mot
felprocenten p.
0,4. Därtill behövs Vad provningskvoten ^ beträffar så kommer
nog vid kassationsprovet av medelstora partier
redan med Sp = 0,9 ovannämnda gräns att
överskridas, men når man icke över ^ = 0,3 gälla de
för N = oo härledda lagarna fortfarande med så
god approximation att eventuella
provningsföreskrifter knappast behöva graderas efter
partistorleken. För att ge ett begrepp om dess ringa
inflytande anföres följande för en konsumentrisk
av 10 % empiriskt funna korrektionsformel
n n /_ „ s/ \
0,15 K c)
.52 ■
(1)
I 32
6 mars 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
