Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Föreningar
Industriell Ekonomi och Organisation höll i år sitt
vårmöte 1 Falun tillsammans med Ingeniörsklubben i Falun.
Det var ett 40-tal medlemmar, som fredagen den 7 maj ställde
kosan till Ludvika för att bese Aseas verkstäder.
Omedelbart efter ankomsten hälsades deltagarna i färden
välkomna av överingenjör Sven Erik Eriksson, som höll ett
kort orienterande anförande om den utveckling, som
Ludvikaverkstäderna hade undergått sedan de 1916 blevo Aseas
egendom. Talaren meddelade bl.a. att antalet anställda f.n. 6r
över 2 000. Verkstädernas uppvärmda golvyta är ca 75 000 m!.
Tillverkningen består huvudsakligen av transformatorer av
alla typer och storlekar samt högspänningsapparater, såsom
strömbrytare, överspänningsskydd, strömriktare m.m.
Produktionen präglas dels av det omfattande utvecklingsarbetet,
och dels därav att tillverkningen i serier är långt mindre än
vad man skulle kunna tro; driften betecknades av talaren
närmast som "beställningsskrädderi". Beaktansvärda försök
göras dock för att i verkstäderna i den mån som är lämpligt
upplägga tillverkningen efter rationella metoder.
Civilingenjör Uno Lamm redogjorde för utvecklings- och
forskningsarbetet vid Asea, speciellt vid Ludvikaverken.
Att utvecklingsarbetet på högspänningsområdet icke är
avslutat framgår bl.a, av det faktum, sade talaren, att man
faktiskt 1 dag Inte vet, hur man tekniskt skall lösa det
viktiga problemet att överföra Luleälvens enorma
kraftbelopp till mellersta Sveriges industriområde. Innan det
projektet kan förverkligas, måste man kunna konstruera
transformatorer, brytare och annan materiel för ännu högre
spänningar, än som hittills har använts, och det är inte ens
givet, att man bör använda växelström, såsom hittills alltid
har skett.
I fråga om brytare för högspänning befinner man sig för
närvarande i en mycket snabb utveckling. Nya principer för
brytare ha kommit fram under senare åren. Även inom
området för överspänningsskydd är utvecklingen mycket
snabb, och man har nu kommit över från vad man skulle
kunna kalla det tekniska kvacksalveriet till den tekniska
vetenskapen. De överspänningsskydd eller åskskydd, som
man i samarbete med Elektrovärmeinstitutet har fått fram,
äro nu så goda, att de atmosfäriska urladdningarna
sommartid, som tidigare ha varit kraftöverföringens fiende nr 1,
numera verkligen kunna effektivt bekämpas. Utvecklingsarbetet
i Ludvika karakteriseras av, att det är mycket empiriskt, och
därav att man i de flesta fall måste företa undersökningarna
i full skala redan på experimentstadiet.
För försök med brytare har det sålunda byggts en
anläggning, som under ett kort ögonblick kan lämna en effekt
lika stor, som en stor kraftstation ger, om man direkt
kortsluter den. Högspänningslaboratoriet i Ludvika kan lämna
spänningar flerfaldigt större än de högsta förekommande
spänningarna på kraftledningar i drift, så att
högspännings-apparaternas isolation kan provas och nya apparater
utvecklas med betryggande marginal.
Utvecklingsarbetets organisation präglas av ett ständigt
vägande mellan två former. Den ena formen är
centrallaboratoriet, dit de olika avdelningarna hänskjuta sina speciella
problem för att få dem lösta. Den andra är en
decentraliserad form, där en ingenjör eller en grupp av ingenjörer
har i uppdrag att utveckla ett visst objekt eller en viss grupp
av objekt. Problem, som återkomma på många olika håll inom
företaget, t.ex. materialproblem, böra exempelvis lämpligen
samlas vid centrallaboratoriet och bearbetas av detta. För
det ändamålet har Asea sitt centrallaboratorium i Västerås,
som utför ett omfattande forskningsarbete, framförallt i fråga
om isolationsmaterial, metaller och korrosionsskyddsmedel
m.m. Även materialproblemen måste emellertid till en viss
del behandlas decentraliserade, då de oftast stå i sådant
intimt beroende av de konstruktiva möjligheterna och
verkstadsresurserna, att de måste lösas hand i hand med dessa.
Ännu mera naturligt faller sig den decentraliserade
organisationen när det gäller forskning och utveckling på
apparatområdet, t.ex. i fråga om strömbrytare och strömriktare.
Det är ju ganska klart att det konstruktionskontor, som
skall utveckla och konstruera högspänningsbrytare med de
utomordentligt mångskiftande fordringar, som ställas på
dessa apparater, måste kunna hålla alla trådarna 1 sin
hand och driva forskningsarbete, experiment och
konstruktionsarbete hand i hand. Utvecklingsarbetet på
brytarom-rådet är därför så organiserat, att det bedrivs av
apparatavdelningen, medan högeffektlaboratoriet ställer lokaler,
provningspersonal och den mycket omfattande
experimentutrustningen, maskiner, instrument och dylikt till förfogande
för apparatavdelningens ingenjörer. Vid alla viktigare prov
är konstruktören närvarande och leder experimentarbetet.
Dessutom driver laboratoriet ett omfattande eget
utvecklingsarbete på det mättekniska området för att förfina de medel,
med vilka man kan få en djupare inblick i det komplicerade
händelseförloppet 1 en brytare. Laboratoriet har givetvis också
sina egna forskningsproblem. I synnerhet gäller detta de allra
första trevandena på ett helt nytt område.
Efter rundvandringen i de storslagna och ljusa
verkstadslokalerna bjöd Asea deltagarna på middag på
Stadshotellet under presidium av överingenjör Eriksson. Gästernas
tack framfördes av professor Tarras Sällfors.
Resan fortsattes därpå till Falun, där gemensamt
sammanträde hölls med Ingeniörsklubben 1 Falun under
ordförandeskap av professor Tarras Sällfors och bruksdisponent
William Nisser. Sedan föreningsangelägenheterna hade
behandlats höll professorn vid Skogshögskolan, Thorsten
Streyf-kert, ett föredrag över ämnet "Aktuella problem, för
skogsnäringen", vilket kommer att återges i Teknisk Tidskrift.
Dagen avslutades med gemensam supé och dans.
Följande dag, lördagen den 8 maj, visades Bergslagets
festvåning och museum av doktor Alvar Silow, som elegant
och spirituellt kåserade om framfarna tider och om
företagets historia.
Denna intressanta del av programmet blev tyvärr ganska
kort, därför att deltagarna redan kl. 11 måste fortsätta
färden till Kvarnsvedens Pappersbruk. Här hälsade brukets
chef, fil. dr Raonar Söderqüist, gästerna välkomna och
lämnade en del intressanta upplysningar om Sveriges största
tidningspappersbruk. Vid Kvarnsveden tillverkas nämligen icke
mindre än 100 000 t papper årligen, och vad det betyder kan
man förstå, när man hör att alla Sveriges tidningar
tillsammans förbruka 93 000 t/år.
Bergslagets industrier äro huvudsakligen baserade på den
elenergi, som kan tas ut vid bolagets kraftverk i Dalälven.
Det är inga små kvantiteter. I de hittills utbyggda fallen kan
man ta ut inemot 500 miljoner kWh/år. Bergslagets totala
energi-omsättning är omkring 750 miljoner kWh/år. I
Bergslaget tillhöriga forsar finnes möjlighet att ta ut ca 1 500
miljoner kWh/år. I full drift förbrukar Kvarnsvedens
Pappersbruk omkring 400 miljoner m3l/år. Av stenkol går det åt
35 000 t och bolagets behov av motorkraft är 70 miljoner
kWh/år och av slipkraft 115 miljoner kWh/år. Kvarnsvedens
Pappersbruk förbrukar lika mycket vatten som Stockholms
befolkning. I den gamla fabriken, som för övrigt är
maskin-hallen från Stockholmsutställningen 1897, kan man få se den
unika synen av sex stora pappersmaskiner i bredd med en
sjunde maskin vid sidan, vilken tillverkar papp. Den allra
största maskinen, som har en årskapacitet av 30 000 t,
är inrymd i ett särskilt maskinhus. Denna enda maskin har
med byggnaden och den elektriska utrustningen inräknad
kostat 4 miljoner kr. Pappersbanan är 5,5 m bred och
papperet går fram genom maskinen med en hastighet av 310
m/min.
Arbetarantalet vid Kvarnsveden har hittills varit mellan
800 och 900 vid full drift.
Efter den intressanta rundvandringen genom brukets
anläggningar avreste färddeltagarna med Sveriges äldsta eltåg
till Domnarvet, där Bergslaget bjöd på lunch.
Efter lunchen besöktes Domnarvets Industriskola, som
visades under ledning av rektor Börxe Beskow. Denna skola
grundades år 1908 genom en stiftelse av dåvarande
disponenten för Stora Kopparbergs Bergslags AB, Erik Johan
Ljungberg. Skolans uppgift är att fostra kvalitetsarbetare för
industrien, bland vilka efter flerårig praktik förmän kunna
utväljas. Skolan arbetar efter två linjer, den ena för
bearbetning av metaller, huvudsakligen järn, den andra för
snickeri. Det första arbetsåret fördelas med hälften på
vardera linjen, under det att de båda senare åren helt ägnas
åt endera linjen — så långt det är möjligt efter elevernas
önskan. r
1 4 f,
5 juni 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
