Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
reaktionen CaC03 — CaO + C02
(dissociationstempe-ratur ca 900°) utröntes genom vägning före och efter
försöket i neutral atmosfär och omräknades per
enhetsyta (1 cm2). Vid preparatet 1) är detta direkt
möjligt, emedan dessa kristaller endast äro
begränsade av romboederytor. Ifråga om preparaten 2)
och 3) måste en korrektion, som kan beräknas med
ledning av försöken med spaltromboedrarna, vidtagas
för den del, som består av romboederytor, i och för
erhållande av värdet för huvudytornas (bas resp.
prisma för sig) dissociationsandel. Resultaten
framgå av fig. 1 och 2.
Då det vid sådana försök helt naturligt är
omöjligt att erhålla kristallytan som ett fullständigt
enhetligt gitterplan — en förskjutning nedåt av endast
ett atomskikt kan ju helt ändra ytpartiklarnas art
och fördelning — överlagra sig givetvis
dissocia-tionsegenskaperna hos på olika sätt uppbyggda
nätytor även vid synnerligen noggrann slipning.
Därtill kommer inverkan av sprickor och andra
störningar. Man kan därför naturligtvis icke vänta sig
några större skillnader mellan de resultat, som
erhållas med olika kristallytor. Det är snarast
förvånansvärt, att dessa skillnader trots allt framträda så
tydligt som i de i fig. 1 och 2 åskådliggjorda resultaten
med kalkspat.
I fig. 1 återgivës inflytandet av temperaturen på
viktsminskningen hos de olika kristallerna efter en
försökstid av 5 minuter. Som man kan förmoda,
avta skillnaderna på grund av ökad diffusion med
stigande försökstemperatur. På samma sätt verkar
också, såsom är att vänta och såsom framgår av
fig. 2, försökstidens förlängning. Vid lägre
temperaturer än ca 750° äro emellertid
sönderfallshastig-heterna så låga, att de individuella skillnaderna icke
framträda under dessa försöksbetingelser.
Försök med pyrit
Två olika slag av slipaide provkroppar användes:
1) kuber,
2) oktaedrar.
Ej heller vid dessa försök kunde större kristaller
än med en kantlängd av ca 3—4 mm användas, enär
eljest sprickor lätt uppstå under upphettningen.
Kristallytan uppmättes noggrant som förut.
Korrektioner behövde givetvis icke vidtas i detta fall, då
provkropparna icke begränsas av olikvärdiga
kristallytor. Upphettningen och avkylningen verkställdes
såsom vid försöken med CaC03 i torr N2-ström, och
viktminskningen till följd av reaktionen FeS2 =
= FeS + S angavs per cm3 yta.
Fig. 3. Upphettning av
FeSs, kuber (1) och
oktaedrar (2), i Ns vid olika
620 temperaturer under 10
~ minuter.
Fig. i. Upphettning av
FeSs, kuber (1) och
oktaedrar (2), i JV2 vid
olika temperaturer under
5 minuter.
Ifråga om dissociationstemperaturen för pyrit
föreligga mycket olika uppgifter. Under de här angivna
betingelserna12 sker sönderfallet mycket långsamt vid
temperaturer under ca 590°. Försökstemperaturerna
växlade mellan 590 och 620°. Vid ca 600°
observerades emellertid en plötslig stegring. Liksom vid
försöken med CaCOj utfördes försöksserier såväl under
konstant uppihettningstid (5 resp. 10 min) vid olika
temperaturer (fig. 3 och 4) som vid konstant
temperatur och under ökande upphettningstid (fig. 5).
Försöksresultaten ha i kurvform angivits i fig. 3, 4
och 5.
Av samtliga diagram synes, att sönderdelningen
sker snabbare på kubytorna än på oktaederytorna.
Det framgår också, att skillnaderna mellan de olika
ytorna vid de använda försökstiderna först ökas med
stigande försökstemperatur och sedan (över ca 610°)
åter minskar alldeles som vid försöken med CaC08.
Av intresse är den plötsliga ökningen i
sönderdel-ningshastigheten, vilken ifråga om kuber
uppträder vid något lägre temperatur än vid oktaedrar.
Kurvorna visa, att man icke har att göra med en
termisk dissociation med enkelt förlopp. Från andra
undersökningar rörande sönderdelning av FeS2 är
det även känt, att vid sönderfall av FeS2 fasta
lösningar bildas i form av pyrrotinfaser enligt
wFeS21= wFeS (S)* + (« — x) S.13
Dessa lösningar ha ett lägre S-tryck, och i
verkligheten sker snabb termisk sönderdelning vid ett
S-tryck av 1 at först vid en temperatur över 675°.
12 Jfr X>oelter, Handbuch d. Mineralogie IV: 1, 519, 542
och Louis d’Or, Journ. Chim. phys. 28 (1931), 377.
is B T Allen, J L Ckenshaw, J Johnston och E S
Larsen, jfr Doelters Handbuch d. Mineralogie IV: 1, 519.
Fig. 5. Upphettning av FeSs, kuber (1) och oktaedrar (2),
i Ni vid 596° under ökande upphettningstid. De dubbla
kurvorna hänföra sig till utförda parallellförsök.
13 febr. 1943
K 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
