Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Åren närmast efter 1925 arbetades det på mänga
håll med kautschuksyntesen. Emellertid föll
rågum-mipriset från toppnoteringen 1925 till sitt hittills
lägsta värde 1932. Det ena företaget efter det
andra upphörde att intressera sig för konstgummi, och
till slut återstodo endast tre, vilka målmedvetet och
trots alla svårigheter fullföljde det påbörjade arbetet:
I. G. Farbenindustrie A.-G. i Tyskland, E. I. du Pont
de Nemours & Co. i Förenta Staterna samt den
statligt bedrivna, ryska forskningsverksamheten. Dessa
tre tillkomma äran att ha överfört kautschuksyntesen
till det kommersiella planet.
Utvecklingen i Tyskland
I Tyskland hade den kemiska industrien
samman-slutit sig till en stor trust, I. G. Farben, som år 1925
med insättande av sina stora kapitalresurser började
ett intensivt forskningsarbete på kautschuksyntesens
område. Tack vare apparatteknikens utveckling och
vidgad kännedom om de makromolekylära kemiska
förloppen var det möjligt att som monomer välja den
gasformiga butadienen. Genom grundläggande arbete
i Oppau och Ludwigshafen gjordes 1926 ren butadien
kommersiellt tillgänglig. Framställningen skedde den
ortodoxa vägen över acetylen:
3 C + CaO CaCjs -f CO (1)
Kol Kalk Karbid Koloxid
CaC2 + 2 H2 O HC = CH + Ca(OH)2 (2)
Karbid Vatten Acetylen Kalk
HC==CH 4- H2 O —>■ CH3 • CHO (3)
Acetylen Vatten Acetaldehyd
2 CH3 • CHO -> CH3 • CHOH • CH2 • CHO (4)
Acetaldehyd Aldol
CH3. CHOH. CH2. CHO +
Aldol
+ H2-+ CH3.CHOH.CH2.CH2.OH (5)
Väte Butylenglykol
CH3 • CHOH • CH2 • CH2OH CH2; CH • CH : CH2 -f
Butylenglykol Butadien
+ 2H20 (6;
Vatten
Polymerisationen genomfördes över metalliskt
natrium som katalysator. Därvid skedde, som förut
visats för dimetylbutadien, en omlagring inom
buta-dienmolekylen:
n (CH2=CH-CH=CH2) (—CH2—CH=CH—CHa—)„ (7)
Rena trådmolekyler gick emellertid inte heller i detta
fall att åstadkomma, utan tvärbindningar förekommo.
Polymerisatet fördes i marknaden under namn av
Buna (BUtadien, NAtriumpoIymeriserad). Tre olika
typer framställdes, nämligen Buna 32, Buna 85 och
Buna 115. Sifferbeteckningarna ånge den
genomsnittliga molekylvikten i tusental. Till skillnad mot nyare
bunatyper betecknas denna grupp numera som
"sif-ferbuna".
Buna 32 är en utomordentligt seg, honungsliknande
produkt, som fortfarande tillverkas och försäljes un-
der namn av Plastikator 32. Den användes numera
som mjukningsmedel för modernare bunatyper.
Ensam kan den inte användas.
Buna 85 liknar bearbetat naturgummi. Den är fast
men icke formbeständig. Även den användes
numera på grund av sin klibbighet som mjukningsmedel
för nya bunatyper. Den har tidigare ensam använts
för mjukgummiprodukter. Avnötningsförlusten är
dock större än för naturgummi.
Buna 115 är den hårdaste av sifferbunatyperna.
Den tillverkas ej längre, men användes ursprungligen
för alla slags mjukgummiprodukter. De första
buna-bildäcken, som framställdes i Tyskland, voro
tillverkade av Buna 115. I vissa fall var
avnötningsförlusten mindre än för naturgummi. Såväl Buna 85
som 115 kunna vulkaniseras till hårdgummistadiet.
Sifferbuna var ett stort steg framåt på
kautschuksyntesens område. I stort sett hade de samma
egenskaper som naturgummi. Vid rumstemperatur voro
åldringsegenskaperna något sämre än för
naturgummi, vid förhöjd temperatur bättre.
Brotthållfastheten var något lägre.
Såväl metylgummit som sifferbuna voro s.k.
mass-polymerisat, dvs. polymerisatet avskiljes i
reaktionskärlen som större eller mindre klumpar. Detta
är ur tillverkningsteknisk synpunkt icke önskvärt.
Det är i stället ett önskemål att kunna fylla och
tömma reaktionskärlen genom rörledningar. Då bör
det också vara möjligt att utföra polymerisationen
kontinuerligt.
Redan Gottlob, en av Hofmanns medarbetare,
föreslog 1912, att polymerisationen skulle utföras i
emulsion, dvs. monomeren skulle emulgeras i vatten till
en mjölkliknande vätska. Han fann emellertid ingen
lämplig emulgator. Först genom bearbetning av
problemet i Leverkusen 1927—29 kunde man
förverkliga Gottlobs idé. När man polymeriserar den
emul-gerade monomeren, erhåller man även polymeren i
emulgerad form, syntetisk latex (latex =
gummimjölk). Emulsionens småpartiklar äro negativt
laddade och kunna därför koaguleras med en syra,
Koagulatet tvättas och arbetas på valsverk ihop till
fällar. Ett på skisserat sätt framställt konstgummi
kallas emulsionspolymerisat.
Den syntetiska latexen kan givetvis användas
direkt för framställning av doppade gummiartiklar på
samma sätt som naturlatex.
Som förut nämnts, består rågummi av trådformiga
jättemolekyler utan tvärbindningar mellan
trådmolekylerna. Det är därför termoplastiskt och
utomordentligt formbart. Vid vulkaniseringen uppstå
däremot svavelbryggor mellan trådmolekylerna, och
strukturen övergår till nätbildning i rymden. Detta
yttrar sig på så sätt, att gummit övergår från sitt
plastiska till sitt elastiska tillstånd. Om butadien
polymeriseras i emulsion, uppstår ett polymerisat
med kraftigt utbildad nätstruktur, dvs. med ringa
formbarhet. Man har emellertid funnit, att det är
möjligt att polymerisera en blandning av två
emul-gerade monomerer. Monomererna komma då
omväxlande att uppbygga makromolekylen med en bestämd
gruppering inbördes. Produkten kallas
blandpoly-merisat. Om butadien polymeriseras i emulsion
tillsammans med en annan polymeriserbar förening,
minskar benägenheten till nätbildning, och man erhåller
en lättare bearbetbar förening. Dessutom kan man
11 dec. 1943
K 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
