Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
variera polymerisatets egenskaper i förut okänd
utsträckning.
Tyskarna ha praktiskt tillämpat denna
polymerisa-tionsteknik på bokstavsbuna, dvs. Buna S och SS samt
Buna N och NN. (De sistnämnda benämnas numera
Perbunan och Perbunan Extra.)
Buna S är ett blandpolymerisat av butadien och
styrol (= vinylbensol). Den återkommande perioden
i makromolekylen är
h h h h h h
c - - c = c- -c — c — c —
h h ^ h c6h5
butadien
styrol
Buna SS innehåller mera styrol, nämligen 1 del på
3 delar butadien.
Buna S har i huvudsak samma egenskaper i
vulkaniserat tillstånd som naturgummi.
Åldringsegenskaperna, värmebeständigheten och
avnötningsmot-ståndet äro dock naturgummits överlägsna. Därför
användes Buna S med utomordentligt gott resultat
till slitbanor på de bildäck, som nu tillverkas i
Tyskland. Vissa nackdelar har den dock, framför allt
den låga klibbigheten i ovulkaniserat tillstånd samt
den besvärliga bearbetningen. Den sistnämnda
svårigheten har man lyckats bemästra genom termisk
depolymerisation. Klibbigheten kan visserligen ökas
genom inblandning av sifferbuna, men ännu måste
man använda naturgummi till cord- och mellanlagren
i bildäck.
Buna SS har visserligen högre
hållfasthetsegenskaper och bättre elektriska egenskaper än Buna S, men
å andra sidan har den lägre köldbeständighet, vilket
begränsar dess användbarhet. Den användes
vanligen i blandning med Buna S.
Perbunan är ett blandpolymerisat av butadien och
akrylsyrenitril (■— vinylcyanid):
H H H H " H H
C — C = C — C — c- -c —
H H 4 H CN
butadien
akrylsyrenitril
Perbunan Extra är mera rik på akrylsyrenitril,
nämligen 1 del på 3 delar butadien.
Perbunan är lättare àtt bearbeta än Buna S men
mycket svårare än naturgummi. Den karakteriseras
av goda åldrings- och hållfasthetsegenskaper samt
värme- och oljebeständighet. Däremot är den liksom
naturgummi och Buna S löslig i aromatiska och
klorerade kolväten samt i motsats till nyssnämnda även
i ketoner. I elektriskt hänseende är den en
halvledare. Tack vare sin oljebeständighet har den fått
en ganska stor användning även utom Tyskland. Den
var den enda konstgummikvalitet, som tyskarna före
kriget sålde för export.
Buna S och Perbunan började 1937 att tillverkas
i en "försöksanläggning" med en kapacitet av 2 400
ton/år. Efter 3 års byggnadstid togs en större
anläggning 1939 i drift i Schkopau. Dess första
utbyggnadsstadium motsvarade en årsproduktion av
25 000 ton. Under 1940 fördubblades dess kapacitet.
Sedan dess har ytterligare ett bunaverk tagits i drift.
I detta framställes acetylenen icke ur kol och kalk
via karbid utan ur avfallskolväten från den
syntetiska bensintillverkningen.
Utvecklingen i Förenta Staterna
Till gummisyntesen i Förenta Staterna är i främsta
rummet knutet namnet Nieuwland. Han lyckades
intressera du Ponts ledning för sina försök att ur
acetylen framställa konstgummi. Du Ponts
forskarstab sattes i arbete, och resultaten började snart visa
sig. 1931 publicerade Nieuwland tillsammans med
Calcott, C akter och Downing en redogörelse över
acetylens omvandling till vinylacetylen och samma år
offentliggjorde Carothers, Williams, Collins och
Kirby en avhandling om klorbutadiens
polymerisation till konstgummi. Kort därefter salufördes
polymeriserad klorbutadien under namn av Duprene.
Senare har namnet ändrats till Neoprene.
Som vi sett, valde du Pont en annan
butadien-förening än tyskarna, nämligen klorbutadien (även
kallad kloropren, jfr isopren). Råmaterialet för
klorbutadienframställningen är kol och kalk, vilka
tillsammans i ljusbågsugnar bilda karbid. Karbiden
ger med vatten acetylen, vilken omlagras till
vinylacetylen och med saltsyra kloreras till klorbutadien:
2 HC = CH —*■ CH = C — CH=CH2 (1)
Acetylen Vinylacetylen
CH= C-CH=CH2+HCl —» CH2 = CC1—CH=CH2 (2)
Vinylacetylen Saltsyra Klorbutadien
Vid polymerisationen omlagras klorbutadien genom
monomerens aktivering på samma sätt som visats
för butadien:
"H Cl H H
C=C—c=c
H H
H Cl H H
-C —C=C — C—
H H
(3)
Om polymerisationen får fortlöpa till slutstadiet,
erhålles den s.k. /i-polymeren, vilken närmast liknar
vulkaniserat gummi och icke är formbar.
Polymerisationen avbrytes därför i ett tidigare stadium
(cc-polymeren), och detta stadium stabiliseras med
fenyl-/?-naftylamin. I detta tillstånd föres Neoprene i
marknaden.
Villkoret för att ett gummiliknande ämne skall
kunna vulkaniseras är, att det är omättat, dvs.
molekylkedjan innehåller dubbelbindningar. Naturgummi
och bunatyperna vulkaniseras med svavel eller
svavelföreningar (undantagsvis med tellur eller selen).
När den svavelhaltiga gummiblandningen upphettas
tillräckligt, gå några dubbelbindningar upp och
binda svavlet, vilket, såsom vi tidigare sett, kommer
att bilda bryggor mellan gummits trådmolekyler.
Neoprene vulkaniseras däremot utan svavel. Efter
tillsats av vissa metalloxider upphettas blandningen,
varvid den avbrutna polymerisationen fullbordas och
polyklorbutadienen överföres från ot- till ju-stadiet:
produkten är vulkaniserad.
Neoprene framställdes ursprungligen såsom ett i
värme polymeriserat masspolymerisat. Numera har
dock du Pont övergått till emulsionspolymerisering.
Neoprene är i ovulkaniserat tillstånd en starkt
termoplastisk massa med karakteristisk lukt. Den
saluföres i ett flertal typer (se tabell II), åtskilda
huvudsakligen genom variationer i
polymerisations-förloppet. Den är lättbearbetad, men i detta
hänseende finnes en viss skillnad mellan de olika typerna.
K 20
13 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
