Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
ter. Man har därvid valt butan, vilken dels
förekommer som naturgas i Baku, dels erhålles vid
crack-ningen av petroleum. Av butan framställes butadien
via buten:
Butan CHS • CH2CH-CH3
Buten CH3 • CH, • CH : CH2
På denna väg framställt konstgummi benämnes SKA.
Oberoende av framställningssättet polymeriseras
butadienen med natrium (masspolymerisat).
Kvaliteten uppgives vara låg på grund av svårigheterna
att renframställa butadienen. Redan 1934 uppgick
årstillverkningen av SKB till 11000 à 12 000 ton/
Ryssarna ha dessutom i Erivan en fabrik för
framställning av ett klorbutadienpolymerisat. Produkten
går under beteckningen Sowprene.
Utgångsmaterialet är acetylen och framställningssättet i stort sett
detsamma som du Ponts. Sannolikt rör det sig om
ett masspolymerisat. Föga är emellertid känt om
dess egenskaper.
Under de senaste åren ha ryssarna publicerat en del
undersökningar av emulsions- och blandpolymerisat.
För närvarande är dock ingenting känt om ev.
kommersiell tillverkning av dylika konstgummikvaliteter.
Utvecklingen i andra länder
I Polen framställdes före sammanbrottet en
konst-gummikvalitet benämnd Ker. Fabrikationen skedde
i en fabrik nära Sandomierz av ett dotterbolag till
den polska bildäcksfabrikanten Stomil. Ker var ett
ur sprit framställt butadienpolymerisat, påminnande
om den ryska SKB. Tillverkningen synes i mindre
skala ha igångsatts redan 1935.
Pirelli, Italiens största gummifabrik, igångsatte
1939 tillverkningen av Buna enligt en något
modifierad metod. Beträffande produktens kvalitet och
fabrikationens omfattning är ingenting känt.
Även i Tjeckoslovakien fanns före kriget intresse
för framställning av konstgummi. Närmast synas
försöken ha rört sig om en SKB-liknande produkt.
Huruvida tillverkningen hann igångsättas före den
tyska ockupationen förefaller osäkert.
Trots att i Cambridge under 1920-talets sista år
polymerisationsförloppen ivrigt studeras, kom
någon tillverkning av syntetiskt gummi icke till stånd.
Imperial Chemical Industries, den engelska
motsvarigheten till I. G. Farben, intresserade sig 1940 för
en tillverkning av Neoprene på licens av du Pont.
Hittills har någon fabrikation dock icke kommit i
gång.
Japan har igångsatt tillverkning av såväl
butadien-som klorbutadienpolymerisat. Det senare benämnes
Mustone. 1937 uppgav Umeno Research Institute,
att Mustonetillverkningen uppgick till 1 ton/dygn.
Den anses närmast motsvara Neoprene, även om
framställningsmetoderna något avvika från du Ponts.
1940 meddelades, att en anläggning för framställning
av Buna på licens av I. G. Farben var under
uppförande i Manchukuo.
Tioplaster
På gränsen mellan de vulkaniserbara, syntetiska
gummikvaliteterna och de icke vulKaniserbara
termoplasterna står en grupp av svavelhaltiga
kolväten med gummiliknande egenskaper, tioplasterna.
Patrick fann 1927, att den sedan 1840 kända
föreningen polyetylentetrasulfid
H H S S ’
— C — C — S — S —
H H in
har egenskaper, som i mycket påminna om gummi.
Enklast sker framställningen genom att etylendiklorid
och natriumtetrasulfid blandas i reaktionskärl,
varvid en spontan kondensation inträder. Den bildade
produkten är en gulgrön massa med särskilt vid
förhöjd temperatur starkt irriterande lukt. Numera
kondenseras även etylentetrasulfiden i emulsion.
Kondensationsprodukten kan efter inblandning av
vissa metalloxider "vulkaniseras" genom
uppvärmning. Härigenom drives kondensationen till en högre
nivå. Vulkanisatet är dock fortfarande
termoplas-tiskt fastän i mindre utsträckning än den
ovulkaniserade blandningen. Materialet är lättbearbetat, men
vulkaniseringen kräver särskild omsorg på grund av
benägenheten för porbildning. Under hela
arbetsprocessen i gummifabrikerna uppstå dessutom
svårigheter på grund av den starka lukten, som kraftigt
irriterar särskilt ögats slemhinnor.
Vulkanisatet har tämligen låga
hållfasthetsegenskaper, otillfredsställande slitstyrka och stor
"krypning" under tryck. För packningsändamål har det
emellertid fått en ganska vidsträckt användning på
grund av sin olöslighet i alla kända lösningsmedel
utom kolsvavla. Även för dessa ändamål begränsas
tyvärr användbarheten av den låga
värmebeständigheten.
Framställningen är enkel, och produkten har
därför tillverkats i ett flertal länder. Den fördes först
i marknaden av Thiokol Corp. i Förenta Staterna
under namn av Thiokol A. Andra fabrikationsnamn
äro Ethanite, Resinit, Thionite ocli Vulcaplas (se
tabell II).
Genom att utgå från närbesläktade monomerer
kunde man vid framställningen av syntetiskt gummi
få fram kvaliteter med tämligen olika egenskaper.
På samma sätt är det med tioplasterna. De äro alla
kondensationsprodukter av en eller flera
alkyldihalo-genider och alkalipolysulfider.
Dihalogeniden kan t.ex. vara diklordietyleter. Den
bildade polyetyletertetrasulfiden (se tabell III) har
bättre ’hållfasthetsegenskaper men lägre
beständighet mot lösningsmedel. Den kallas av Thiokol Corp.
för Thiokol B, av I. G. Farben för Perduren G.
Man kan införa ännu en syreatom i kolkedjan
genom att utgå från dikloretylformaldehydacetal och
natriumtetrasulfid. Kondensationsprodukten kallas
Perduren H. Förskjutningen i
hållfasthetsegenskaper och lösningsmedelbeständighet är här ännu mer
markerad än för Perduren G. Mot lösningsmedel är
den dock fortfarande långt mera beständig än
buta-dienderivaten.
Thiokol Corp. har framställt ytterligare ett antal
tioplaster (se tabell II) samt helt nyligen ett
butadienpolymerisat, benämnt Thiokol RD, varom närmare
uppgifter dock saknas.
Konstgumniiprodiiktionens omfattning
Ovan har redogjorts för de konstgummityper,
vilka såvitt är känt tillverkas eller tillverkats i de
11 dec. 1943
K 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
