Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
observera, alt avfallet från sågverken delvis
utnyttjas som råvara för massafabrikerna och alltså
i själva verket representerar en vedkvantitet, som
når massafabrikerna efter att ha gått omvägen
genom sågverken.
Avfallet fördelar sig schematiskt i skogsavfall
(30 %), vedavfall vid fabrikerna (7 %) och
kemiskt avfall (21 %).
I princip kan man skilja på följande
användningssätt för avfallet:
Avfall, som icke finner någon som helst
användning, t.ex. den del av virket, som lämnas i
skogen (för närvarande säkert en mycket
obetydlig kvantitet, så noga som våra skogar finkammas
på avfall till bränsle, men en del blir alltid kvar:
bark och stubbar).
Avfall, som finner användning som bränsle.
Denna användning ger i normala fall ett
jämförelsevis mycket lågt värde åt avfallet, så lågt att
en dylik användning knappast kan godkännas
som en slutgiltig lösning på avfallsproblemet.
Detta gäller för en mycket stor del av
skogsavfallet och vedavfallet.
Avfall, som utgör utgångsmaterial för en
fortsatt förädling: kolved. liksom även en stor del av
det kemiska avfallet.
Ekonomiska synpunkter på avfallets utnyttjande
Skulle skogsavfallet tillvaratas genom någon
mera avancerad industriell process, måste detta
ske i ganska stor skala vid något industriellt verk.
Transportproblemet blir då dominerande och
detta särskilt i Norrland, där avstånden äro stora
och de naturliga industriplatserna äro belägna
nere vid älvmynningarna. För att bedöma
möjligheterna för avfallets utnyttjande på detta sätt
måste man alltså förut beräkna kvantiteten ocli
priset, vilka dock äro beroende av varandra. För
det vedavfall, som uppstår vid fabrikerna, bort
faller transportproblemet. Avfallets pris är här
lika med dess bränslevärde, i normala fall ett
mycket lågt pris.
Skogsavfallets pris är mycket svårt att beräkna.
I Norrlandsutredningen har man gjort så, att man
i första hand försökt beräkna hur mycket avfall,
som över huvud taget skulle kunna stå till
förfogande oberoende av priset, under förutsättning
att man vid avverkningarna sänker apteringen
från 4" till 2" såväl vid röjningar som vid
aptering av grövre virke, samt vidare att man
tillvaratar all skadad ved och all den björk, som
årligen skulle kunna tas ut vid röjnings- och
gall-ringshuggningar. Dessa beräkningar, som ha
gjorts på grundval av de särskilda taxeringar, som
utförts hösten 1941 på provytor, utlagda inom
Svenska Cellulosa AB:s skogar, ha visat, att den
totalmängd, som man på så sätt årligen skulle
kunna ta ut, uppgår för samtliga flodområden i
Norrland och Kopparbergs län till ca 4.6 Mm3 f.
utan bark, vilket motsvarar ett tillskott av ca 25 %
av det årliga gagnvirkesuttaget inom samma
område. Härav komma ca 2,7 Mm"’ f. på barrved och
1 9 Mm1 f. på björk. Björkens andel är alltså
ganska iögonenfallande.
För att kunna bedöma kostnadsfrågan har den
totala avfallsmängden inom varje flodområde
fördelats på olika avsättningsavstånd, vilka
graderats efter den kostnad, som beräknas för transport
till flodmynningen, varigenom i sin tur för varje
flodområde kan beräknas hur mycket avfall, som
kan tas ut till en viss kostnad.
Emellertid är även avfallets beskaffenhet av
avgörande betydelse för möjligheterna till ett
industriellt utnyttjande. Det skadade virket
kvarlämnas i skogarna, därför att det ej kan användas
i fabrikerna, toppar och röjningsvirke däremot,
för att de äro för dyra att avverka och
transportera. Detta senare har sin orsak däri, att
barkningen i skogen blir oerhört fördyrad för små
dimensioner. Frågan om detta avfalls
tillvaratagande är därför väsentligen ett problem om
skogs-barkningens eliminerande. Men låter man bli att
barka i skogen, ökar risken i hög grad för
sjunkning i flottleder, och detta i högre grad ju klenare
veden är. Tar man ut avfallet på annat sätt, t.ex.
genom biltransport, ökar emellertid
transportkostnaden betydligt. Problemet är alltså att finna
en modifierad form för flottning för detta avfall i
obarkat skick. Utredningen har särskilt intresserat
sig för buntflottning. Lösningen av problemet sker
kanske mest rationellt genom förädling i skogen
i relativt små enheter. Förädlingsprodukterna äro
ju i allmänhet mindre känsliga för
transportkostnader. Ett dylikt förädlingssätt tillämpas sedan
gammalt i milkolningen.
Kemisk-tekniska synpunkter
på avfallets utnyttjande
Användning av rötskadad ved
Vi övergå nu till de frågor, som beröra
möjligheterna till en industriell förädling av
skogsavfallet. Undersökningar ha utförts för
framställning av massa ur rötskadad ved. Det har härvid
visat sig, att massautbytet är lägre och fibern
svagare än vid friskved. Speciellt vid sulfitkokning
blir massan även oren och av sämre färg. Även
obetydliga rötmängder ge sig tillkänna på detta
sätt. Med den skarpa konkurrens, som förefinnes
om slutproduktens kvalitet, torde utsikterna att i
någon större utsträckning inlemma den
rötskada-de veden i fabrikationen icke vara särskilt stora.
Björkens användning
Även frågan om björkens användning inom
cellulosaindustrien har underkastats en
experimentell utredning, varvid framkommit, att både
sulfit- och sulfatmassa och även blekta massor
kunna framställas av björk. Gäller det att
använda björkmassa för vidare framställning av papper
torde den dock, beroende på björkfiberns speci-
K 48
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
