Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
cl la egenskaper, endast lämpa sig för vissa pap
perskvaliteter. Man kan även göra
konstsilke-massa av god kvalitet. Genom nya
kokningsförfaranden, som på sista tiden utexperimenterats
på kontinenten, synes man ha möjlighet att av
björkveden även kunna framställa högförädlade
massor.
Frågan om björkens utnyttjande är alltså icke
något träkemiskt problem. Största hindret härför
är svårigheten att flotta ned den till fabriken.
Detta är en för närvarande livligt studerad fråga,
och vissa gynnsamma resultat ha redan uppnåtts.
Träförsockring
Metoden att kemiskt utnyttja skogs- och
vedavfallet såsom t.ex. genom försockring eller
förgasning har den fördelen, att utgångsmaterialets
dimension eller form icke spelar någon roll, och
därför möter det principiellt icke något hinder
att använda mycket klena stammar, flis eller spån
och även föroreningar såsom bark och röta kunna
tillåtas.
En direkt försockring av avfallet är tekniskt
möjlig. Den förekommer i stor skala i Tyskland,
men hittills finnes i vårt land blott en
anläggning, som arbetar med direkt försockring, dock
endast partiellt. Som slutprodukter kan man få
socker eller sprit och även foderjäst. Även om
dessa processer ännu icke lockat till någon
investering i större skala i vårt land, måste de dock
på grund av de vidsträckta perspektiv, som de
öppna i olika riktningar, betraktas som ständigt
aktuella för vår skogsindustri och vår träkemiska
forskning. En eventuell träsockerindustri kan
dock icke tänkas bli en konkurrent till eller rentav
ersättare för vår nuvarande betsockerindustri.
Det rör sig ju för övrigt om ganska olika
produkter vid de båda tillverkningarna.
Tråkolning
Genom att träkolningen kan utföras i liten skala
med enkla anläggningar placerade långt ute i
skogarna, har den blivit den förädlingsmetod för
skogsavfallet, som hittills fått den största
betydelsen. Härigenom har en lösning av
transport-frågan möjliggjorts, ty förädlingsprodukten, dvs.
träkolet, har i genomsnitt blott 1/7 av råmaterialets
vikt och intar blott hälften av dess volym. Tyvärr
kunna ej vid milkolning de värdefulla
biprodukterna, som uppstå vid vedens torrdestillation,
såsom tjära, ättiksyra, terpentin, aceton och metanol
tillvaratas. Detta är möjligt endast i stora centrala
ugnsanläggningar, men då måste man återigen
räkna med långa och dyra transporter av veden
Förutsättningarna för att få till stånd en på lång
sikt ekonomiskt bärkraftig kolningsindustri blir
därför beroende av möjligheterna att ytterligare
effektivisera virkesuttaget och höja utbytet av
biprodukterna. Detta hänger i sin tur ytterst på hur
mycket personal och laboratorieutrustning, som
kan mobiliseras för forskningen på detta område.
Stubbkolning
Liknande synpunkter kunna anföras ifråga om
stubbarnas tillvaratagande. Stubbtjäran är som
bekant i vissa avseenden värdefullare än vanlig
trätjära. För utvinning av stubbtjära lämpar sig
emellertid blott en ringa del av
stubbförekomsterna, nämligen töret. dvs. de äldre kådrika
furustubbarna. Dessa utgöra dock endast ett begränsat
förråd, som ej förnyas. Förrådet brytvärda
stubbar i Norrland har mycket approximativt
uppskattats till 3Mm31. De nu uppväxande
tallskogarna lämna icke stubbar med vare sig samma
kärnhalt eller diameter som forna tiders överåriga
bestånd. Moderna avverkningsmetoder bidra även
till att minska stubbvedsavfallet. Ändock utgöra
stubbarna alltjämt en avsevärd del av trädens
ku-bikmassa och deras utnyttjande är därför alltjämt
ett viktigt skogsavfallsproblem.
Sågverksavfall
Vid sågningen av stockarna till trävaror vid
sågverken utnyttjas råvaran endast till 55 %, vilket
icke bör förvåna då man betänker, att det gäller
att ur en rund och något konisk stock skära ut
ett fyrkantigt material. Avfallsmängden är alltså
mycket hög, och dess utnyttjande har alltid varit
av största ekonomiska betydelse. Bland åtgärder,
som kommit till användning för avfallets
utnyttjande, kan nämnas dess förbränning för att alstra
den för sågverksdriften nödvändiga kraften,
användning för framställning av småvirke, kolning
samt på senare tid som råvara för
sulfatmasse-fabrikation. Den del av avfallet, som kan
användas för sistnämnda ändamål, har härigenom fått
så högt värde, att den konkurrerar med
huvudprodukten ifråga om råvarans utnyttjande. I
själva verket beror uttaget av flis på prisförhållandet
mellan de färdiga produkterna, sulfatmassa och
trävaror, och man kan faktiskt säga, att dessa
bägge användningssätt konkurrera om råvaran.
Denna del av virket förbrukas alltså icke av
sågverket utan transmitteras genom det.
Sågspånen däremot är en verklig
avfallsprodukt. Dess mängd åren närmast före kriget har
beräknats till ca 1.75 Mm3 1. per år, och tyvärr
torde den ej kunna minskas genom att använda ännu
tunnare sågblad. Vid torkningsanläggningar kan
sågspånen användas som bränsle vid sågen för
alstring av torkånga. Härvid balanserar den ur
sågspånen erhållna värmemängden med den för
torkning av samtidigt uppsågat virke nödvändiga.
Denna användning är möjlig med nuvarande höga
bränslepriser. För framtiden skulle man hellre
vilja tänka sig en kemisk förädlingsmöjlighet för
sågspånsavfallet, vilket även gäller det ej ringa
barkavfallet.
11 dec. 1943
K 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
