Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Äytj vite produktion
Sulfitlutens pentoser kunna förjäsas med vissa
arter av Torula-jäst, närmast med tanke på att
härigenom kunna få ett tillskott till vår
äggviteförsörjning. Vårt lands totala
produktionskapacitet för sulfitmassa skulle kunna prestera en
jästmängd på flera tiotusentals ton. Försök på
detta område pågå, men ännu erfordras mycket
arbete, innan dessas processers betydelse för vårt
näringsliv kan med säkerhet bedömas.
Värmetekniska problem
Problemet att indunsta och bränna sulfitluten
har även varit aktuellt sedan sulfitindustriens
begynnelse. Först på sista tiden och huvudsakligen
som resultat av svensk uppfinnareverksamhet
synas användbara metoder ha framkommit.
Skulle sulfitindustrien liksom sulfatindustrien
kunna inbespara allt utifrån tillfört bränsle, skulle
detta betyda en stor nationalekonomisk
besparing. På nuvarande stadium är det dock svårt att
förutspå hur lutsubstansens utnyttjande genom
förbränning resp. genom kemisk förädling
kommer att gestalta sig.
Sulfatcellulosa
Vid sulfatcellulosaindustrien erhållas
biprodukter såsom flyktiga ämnen, vilka bortgå i kokets
början (terpentinolja) samt såsom en såpartad
massa, hartssåpan, som avskiljer sig ovanpå
luten efter kokningen. Den senare utgöres av
Na-salter av harts- ocli fettsyrorna i veden. Den
övriga i luten befintliga organiska substansen har
icke utnyttjats annat än som bränsle. Ifråga om
den värmetekniska utformningen av detta
problem har man emellertid kommit mycket långt.
Svar ti u ten
Försök lia icke saknats att på kemisk väg
förädla den organiska substansen i svartluten.
Föreslagna metoder avse antingen en utfällning av
ligninet och dess användning i denna form, t.ex. för
framställning av konstmassor, eller också söker
man sönderdela lutsubstansen t.ex. genom
tryckupphettning eller torrdestillation för att erhålla
lågmolekylära produkter, såsom metanol, aceton
och andra ketoner, samt oljor innehållande
fenoler. Man har kunnat utvinna 30 % av sådana
produkter beräknat på lutens torrsubstans, dvs.
ca 13 % av ursprunglig ved. I nuvarande läge ha
de sistnämnda metoderna det största intresset på
grund av nämnda ämnens värde för vår
försörjning med betydelsefulla produkter, såsom
flytande bränslen, lösningsmedel m.m., och försök
pågå även på flera håll. Det är dock att märka att
vid nuvarande höga bränslepriser även
svart-lutens användning som bränsle har stor
betydelse. Det är dock att hoppas, att med forskningens
framskridande även utvinningen av kemiska pro-
dukter ur svartluten skall bli av väsentlig
betydelse för sulfatmasseindustrien.
Terpentinolja, hartsprodukter
Terpentinen är värdefull som den är, men den
kan förädlas vidare till t.ex. cymol, toluol och
kamfer, och de i terpentinen ingående
terpen-alkoholerna kunna användas i stället för tidigare
importerade flotationsoljor. Ur hartssåpan
erhålles genom surgörning flytande harts, vilket
uppdelas i tallolja, som till största delen består
av fettsyror och svarar för största delen av vårt
nuvarande behov av såpa, samt vidare hartssyror
och beck, vilka nu ha fått en synnerligen
mångsidig användning som råmaterial för
framställning av produkter inom fernissindustri, för
konst-hartser, som mjukningsmedel för läcker,
linoljeersättning, kabelimpregneringsmedel m.m. Det
förefaller troligt, att här icke är frågan om endast
ersättningsmedel, utan att varaktiga framsteg
uppnåtts inom detta för massaindustrien
betydelsefulla biproduktsoniråde.
Sammanfattningsvis må konstateras, att en
kraftig utveckling ägt rum beträffande hela detta
område, särskilt under de senaste krigsåren. Ingen
vet vilka produkter, som i en framtid komma att
betraktas som huvudprodukter vid sidan av de
nuvarande, eller vilka helt nya tillverkningar, som
kunna framkomma. Men vad vi inom
skogsindustrien säkert veta det är vilket råmaterial vi nu
och allt framgent ha att arbeta med.
Träforskningen måste under alla förhållanden ligga till
grund för utvecklingen, och dess strävan måste
vara att allt bättre utnyttja vårt lands utan
jämförelse viktigaste industriella råmaterial. Vår
förhoppning är att Norrlandsutredningens samlade
undersökningar kunna bidra till att belysa
problemen och samtidigt ge några uppslag till
fortsatta forskningsarbeten.
K-l S
Diskussion
Civilingenjör O Laquist uppehöll sig vid terpentinoljans
kemiska sammansättning och meddelade, att han genom
mångårig erfarenhet kunnat verifiera, att terpentinanalyser
enligt Engler visa en tydlig skillnad mellan terpentinolja
från nordligare delar av landet och sydligare.
Sammansättningen hos terpentinoljan från varje
produktionsområde är däremot förvånansvärt konstant. Den från
nordligaste delen av landet kommande terpentinoljan
karakteriseras av en hög a-pinenhalt, varemot terpentinolja
från mellan-Sverge har en lägre a-pinenhalt och en större
halt A3-karen. Ing. Laquist meddelade, att den varietet
av vår vanliga tall, som går under namnet Pinus silvestris
lapponica, ger en terpentinolja, vars pinenhalt kan uppnå
60 %, varemot den vanliga tallen, Pinus silvestris, endast
skulle ge 25 % pineu. Han berörde även eksemfrågan vid
användning av vissa terpentiuoljesorter och ifrågasatte, oin
icke karenen i detta fall hade sämre egenskaper än pinen.
Professor H Nilsson-Ehle berörde de möjligheter, som
finnas att på den sydsvenska tallen överföra den
nordsvenska tallformens terpentinproduktionsförmåga, men
11 dec. 1943
K 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
